Gutenberg var 500 år efter med tryckpressen

Han vet inte när situationen kommer att stabiliseras, så han bestämmer sig för att städa ut århundraden av skräp och smuts ur ett av templen. Mitt i arbetet rasar plötsligt en del av en vägg och blottlägger en liten lönndörr.

Wang öppnar dörren och bakom den finns ett hemligt rum fullt av urgamla handskrifter, målningar och lerfigurer. Det visar sig att rummet innehåller omkring 50 000 artefakter.

Wang Yuanlus tempel ligger i staden Dunhuang, som i nästan 1 600 år har legat vid områdets enda oas, den enda platsen där karavanerna kunde fylla på med vatten under sin färd genom öknen.

Staden var ett livsviktigt stopp längs Sidenvägen, handelsvägen som i århundraden gick från Kina via Mellanöstern och vidare till Europa. Stadens läge gjorde den omåttligt rik.

Rikedomarna som strömmade in användes för att hugga ut vackra buddisttempel ur kalkstensklipporna. Totalt uppfördes över 500 tempel, och det var i ett av dessa som Wang Yuanlu hittade skatten.

Wang får veta att lönndörren inte har öppnats på över 900 år. När området erövrades av en muslimsk armé omkring år 1000 samlade munkarna de många konstskatterna i rummet och murade igen det. Munkarna försvann och skatten glömdes bort.

Bland de många konstföremålen hittar Wang en bok. ”Vajracchedika”, står det på titelbladet. Boken trycktes år 868, hundratals år innan Gutenberg uppfann tryckpressen.

När nyheten om upptäckten av det hemliga rummet och Vajracchedika sprids tvingas forskarna i väst skriva om historieböckerna. Kina var tidigt tekniskt betydligt mer avancerat än man trott och boktryckarkonsten är inte någon europeisk uppfinning, utan kinesisk.

Jordbrukare återanvänder tecken

Vid tiden då Vajracchedika trycks sitter munkar i de europeiska klostren och kopierar böcker och handskrifter för hand – ord för ord, sida för sida. Det var en enormt tidskrävande process.

Vajracchedika trycks i stället med skivor med skrifttecken som skurits ut i trä. De kinesiska tryckarna doppar trätecknen i bläck och pressar dem mot ett pappersark. Med denna metod kan de trycka den ena kopian efter den andra.

Metoden är visserligen snabbare än att kopiera handskrifter, men den har också en stor nackdel: Tryckskivorna till varje sida tar lång tid att skära ut och inget av tecknen kan återanvändas. Även det problemet löser emellertid kineserna.

Historiker tror att jordbrukaren och uppfinnaren Bi Sheng på 1000-talet utvecklar det som vi i dag kallar lösa typer. I stället för att skära ut en enda stor träskiva formar han de enskilda tecknen i bränd lera hemma på sin gård.

Tecknen placerar han i en ram, där de kan flyttas runt och återanvändas. När en sida har satts och tryckts tar han isär ramen och kombinerar tecknen på nya sätt för att producera nya trycksaker.

Senare vidareutvecklar andra kineser Shengs uppfinning. De ersätter leran med mer hållbara material, som brons och tenn. Fördelen med metalltecknen är att de kan återanvändas betydligt fler gånger.

Trots att tryckkonsten blomstrar i Kina och sedan sprids till Korea och Japan får den aldrig fäste i Europa, inte förrän en ung och driftig tysk drabbas av ekonomiska problem.

Gutenberg är på flykt

Vid flera tillfällen under sitt liv tvingas Johann Gutenberg fly från sin födelsestad Mainz i Tyskland. Gutenberg är son till en patricier, en sorts adelsman som betalar lägre skatt och som har stort politiskt inflytande.

I början av 1400-talet har stadens hantverkare börjat tröttna på att det sitter en liten elit och drar in alla pengar, så när Gutenberg är elva år tvingas hans familj fly för att missnöjda hantverkare angriper familjens fastighet.

Familjen Gutenberg slår sig ner i Strasbourg i Frankrike, där Johann stannar. Det är där han utvecklar prototypen för sin tryckpress.

