Dianne DeFontes är den första som kommer till advokatkontoret Drinker Biddle & Reath den 11 september 2001. Klockan är 08.30 när hon kliver in, låser dörren bakom sig och
byter till högklackade skor. Genom de små fönstren i World Trade Centers norra torn kan hon njuta av den lysande blå septemberhimlen.
Utsikten över Manhattan från 89:e våningen är majestätisk. Från sitt fönster kan DeFontes se Empire State Building och Midtowns andra karakteristiska skyskrapor.
Mer än 300 meter över New Yorks gator tar den 51-åriga receptionisten en slurk av sitt kaffe. Medan telefonerna börjar ringa äter hon sin yoghurt och tar emot meddelanden till advokaterna.
Den följande kvarten dyker kollega efter kollega upp, och 08.45 är kontoret ganska fullt. Somliga hämtar kaffe, andra sitter redan vid sina skärmar.
Dagen har börjat precis som alla andra.
Mer än 14 000 personer har kommit till jobbet, men det är ändå bara knappt en tredjedel av de nästan 50 000 personer som arbetar i de båda tornen. Allt från välgörenhetsorganisationer till multinationella banker har sitt huvudkontor i New Yorks 28 år gamla landmärke.
Tio dagar före attacken, under tennisturneringen US Open, sträckte sig de 415 respektive 417 meter höga tvillingtornen fortfarande upp över New Yorks silhuett. Det norra tornet med tv-antennen ses till höger.
På de översta våningarna i det norra tornet arbetar finansfolk, advokater och många konstnärer. Byggnadens ägare har låtit dem förfoga över ett antal våningar. World Trade Center är nämligen inte enbart ett finanscentrum utan även en omtyckt mötesplats för personer i New Yorks kulturkretsar.
Överst i tornet har kyparna och de övriga anställda i restaurangen Windows on the World kommit till jobbet. Från toppen är utsikten ännu mer storslagen, och personalen håller på att förbereda frukosten som brukar locka många gäster. Ännu en arbetsdag i World Trade Center har inletts.
300 kontorsarbetare dör omgående
8.46: New York-bor ser förbluffade på hur ett passagerarplan på låg höjd glider in över Manhattan och ned mot Downtown.
Arkitekten som ritade World Trade Center led av höjdskräck. För att minska sin fobi gjorde han fönstren i mastodontbyggnaden små och smala. Tanken var att rädslan ska bli mindre av att man alltid kan gripa tag i en del av väggen.
Därför skyms utsikten över Manhattan för många av de anställda, och därför har de inte såsom tusentals andra i staden häpet stirrat upp mot den klarblå himlen.
Från långt ute över Manhattan och Hudsonfloden har stadens invånare kunnat skymta ett passagerarflygplan som först passerar Central Park och sedan Empire State Building. Det är en synnerligen ovanlig, för att inte säga bisarr, syn.
VIDEO: Unikt klipp visar när det första flygplanet träffar norra tornet
En grupp brandmän kontrollerar rutinmässigt gasledningar under gatorna i New York när de plötsligt hör ljudet från ett jetflygplan på låg höjd. De är de enda som filmar kollisionen.
Passagerarflygplan har av säkerhetsskäl inte tillstånd att flyga över Manhattan – det är av hänsyn till både flygplanen och de många höga byggnaderna. Invånarnas nyfikna undran övergår efter några sekunder till förfäran när människorna på gatan börjar inse vilken katastrof som håller på att inträffa.
Utan några synbara försök att göra en undanmanöver fortsätter planet rakt mot World Trade Centers norra torn.
Utan förvarning skär det enorma flygplanet lastat med människor och många tusen ton flygbränsle sig med sin vänstra vinge genom stål och betong in i den 93:e våningen. Högra vingen sliter upp byggnaden längs den 98:e våningen.
För många hundra människor kommer döden på ett öronbedövande ögonblick. Det kommer att visa sig att de är de lyckligt lottade.
(Artikeln fortsätter under grafiken).
Flight 11 träffar det norra tornet i 725 km/h
Även om tvillingtornen är byggda för att motstå en kollision med ett flygplan har det aldrig testats i praktiken – och definitivt inte med ett flygplan som ökar farten innan det träffar tornet. Energin i kollisionen är så pass våldsam att seismografer på 35 kilometers avstånd registrerar vibrationerna i tolv sekunder.
1. 300 kontorsarbetare dör ögonblickligen
Klockan 08.46 kör en Boeing 767 med 30 000 ton flygbränsle på låg höjd över Manhattan och träffar det norra tornet i 725 km/h. Samtliga 300 anställda på företaget Marsh & McLennan omkommer omedelbart när planet träffar deras kontor.
2. Alla flyktvägar är avskurna
Delar av flygplanet och flygbränsle plöjer sig fram genom byggnaden och förstör de tre trapphus som är samlade i mitten av det norra tornet. Alla flyktvägar kapas och de 1 350 personer som befinner sig ovanför de våningsplan där kollisionen har inträffat döms till döden.
