Jakten på Franklins dödsfartyg

Tallrikarna står kvar på hyllorna och rutorna i kaptenens hytt är fortfarande intakta. I 170 år har historikerna behövt gissa sig fram till Franklin-expeditionens öde, men nu har den sista biten i pusslet hittats på havets botten.

Thierry Boyer/Parks Canada

Sir John Franklin var en legend i hemlandet England.

I knappt tre årtionden hade han utforskat de iskalla farvattnen mellan Storbritannien och Kanada, och 1821 fick Franklin som ung seglare en nästan mytisk status när han överlevde en seglats till Kanada på en diet av gråsuggor och utslitna läderstövlar.

Hunger var dock inget som plågade äventyraren när han förde befäl över sina två fartyg, HMS Terror och HMS Erebus med 129 besättningsmedlemmar, från den engelska hamnstaden Greenhithe den 19 maj 1845.

HMS Terror skulle hitta en genväg till Asien via Nordvästpassagen men fastnade i stället i den arktiska isen år 1846.

© Alamy/All Over

Den 59-årige kaptenen var överviktig och inte direkt sinnebilden av en hårt arbetande sjöman. Men besättningen hade stort förtroende för den heroiske utforskaren och var övertygad om att Franklin skulle hitta den sägenomspunna Nordvästpassagen norr om Kanada, som skulle öppna sjövägen mellan Storbritannien och Asien.

HMS Erebus och HMS Terror var också de två bäst utrustade skeppen för arktisk utforskning genom tiderna. Djupt ned i skeppens skrov fanns två kompletta ånglokomotiv som drev propellern. Dessutom var stäven förstärkt med järn för att enklare kunna bryta isen medan en enorm kittel skickade runt värme i skeppen genom ett nätverk av rör.

Hela Europa höll andan när sir John Franklin med besättning stävade ut mot de okända och iskalla farvattnen. 

Om allt gick enligt planerna skulle Erebus och Terror efter tre år återvända till Storbritannien med komplett information om Nordvästpassagen. Men först 170 år senare skulle sågs skeppen till igen.

Startåret för expeditionen framgick tydligt i mässingen på HMS Erebus och HMS Terrors skeppsklockor.

© Parks Canada

Robot hittar legendariskt vrak

Pressen var stor på Parks Canada, som skyddar Kanadas natur och historia, när de på hösten 2014 skickade ut ännu ett team för att söka efter sir John Franklins försvunna skepp.

Sex års intensiv eftersökning av mer än 800 kvadratkilometer havsbotten till ett pris av fem miljoner kronor hade inte givit några resultat, och hoppet om att lösa ett av de största mysterierna i sjöfartens historia såg ut att kunna infrias.

Därför bröt jublet ut när marinarkeologerna Ryan Harris och Marc-André Bernier den 1 oktober 2014 kunde rapportera att de äntligen hittat det ena av Franklins skepp, HMS Erebus, på Arktis botten.

Skeppet lokaliserades av en så kallad ROV (Remotely operated vehicle), en undervattensrobot, och forskarna lyckades bland annat bärga Erebus skeppsklocka.

“Det är utan tvekan det mest imponerande skeppsvrak jag har haft nöjet att dyka ned till”, sade Marc-André Bernier efter det banbrytande fyndet, vars exakta position fortfarande hålls hemlig av rädsla för plundringar.

Det kalla arktiska vattnet har bevarat HMS Erebus träarbete i nästan perfekt skick.

© Parks Canada

Franklin dog snabbt

Parks Canada var dock långtifrån först att försöka hitta skeppen och utröna Franklin-expeditionens öde. Mellan 1848 och 1854 spenderade Storbritannien 760 000 pund – över åtta miljoner kronor i dagens värde – på att lokalisera den försvunna havshjälten och hans två skepp.

Över 40 expeditioner, de allra flesta engelska, skickades ut för att lösa gåtan. Men de första nyheterna om Franklin-expeditionens öde nådde inte Storbritannien förrän 1854, när utforskaren John Rae talade med en grupp inuiter vid Pelly Bay i norra Kanada.

Inuiterna berättade för Rae att de fyra år tidigare mött en grupp på 40 sjuka och svältande män som drog en jolle och ett par slädar efter sig.

Senare stötte de infödda på drygt 30 omkomna sjömän som låg stelfrusna i tält och under en jolle, som var vänd upp och ned i ett desperat försök att hålla kylan borta. 

Rae köpte flera saker av inuiterna, bland annat astronomiska instrument och en medalj som hade tillhört Franklin.