Redan i unga år är han intresserad av metallhantverk och han arbetar framför allt med ädelmetaller som guld och silver. Därför söker han sig till guldsmedsyrket. Han vill emellertid inte bara smida ringar och örhängen.

Gutenberg är intresserad av att göra uppfinningar och omvandla dem till affärsidéer. Han utformar bland annat en handspegel som pilgrimer kan köpa och använda när de besöker helgedomar.

På den här tiden är det nämligen många som tror att handspeglar fångar och bevarar det heliga ljuset från reliker.

Gutenbergs affärer med handspeglar och andra mindre uppfinningar går inte så bra. Eftersom han inte har något mer att presentera för sina otåliga investerare tvingas han år 1439 berätta att han har en ny uppfinning på gång.

Gutenberg fick eventuellt inspiration från Kina

Under en tid arbetade han i hemlighet med en tryckpress, en maskin för snabbt och billigt boktryckeri. På så vis köper han sig lite mer tid. Maskinen är dock långt ifrån färdig. Först elva år senare är Gutenberg klar med den fullt utvecklade tryckpressen.

Hur mycket Gutenberg visste om kinesisk tryckkonst och teknik är omdiskuterat. Vissa menar att han måste ha blivit inspirerad av den, medan andra hävdar att han omöjligt kan ha känt till den.

Historikerna vet att Marco Polo förde med sig kunskaper om kinesisk tryckkonst när han år 1295 återvände från sina resor i Kina. Om dessa kunskaper sprids till Strasbourg och når Gutenberg är dock ovisst.

Hur som helst använder sig Gutenberg av ett antal av de tekniker som kineserna tog i bruk. Liksom Bi Sheng använder Gutenberg lösa typer. Han gjuter dock hela alfabetet i metall, både stora och små bokstäver och grammatiska tecken som punkt och komma.

Typerna placerar han, återigen liksom kineserna, på en tryckskiva som han doppar i bläck.

Gutenbergs genidrag, och det som gör hans tryckpress effektivare, är ett nytt sätt att pressa papperet mot tryckskivan. Inspirerad av vingårdarna utanför familjens villa i Strasbourg konstruerar han en press som liknar dem som används för att krossa druvor, en sorts jättelik skruvtving.

När papperet och tryckskivan sätts under press blir bokstäverna både tydliga och djupa, och det tar bara ett ögonblick för bläcket att tränga in i papperet.

Metoden är avsevärt snabbare än den teknik som används i Orienten. Medan den tidens boktryckare i Korea kunde trycka omkring 50 sidor i timmen når Gutenberg med sin maskin upp i 250 sidor.

Investerare tar över tryckeriverksamheten

År 1448 flyttar Gutenberg tillbaka till sin födelsestad Mainz. Oroligheterna i staden har lagt sig och han kan återigen känna sig trygg där. Två år senare lyckas Gutenberg, tack vare ett lån från sin svåger, slutligen konstruera en fungerande tryckpress. Han är emellertid inte nöjd; maskinen kan förbättras ytterligare. Han saknar dock kapital.

Då kommer rikemannen Johann Fust till undsättning. Fust, som bland annat försörjer sig på att låna ut pengar, ser en framtid i Gutenbergs uppfinning. Han kräver dock att hans svärson Peter Schöffer blir en del av verksamheten. Schöffer blir Gutenbergs första elev i tryckeriverkstaden.

Han utformar några av de första skrifttyperna åt Gutenberg och år 1455 kan en stolt Gutenberg visa upp den första upplagan av en tryckt bibel – ett tekniskt genombrott. Han trycker omkring 180 exemplar och de säljer bra.

För pengarna anlitar han ytterligare elever, så att han kan utöka verksamheten. Tyvärr ogillar Johann Fust, Gutenbergs investerare, det beslutet och senare samma år stämmer han Gutenberg.

Fust vinner processen. Han tar därefter över tryckeriet och hälften av de tryckta biblarna. Tillsammans med sin svärson Peter Schöffer, som nu är expert på att använda tryckpressen, driver han verksamheten vidare. Kvar står Gutenberg, som befinner sig på randen av konkurs.

