Hur kunde man räkna med de romerska siffrorna?

Vårt tiotalssystem är lätt att använda, om man skall ställa upp ett tal på papper. Det gäller däremot inte för det romerska talsystemet. Romarna använde istället en abacus – ett slags kulram. Romarnas talsystem bestod av bokstäver, som symboliserade positiva, hela tal, till exempel I=1, X=10, C=100, M=1000, medan V=5, L=50 och D=500. Ett tal skrivs genom att sätta den bokstav som anger det största värdet till vänster – VIII motsvarar till exempel 8. Större tal kan bli ganska svindlande; till exempel skrivs 8152 MMMMMMMMCLII. När en mindre symbol skrivs till vänster om en större, drar man den ifrån den större symbolen – IV är således 4.

Det är bland annat de halva tiopotenserna (5, 50 och 500) samt att man bara subtraherar en symbol som är en storlek mindre för att få ett mindre tal, som förbinder romarnas siffror med kulramen. Romarnas kulramar hade fem kulor per rad: fyra ettor och en femma på den första, fyra tior och en ”femtia” på nästa och så vidare. Därför skrivs till exempel sju som fem och två ettor (VII), och för att addera exempelvis nio, lägger man till tio och drar ifrån ett – det skrivs därför IX.

Läs mer om vem som uppfann alfabetet.