Expeditionen dyker fram ur isen

De gav sig i väg 1845 för att aldrig mer återvända. Både lik, skor och glasögon från Franklinexpeditionen har hittats i Kanadas isande ödemark.

Eldaren John Torrington var en av de första som dog vintern 1846. Han begravdes i permafrosten som har bevarat hans lik.

Owen Beattie/University of AlbertaOwen Beattie/University of Alberta

Fickur från HMS Terror låg i en övergiven båt. Klockan är tillverkad i silver och hittades i båten med två skelett och andra föremål

National Maritime Museum

De utmattade expeditionsdeltagarna försökte in i det sista fånga fisk, bland annat med fiskkrokar gjorda av koppar från fartygen.

National Maritime Museum

På den sista resan genom ödemarken skyddade snöglasögon med blå linser de engelska upptäcktsresandena mot solens reflektion i snön.

National Maritime Museum

Konservburkar med soppa – öppnade med mejsel och hammare – lämnades på ön King William, nära de två expeditionsfartygens sista viloplats.

National Maritime Museum

De sista överlevande gick under och ställde läderstövlarna vid Starvation Cove i norra Kanada.

National Maritime Museum

Raes fasansfulla upptäckt fick Franklins fru att sponsra ännu en efter sökning av sin man. När eftersökningsexpeditionen nådde King Williams land 1859 upptäckte de skelettrester efter besättningsmedlemmarna från HMS Terror och HMS Erebus.

Mest uppseendeväckande var fyndet av ett dokument signerat av Francis Crozier, kapten på HMS Erebus. Dokumentet var daterat den 25 april 1848 och beskrev hur de båda skeppen hade övergivits när de frös fast i isen i september 1846, och att de 105 överlevande planerade att bege sig söderut.

En kommentar i dokumentets marginal stack ut. Här stod: ”Franklin dog den 11 juni 1847”.

Nordvästpassagen besegrade Franklin

1 / 5

undefined

12345

Franklin och hans 129 man dog alla under jakten på Nordvästpassagen – de flesta på ön King William. Den röda linjen visar Erebus och Terrors kända rutt, och den streckade linjen indikerar fartygens förmodade förflyttning efter att de hade fastnat i isen.

© Ken Ikeda Madsen

HMS Terror (röd cirkel) och HMS Erebus (vit cirkel) hittades söder om ön King William i farvattnet känt som Storis Passage.

© Ken Ikeda

Inuit tipsar toppforskare

Fyndet av HMS Erebus 2014 fick Parks Canada att intensifiera sökandet efter HMS Terror, och två år senare, den 3 september 2016, gav det utdelning.

Utanför King Williams land i norra Kanada såg forskningsskeppet Martin Bergmann plötsligt något på sin side scan-sonar. Adrian Schimnowski, som ledde expeditionen, trodde inte sina ögon när skeppets undervattenskameror avslöjade vad det iskalla vattnet dolde.

Rakt under Schimmnowski och hans besättning uppen barade sig HMS Terrors vrak i all sin prakt. 170 års sökande var slut.

En tydlig bild av HMS Terror tonade fram när sonaren passerade vraket.

© Parks Canada/Polfoto

Trots att forskningsskeppet var fyllt till brädden med toppmodern teknik var det ett pålitligt tips från en inuit som satte forskarna på spåret av Franklins skepp.

Sex år tidigare hade den lokale jägaren Sammy Kogvik ”sett något märkligt sticka upp från isen” på väg till sin hemby Gjoa Haven. När Martin Bergmann lade till vid Gjoa Haven 2016 berättade Kogvik om sitt fynd och de kanadensiska utforskarna beslutade att lägga om sin rutt och undersöka inuitens tips.

Med Sammy Kogviks information kunde ett av de största mysterierna i sjöfartens historia lösas. Men det var långtifrån första gången som den infödda befolkningen i Arktis kastade nytt ljus över sir John Franklins förfärliga öde.

Ekon avslöjar vrak på havsbotten

HMS Terror upptäcktes med en så kallad side scan-sonar som dras efter ett fartyg och avbildar havsbotten i 3D.

  • Fartyg drar sonar

    Sonaren är utformad som ett avlångt rör som dras efter ett fartyg.

  • Sonar skannar brett

    Där vanliga sonarer endast skannar precis under fartyget skannar en side-scan-sonar, som namnet antyder, utåt sidan i en radie på upp till 100 meter.

  • Ljudvågor blir till bilder

    När sonarens ljudvågor träffar ett objekt på havsbotten kastas de tillbaka och omvandlas till 3D-bilder.

