Shutterstock

Tutankhamon var invalid: Mannen bak masken

För 100 år sedan hittade Howard Carter den enda orörda graven i Konungarnas dal och gjorde en dittills bortglömd farao berömd. Den vackra graven har förtrollat oss ända sedan dess. Först nu vet vi emellertid sanningen om mannen bakom guldmasken.

Med klappande hjärta står Howard Carter framför en dörr som inte har öppnats på över 3 000 år. Det är den 26 november 1922.

I sju år har den brittiske arkeologen letat igenom ökensanden i Konungarnas dal, besatt av tanken på att hitta farao Tutankhamuns grav. Andra arkeologer har hittat tecken på att kungen begravdes just här. De har bland annat grävt ut en keramikkopp med hans namn på. Nu har Carter slutligen hittat det han så målmedvetet letat efter – hoppas han.

Under en hög med tegelstenar har Carter hittat en trappa ner till en igenmurad dörr under marken. Där står han nu med sin mejsel. Han vågar knappt andas när han börjar hugga i murverket.

När öppningen till slut är stor nog sticker han prövande in ett stearinljus. Varm luft som strömmar ut ur gravkammaren får ljuset att fladdra.

Till en början ser Carter ingenting. Men sedan, när ögonen har vant sig vid det svaga skenet, uppenbaras en syn som gör honom knäsvag: Överallt glimmar skatter av renaste guld.

”Makalösa ting!” flämtar han.

Den 26 november 1922 går Howard Carter in i graven, som har legat orörd i drygt 3 300 år. Han vet då inte hur stor arkeologisk skatt han har hittat.

© Hulton Archive/Getty Images

När hålet i muren har vidgats tillräckligt mycket kryper Carter in i graven, där han några veckor senare gör sin största upptäckt.

I en kammare långt in i graven hittar han en sarkofag med en guldkista. När han lyfter av kistlocket möter hans blick ett par anmärkningsvärt levande ögon som stirrar på honom från en helt otrolig dödsmask av guld.

Den elva kilo tunga masken döljer Tutankhamuns ansikte. I dag, 100 år efter Carters upptäckt, har emellertid masken fallit. Med hjälp av dna-analyser och skanningar har forskare kunnat motbevisa den tillrättalagda bilden av en fantastisk härskare och i stället avslöjat att faraon var inavlad och invalidiserad.

Mumien skars upp i bitar

”Egyptologins mest storslagna upptäckt.” En ”Aladdins grotta”.

Tidningar runtom i världen jublar över Tutankhamuns grav, som med sitt överdåd av drygt 3 300 år gamla klenoder överträffar allt som världen tidigare har skådat.

Som en slående kontrast till de enastående skatterna visar sig emellertid mumien vara ett svart, intorkat bylte som sitter ohjälpligt fast i ett tjockt lager av stelnad balsameringsvätska.

Graven innehöll över 5 000 föremål. Rekonstruktionen visar hur förkammaren såg ut när Carter hittade den.

© Shutterstock

För att få ut kungens jordiska kvarlevor ur kistan tvingas Carter vara hårdhänt. Han sågar helt sonika av armarna, benen och huvudet – och till slut har faraon delats upp i 13 bitar.

Dödsmasken har i princip växt fast i ansiktet, så den avlägsnar arkeologen med glödande ståltråd och varma knivar.

Medan Carter huvudsakligen fokuserar på gravens skatter funderar andra forskare på orsaken till Tutankhamuns död år 1323 före Kristus. Vem eller vad tog livet av den endast 19-årige pojkkungen medan han stod på maktens topp?

Brutet lårben

Den första misstanken är att tonåringen mördades till följd av en brutal maktkamp. Det antagandet stärks av de första röntgenundersökningarna av mumien år 1968.

10 år hann Tutankhamun regera, trots att han dog redan i 19-årsåldern.

Bilderna visar två lösa benbitar i skallen. Ett hårt slag mot bakhuvudet kan ha gett upphov till en sådan skada, men skadan kan också ha uppstått vid ett fall från en stridsvagn.

På åtskilliga väggmålningar visas kungen medan han jagar djur och fiender från sin tvåhjuliga vagn. Kanske råkade han ut för en olycka medan han tävlade, spekulerar bland andra arkeologen Chris Naunton vid organisationen Egypt Exploration Society.

År 2005 ger CT-skanningar nytt liv åt hypotesen om en krasch. De visar att faraon bröt vänster lårben strax innan han dog. Eftersom vävnaden kring brottet inte hade börjat läka måste skadan ha uppstått bara några dagar före hans död.

Skanningar av faraons mumie visar bland annat att han bröt vänster lårben en kort tid före sin död.

© Kenneth Garrett

Brottet i sig var inte dödligt, men Egyptens dåvarande chefsarkeolog Zahi Hawass, som leder undersökningen, tror att det kan ha orsakat en infektion, som i en tid utan antibiotika kostade Tutankhamun livet.

