Kunde vikingarna navigera med solstenar?
I molnigt väder sägs vikingarna ha kunnat använda en solsten att navigera efter. Är det sant, eller är det en myt?
Man vet inte så värst mycket om hur vikingarna gjorde för att navigera, när de seglade på öppet hav. De har sannolikt tittat på solen, stjärnorna, molnformationerna och fåglarnas flykt över himlen och rådande vindriktningar, vågor, strömförhållanden och havets färg och temperatur har troligen också hjälpt till. Man vet inte med säkerhet om de också har använt en så kallad solsten för att avgöra solens position, när det var molnigt. Solstenar (sólar steinn) finns omtalade på flera ställen (dock inte i samband med navigering), bland annat i Olav den heliges saga. En av de få vetenskapsmän som har varit positiva till teorin om vikingarnas användande av solstenar är den danske arkeologen Thorkild Ramskou, som 1967 undersökte sagans text. Han drog slutsatsen att berättelsen mycket väl kunde vara sann. Ramskou föreslog att stenen kunde ha varit ett mineral med samma verkan som ett polaroidfilter, till exempel cordierit eller turmalin. Båda dessa mineral kan hittas i Norge. Försök med cordieritkristaller har visat att solens position på himlen kan bestämmas med en exakthet på plus/minus fem grader i molnigt väder.