Åt sina kamrater för att överleva

Franklins kropp har aldrig hittats och det är därför fortfarande osäkert vad han dog av – säkert är dock att kaptenen och hans besättning gick en förskräcklig död till mötes.

Undersökningar av skeletten från King William visar att besättningen bland annat dog av blyförgiftning och skörbjugg. Dessutom gick det rykten om att de skeppsbrutna sjömännen tvingades till kannibalism för att hålla sig vid liv, sedan John Rae intervjuade inuiterna vid Pelly Bay för över 160 år sedan.

Den gången berättade de infödda att de hade stött på högar med mänskliga ben som var knäckta mitt itu.

Under 1980- och 1990-talet grävde olika arkeologer fram resterna av kropparna under isen på King Williams land. Benresterna visade tydliga tecken på knivmärken, vilket överensstämde med inuiternas berättelser.

Skörbjugg får kroppen att kollapsa

Efter några månader till sjöss med torrt bröd, burkmat och brännvin börjar kroppen att reagera på C-vitaminbristen med trötthet, diarré och återkommande förkylningar. C-vitamin bildar proteinet kollagen, kroppens lim, som håller ihop huden, skelettet och tänderna. Skörbjuggen får med andra ord kroppen att kollapsa, och sjukdomen kan i värsta fall få blodkärl att brista så att patienten dör av inre blödningar. I hundratals år försökte läkare bota skörbjugg med allt från tarmsköljningar med havsvatten till munsköljningar med urin. I dag vet vi att frukt och grönsaker är rika på C-vitamin och håller skörbjuggen borta.

2015 publicerade antropologerna Simon Mays och Owen Beattie en uppseendeväckande rapport om att Franklin och hans män satte tänderna i sina döda kamrater. Analyserna visade att benen hade knäckts på flera platser och utsatts för hög värme.

Beattie och Mays drog därför slutsatsen att besättningsmedlemmarna hade kokat de döda sjömännens skelett för att utvinna den näringsrika benmärgen.

Undersökningarna av Terror kan ta flera år

Fynden bevisar inte om Franklin och hans besättningsmedlemmar faktiskt blev kannibaler. Däremot ger vraket en unik inblick i livet ombord på det mytomspunna skeppet.

När HMS Terror hittades den 3 september 2016, exakt 170 år efter att det frös fast i isen, var träskeppet i förbluffande gott skick där det låg på 24 meters djup nära King Williams land.

I flera veckor undersökte en undervattensrobot med HD-kameror allt från mässen (skeppets gemensamma matsal, reds. anm.) till de enskilda hytterna, och kaptenens akterhytt där tre av de fyra höga fönstren fortfarande var hela.

Undervattensrobot tog sig in i skrovet

För att komma närmare Franklins legendariska fartyg skickade eftersökningsteamet ned en så kallad ROV (Remotely operated vehicle) i djupet. Undervattensroboten DTG2 innehåller bland annat en HD-kamera som kan filma i 320 grader och direktsända till forskningsskeppet. Med en bredd och höjd på 32,5 respektive 25,8 centimeter är den fjärrstyrda farkosten inte mycket större än en badboll. DTG2 kan styras ultraprecist, vilket gör den perfekt för att undersöka även de mest oframkomliga delarna av skeppsvraken.

I skeppets proviantrum stod tallrikarna fortfarande på hyllorna, och i det urgamla vraket fanns också två flaskor vin, bord med öppna lådor och hyllor. På sidan av däcket låg skeppsklockan och i förstäven återfanns en sex meter lång utbyggnad.

Med fyndet av HMS Terror är det troligt att det sista kapitlet har skrivits om Franklins fatala polarexpedition som har fascinerat världens arkeologer, historiker och äventyrare i 170 år. Men det är Adrian Schimmnowski inte helt säker på:

”Historien har bara börjat. Det är så mycket vi har kvar att undersöka i och runt skeppsvraket. Det kan ta flera år innan vi kan pussla ihop exakt vad som hände med Franklin och hans besättning.”

Sensationella undervattensbilder av HMS Terror publicerades i september 2016.

Läs också:

Historia

Vem har seglat fortast runt jorden?

0 minutter
Largest empire
Historia

Vilket imperium var störst?

0 minutter
Cleopatra Statue
Egypten

Arkeologer hoppas hitta Kleopatra

0 minutter

Logga in

Fel: Ogiltig e-postadress
Lösenord behövs
VisaDölj

Redan prenumerant? Prenumererar du redan på tidningen? Klicka här

Ny användare? Få åtkomst nu!