Motgången till trots reser sig Gutenberg och år 1459 öppnar han ett litet tryckeri i staden Bamberg i Bayern.

Där fortsätter han att trycka biblar och försörjer sig på det i några år innan han återvänder till Mainz.

Som ett erkännande av Gutenbergs uppfinning av tryckpressen gör ärkebiskopen, som fungerar som en sorts furste i staden, honom till en del av hovet. Med utnämningen följer ett generöst årligt arvode, som Gutenberg uppbär till sin död.

Ingen känner till den verklige Gutenberg

Historikerna känner i stort sett bara till Gutenberg från rättegångsprotokoll och andra officiella dokument. De vet väldigt lite om hans privatliv.

Relativt säkert är dock att han på sin ålders höst mister synen och att han dör år 1468, cirka 68 år gammal. Han begravdes troligen i Franciskanerkyrkan i Mainz, men den står inte längre kvar och det finns ingenting som markerar Gutensbergs grav.

Schöffer, Gutenbergs tidigare elev, blir med tiden en skickligare tryckare än sin mästare. Redan några år efter att ha tagit över tryckeriet i Mainz publicerar han en psalmbok som i dag räknas som ett tekniskt mästerverk.

Psalmboken är dessutom den första boken med en kolofon med information om vem som tryckt boken och när den gavs ut.

Under de första årtiondena efter läromästarens död är Gutenbergs elever de huvudsakliga krafterna bakom spridningen av tryckkonsten till övriga Europa. Flera av dem startar tryckerier, tar egna elever och för vidare tekniken.

Före Gutenbergs uppfinning fanns det bara några tusen böcker i hela Europa. År 1500, ett halvt århundrade senare, hade siffran stigit till cirka nio miljoner.

På rekordtid dyker det upp tryckpressar i de flesta av Europas större städer, från Portugal i väster till Konstantinopel i öster och från Palermo i söder till Stockholm i norr.

Böckerna blir vardagsföremål

I och med spridningen av tryckpressen sjunker priset på böcker och andra trycksaker kraftigt. Information börjar genomsyra de europeiska samhällena, vilket plötsligt förändrar samhällets maktbalans.

När böcker inte längre kopieras för hand i klostren tappar påven kontrollen över deras innehåll. År 1501 hotar en uppskrämd påve Alexander VI med att bannlysa alla som publicerar böcker utan kyrkans tillstånd. Det tjänade emellertid inget till. Bara 20 år senare trycker reformatorerna Jean Calvin och Martin Luther sin dräpande kritik av katolska kyrkan.

Båda två får snart många anhängare, i synnerhet i Nordeuropa. Det slutar med att stora delar av kontinenten bryter med katolska kyrkan, som i århundraden har suttit tungt på makten.

År 1605 grundas den första tidningen, Relation: aller Fürnemmen und gedenckwürdigen Historien. Det sker i Strasbourg, där Gutenberg bodde i många år. Efter hand som fler tidningar dyker upp i Europa lär sig också alltfler människor att läsa.

Ingen revolution i Kina

Medan Gutenbergs tryckpress sprider kunskaper och nya idéer över hela kontinenten får Bi Shengs kinesiska motsvarighet nästan ingen betydelse alls.

Det beror i hög grad på det kinesiska skriftspråket. Medan de europeiska språken har omkring 30 bokstäver finns det tusentals skrifttecken på kinesiska, vilket gör tryckprocessen betydligt mer komplicerad. Eftersom tusentals tecken behöver framställas för en första tryckning är det både dyrt och tidskrävande att trycka texterna.

I Kina är det dessutom ont om ädelmetaller. Därmed finns det färre hantverkare som är skickliga på att bearbeta metaller till små bokstäver och tecken till en tryckpress. I Europa är guldsmederna några av de första som tar upp boktryckarkonsten.

Kanske viktigast av allt var dock Gutenbergs tajmning. Hans teknik var perfekt för spridning av den tilltagande kritiken av kyrkans privilegier. Trots att hans första trycksaker var kyrkliga skrifter, bidrog han därmed till att skjuta kyrkans makt i sank.