3. Vrakdelar faller ned på gatorna
Kollisionen sker med en sådan kraft att landningsstället från Flight 11 trycks genom norra tornet och landar vid en korsning fyra gator bort. En avliden person, en av de anställda vid Marsh & McLennan, återfinns senare fem kvarter bort.
Kollisionen är så kraftig och krafterna så enorma att kvarlevorna av en man som arbetade för finansbolaget Marsh & McLennan slungas fem kvarter bort från tornen, medan ett av planets landningsställ fortsätter hela vägen genom byggnaden och vidare ut över gatorna.
Det slår ned på närbelägna West Street med en oerhörd kraft som ett tydligt bevis på vad det är som träffat tornet.
Att ett landningsställ och en man slungas en kvarts kilometer genom luften är illa nog, men den påverkan som kollisionen har på byggnaden är katastrofal. American Airlines Flight 11 har – efter att ha flugit de 21 kilometerna från Manhattans norra spets till dess södra på mindre än två minuter – träffat World Trade Center med 725 kilometer i timmen.
När American Airlines-planet och de 92 ombordvarande slår in i tornet bromsas det på bråkdelen av en sekund, och stora delar av det pulveriseras.
Den väldiga energin sprids i vågor ned genom skelettet på norra tornet och pulserar vidare genom Manhattans berggrund för att rulla vidare ut i Atlanten och Hudsonfloden.
Skakningarna kan under de följande tolv sekunderna registreras 35 kilometer därifrån av seismograferna på observatoriet vid Columbia University. Marken skakar bokstavligt talat av krafterna från kollisionen.
Samtidigt som seismografer på 35 kilometers avstånd från Manhattan registrerade skakningarna från kollisionen spred sig en flera hundra kilometer lång rökpelare från öns södra spets.
Inne i tornet behöver ingen en seismograf för att se skadorna. De många tusen kilona flygplansbränsle exploderar, och lågor slungas genom hisschakten ned till lobbyn, medan ohejdbara bränder bryter ut på det norra tornets översta våningar.
Brandskyddet fungerar inte
8.50: Kollisionen har satt eld på hisschakten och lagt utrymningsvägarna i ruiner. Alla som befinner sig ovanför 93:e våningen är i princip fångar i ett brinnande fängelse, där kraftig, svart rök redan bolmar ut.
Taket har kollapsat i korridorerna på den 88:e våningen. Där byggnadens tre hissar en gång fanns gapar nu bara tomma hål som fortsätter ned i djupet. Även här, ett par våningar under den plats där planet träffade, står två av de tre trappuppgångarna i lågor och är fyllda med rök.
Från kontor och andra utrymmen strömmar män och kvinnor ut – de flesta har precis lämnat sina barn i skolor runtomkring i stadens förstäder. Det är första dagen efter skolornas sommarlov, och bara en timme tidigare har stämningen varit munter.
Nu står människorna mitt i lokaler där lågor slickar väggarna, och den kraftiga värmen får huden i ansiktet att dra sig samman.
Medan värmen är kraftig men ändå uthärdlig på 88:e våningen håller våningarna ovanför den plats där planet slog in på att slukas av en tjock, svart rök.
På papperet är World Trade Center byggt med så kallade röktäta våningar. På samma sätt som fartyg har vattentäta skott, som kan se till att inträngande vatten inte sprids genom hela fartyget, är WTC konstruerat för att hålla eld och rök isolerat på de enskilda våningarna. Nu, när arkitekturen sätts på prov, visar den dock sina brister.
“Jag är RÄDD – det är MASSOR av rök.” Bloomberg-medarbetaren Peter Alderman i ett mejl till familjen.
Rök och eld sprids ohämmat uppåt med dödlig effekt. Från det södra tornet ser förfärade anställda en man slita av sin brinnande skjorta och hoppa mot döden.
Endast två minuter har gått sedan planet slog in i byggnaden, och eld och rök sprids överallt.
I restaurangen Windows on the World mejlar 25-årige Peter Alderman, som arbetar för Bloomberg, till sin familj.
”Jag är RÄDD – det är MASSOR med rök”, lyder texten.
Alderman har varit på ett morgonmöte i restaurangen på översta våningen och är nu instängd. Även här, 60 meter ovanför explosionsplatsen, är röken kvävande.
Dödsdömda flämtade efter andan
Cirka 1 350 personer fångades i det norra tornet i World Trade Center när ett plan plöjde sig genom våningarna nedanför dem. Branden fyllde snabbt lokalerna med rök och de hjälplösa offren var tvungna att krossa fönstren för att få frisk luft och be om hjälp utifrån.
Inom loppet av de första tio minuterna efter explosionen får polisen och brandkåren mer än 3 000 samtal från personer instängda i tornet, som ber om instruktioner och vädjar om hjälp – vittnesbörd om att katastrofen redan från början är av enorma proportioner.