Forskarna hittar dock inga tecken på mord. De konstaterar att skadorna på huvudet måste ha uppstått efter kungens död, antingen när liket balsamerades eller – mer sannolikt – när Howard Carter lösgjorde mumien från kistan.

Dna vittnar om familjeförhållanden

Först år 2010 kan forskarna slutligen sätta punkt för närmare 100 år av spekulationer. Döden kan ha många orsaker, men nu står det klart att Tutankhamun varken mördades eller råkade ut för en olyckshändelse. Pojkens öde var i hög grad beseglat redan vid avlelsen.

Med hjälp av borrar och kanyler har tyska och egyptiska forskare bokstavligt talat arbetat sig djupt in under huden på Tutankhamun, ända in i den kungliga benmärgen.

Ur den har forskarna utvunnit över 3 300 år gammalt dna i ett försök att kasta ljus över Tutankhamuns familjeförhållanden och krämpor, två saker som visade sig vara tätt förknippade med varandra.

130 käppar fick den unge mannen med sig i graven. Flera av dem ser ut att ha varit välanvända.

Som ett led i detektivarbetet har de också tagit benprover med mikroskopiska mängder dna från 15 andra mumier i Konungarnas dal. Vissa av dem vet forskarna redan vilka de är, däribland Amenhotep III, som regerade över Egypten 20 år före Tutankhamun, medan andras identitet är okänd.

Nära släktingar hade sex med varandra

En av de mest gåtfulla mumierna är från grav 55 i Konungarnas dal. Namnet på mumiens kista tycks avsiktligt ha skurits bort i ett försök att dölja den dödes identitet.

När forskarna jämför dna från mumien med arvsmassa från Amenhotep III visar det sig att den döde med 99 procents sannolikhet är faraons son.

Detta faktum gör att forskarna plötsligt kan sätta ett namn och ett ansikte på den dittills okända mumien i grav 55. Den döde kan bara vara Akhenaton, en avskydd farao som några år före Tutankhamuns trontillträde bytte ut Egyptens många gudar mot en enda: Aton.

Skriftliga källor säger ingenting om Tutankhamuns föräldrar, men när forskarna jämför Akhenatons dna med Tutankhamuns faller bitarna på plats: De är far och son.

Tutankhamuns far Akhenaton avskaffade de gamla gudarna och gjorde solen, Aton, till ensam gud.

© Shutterstock

Och överraskningarna fortsätter att rada upp sig i laboratoriet. Akhenatons förstahustru var den bildsköna Nefertiti, men de genetiska studierna visar att hon mot alla odds faktiskt inte var Tutankhamuns mor.

Pojkkungens dna matchar däremot arvsmassan från en anonym mumie som går under namnet ”Yngre dam”. Just denna kvinna visar sig vara Tutankhamuns mor. Sensationellt nog är hon dessutom syster till Akhenaton.

Förundrat kan forskarna konstatera att Tutankhamuns föräldrar var bror och syster och att pojkkungen därmed var ett resultat av det vi i dag skulle kalla incest.

Tutankhamun gifte sig med sin halvsyster Ankhesenamun.

© Shutterstock

Mumie-dna skvallrar om kunglig inavel

Genetiska studier visar att Tutankhamuns familj var kraftigt inavlad. Egyptierna kände inte till konsekvenserna av inavel och faraonerna skaffade barn med nära släktingar i släktled efter släktled.

© Kenneth Garrett

Farfadern gifte sig med sin dotter

Tutankhamuns farfar Amenhotep III fick två söner med sin förstahustru, drottning Teje. Den förstfödde dog som ung, så den yngste sonen Akhenaton var den som ärvde tronen. Amenhotep III var dessutom gift med sin och Tejes dotter Sitamun.

© Kenneth Garrett

Fadern fick sonen med sin syster

Som ung gifte sig Akhenaton med Nefertiti och fick sex döttrar. Eftersom Nefertiti aldrig födde någon pojke gifte sig Akhenaton med en av sina systrar, känd som mumien ”Yngre dam”. De blev föräldrar till Tutankhamun.

© Kenneth Garrett & Shutterstock

Tutankhamun gifte sig med sin halvsyster

Akhenaton fick dottern Ankhesenamun med Nefertiti. Tutankhamun gifte sig med sin halvsyster och paret blev föräldrar till två barn, som dock båda var döda vid födelsen, troligen till följd av inavel. Fostren var fem respektive sju månader gamla.

Inavel var ett vanligt fenomen bland de kungliga i det forntida Egypten. Farao betraktades som en gud och kunde göra allt han ville, till exempel skaffa barn med sin egen syster eller dotter för att bevara makten inom den närmaste familjen.

Tutankhamuns släktträd visar sig också vara allt annat än en rak stam med symmetriska förgreningar. I stället är det en buske med grenar som är invecklade i varandra och spretar åt alla håll.