Från Windows on the World blir personalens nödsamtal allt mer desperata. De bönfaller om hjälp att hitta ett område av våningen ”där röken inte är så tjock och kvävande”. Räddningspersonalen på marken har dock ingen överblick över eldens spridning, och även om de haft det skulle det inte hjälpa.
Den brutala sanningen är att det inte finns någonstans att fly. Svaret till de människor som befinner sig på Windows on the World låter som en dödsdom: ”Vi har personal på väg till er. Hoppa inte. Hjälp är på väg”.
Ingen kan rädda de instängda
8.54: De första brandmännen har anlänt till vad som ska visa sig bli den största räddningsinsatsen i New Yorks historia. Även ledig personal drar på sig arbetskläderna och beger sig till WTC. Mer än 1 000 brandmän inställer sig för tjänstgöring.
Den syn som väntar de första räddningsarbetare som kommer till platsen är skrämmande. Inne i lobbyn har flygbränslet bränt sig genom hisschakten och lämnat stora svärtade ytor flera hundra meter under den 87:e våningen. Fönsterrutorna är krossade, marmorväggarna har spruckit och brännskadade människor hjälps ut.
Tusentals räddningsarbetare strömmade till World Trade Center för att evakuera människor från de nedre våningarna och hjälpa de svårt brännskadade personerna.
Till och med en lekman kan se att den uppgift som väntar är omöjlig. Att förflytta sig 87 våningar iklädd full utrustning via trappor fyllda med människor kommer att ta timmar. Den omedelbara bedömningen är uppenbar och realistisk. New Yorks brandkårer kommer inte att kunna släcka branden.
Brandmännen vet inte om det, men inte ens med tillräckligt med slangar och personal skulle det gå att genomföra en släckning. Planet har förstört tornets rörledningar. Sprinkleranläggningen fungerar inte, och det finns inget vatten till slangarna.
Inte ens små saker som att fukta handdukar och lägga dem vid dörrarna för att stoppa röken går att göra. De översta våningarna saknar vatten. Inget att dricka, inget att släcka eld med, inget att hålla kläderna fuktiga med. De översta våningarna är en torr, sprakande dödsfälla.
Jan Maciejewski, servitör på Windows on the World, säger till sin fru i telefon att han ska kontrollera att blommorna är vattnade innan han lägger på. Det är sista gången hon hör hans röst.
För brandmännen på marken blir det allt svårare att lugna de allt mer panikslagna människorna som befinner sig i de rökfyllda kontoren. Att gå uppför trapporna fyllda med människor i tjock rök och stekande hetta med 50 kilo brandutrustning tar timmar.
Hjälpen är inte nära. Även brandmännen har svårt att tro på ett mirakel.
För brandkåren blir det därför tydligt att det finns endast ett syfte med att ta sig upp i tornet: Att få ned så många instängda människor som möjligt.
Ljudet av fallande kroppar
Hettan är nu så kraftig och röken så tät att de instängda har börjat välja döden framför hoppet om räddning.
Även på marken råder panik. Människor skriker. Walkie-talkies knastrar. Sirener tjuter.
Värst är emellertid det smattrande åskliknande ljud som kommer från byggnadens halvtak. Det är ljudet av fallande människokroppar som slår ned.
Ljudet är så konstant – så många hoppar från fönstren på de översta våningarna – att räddningsledaren Orio Palmer till slut ser sig tvungen att använda byggnadens högtalaranläggning för att förmedla ett budskap till alla våningar i det norra tornet.
”Var snälla och hoppa inte”, vädjar han i mikrofonen. Men det tjänar inget till. Planet har förstört högtalarsystemet.
Drygt 200 personer som befann sig i norra tornet valde att kasta sig ut genom fönstren istället för att fångas av lågorna. En av de mest kända bilderna från tragedin visar en man i en nästan graciös pose som faller mot marken.
Runt det norra tornet hovrar polisens helikoptrar, och piloterna är de första som får en överblick. På det norra tornets övre fasad gapar det öppna hål från vilka människor hoppar rakt ned i döden.
1980 bröt en brand ut på hotell MGM Grand i Las Vegas. Branden kostade 85 personer livet, men i en hjältemodig räddningsinsats lyckades helikoptrar evakuera nästan tusen personer från hotellets tak.
Nu, 21 år senare, får helikopterpiloterna order om att inte landa på taket av World Trade Center – ingen kan överblicka riskerna och ingen vill därför ge ordern.
I stället blir piloterna vittnen till mängder av självmord.
LÄS VIDARE:
Samtidigt som räddningspersonal skyndar mot det norra tornet gör Flight 175 en sväng över New Jersey och passerar tätt intill Frihetsgudinnan. Några sekunder senare träffar planet det södra tornet och det är uppenbart att USA är under attack.
Artikelserien är skriven i samarbete med VÄRLDENS HISTORIA.