Tutankhamun fortsatte själv traditionen genom att inleda en relation med sin halvsyster, som var dotter till Nefertiti och Akhenaton.

Det unga paret fick två barn, men båda var dödfödda, möjligen till följd av inavel. Deras mumier lades till vila tillsammans med Tutankhamun.

Fotben saknade blod

Det faktum att Tutankhamun var inavlad gav honom visserligen kungamakten redan i vaggan, men också en hälsomässig förbannelse.

Skanningar visar att hans tänder stod ut och närmast såg ut att ha kastats in i munnen, och bilderna av Tutankhamuns fötter visar att den unge kungen måste ha haft betydande funktionsnedsättningar.

I vänster fot hade flera ben nästan vittrat bort. Framför allt tån intill stortån var kraftigt deformerad.

En grupp forskare under ledning av Egyptens dåvarande chefsarkeolog Zahi Hawass kom fram till att benförlusten var orsakad av Köhlers sjukdom, vid vilken de små benen i foten inte får tillräckligt god blodförsörjning och därför inte växer som de ska.

Barnkungen var en krympling

Den mäktige faraon var i själva verket tvungen att gå med käpp och led av flera ärftliga sjukdomar. Skanningar och dna-analyser av Tutankhamuns mumie har visat att mannen bakom masken var en inavlad krympling.

Claus Lunau

Tänderna stack ut och satt snett

Tutankhamun hade överbett och stora, utstickande framtänder, medan tänderna i underkäken satt snett – drag han ärvt från sin far och farfar. Skanningarna har visat tecken på läpp- och gomdefekter, även det en delvis ärftlig missbildning.

Claus Lunau

Parasiter i benmärgen

I benmärgen har forskare hittat dna från den mest dödliga malariaparasiten Plasmodium falciparum. Symptomen uppstår en–två veckor efter smittotillfället. Patienten har ofta ihållande hög feber med uttalad anemi och riskerar att dö efter bara några dagar.

Claus Lunau

Kroppen hade kvinnliga former

Måtten på Tutankhamuns bälten och höftkläden visar att han hade smal midja och onormalt breda höfter, vilket kan orsakas av en ärftlig hormonrubbning. Skanningar visar att faraon var 167 centimeter lång och vägde drygt 60 kilo.

Claus Lunau

Lårbensbrott kan ha orsakat en infektion

Skanningar visar att vänster lårben var brutet. Eftersom vävnaden kring brottet inte hade börjat läka tyder det på att skadan uppstod bara några dagar innan kungen dog. Brottet i sig var inte livshotande, men det kan ha orsakat en svår infektion.

Claus Lunau

Fotbenen vittrade bort

En kraftig förlust av benvävnad i vänster fot fick Tutankhamun att halta. Det kan uppstå till följd av det ärftliga tillståndet Köhlers sjukdom, som får benen att vittra sönder på grund av nedsatt blodförsörjning. Symptomen är smärta vid såväl belastning som vila.

Claus Lunau

Troligen hade Tutankhamun redan som barn mycket ont i vänster fot, vilket fick honom att lägga vikten på höger fot. Enligt skanningarna var han också plattfotad.

Missbildningarna kan ha tvingat pojken att gå med käpp. I gravkammaren har arkeologerna hittat över 130 käppar, av vilka flera ser ut att ha använts flitigt.

Köhlers sjukdom tros vara ärftlig. I Tutankhamuns fall var den sannolikt ett resultat av inavel. Sjukdomen i sig kan dock knappast ha tagit kungens liv.

Den mest sannolika dödsorsaken hittade forskarna i stället djupt inne i den sjuklige kungens benmärg.

Mygga blev monarkens fall

I märgen hittade forskargruppen dna från malariaparasiter från en av de mest dödliga arterna, Plasmodium falciparum.

Tutankhamun led alltså av den fruktade tropiska sjukdomen, som överförs till människor via myggor. Faraons sista tid var sannolikt ett helvete med hög feber och frossa.

Malariaparasiterna förstör de röda blodkropparna och orsakar därmed anemi. Vid denna typ av malaria riskerar den drabbade att dö efter bara några dagar.

Historiens mest berömde farao dödades alltså troligen av en mygga. Det komplicerade lårbensbrottet och den invalidiserande skelettsjukdomen kan emellertid ha bidragit till att knuffa den skröplige monarken över kanten.

Vid sin död, efter cirka tio år vid makten, hade Tutankhamun lyckats utradera spåren efter sin far, den kätterske kungen Akhenaton, som till egyptiernas stora vrede lät avskaffa alla de gamla gudarna.

Tutankhamun rullade tillbaka den religiösa revolutionen och återinsatte de avskaffade gudarna. Enligt bland andra egyptologen Salima Ikram var emellertid egyptiernas avsky för Akhenaton så djup att Tutankhamun ändå fick betala för faderns synder.

Den döde faraon kläddes ut till gud

Egyptierna kände en stark avsky för Tutankhamuns far Akhenaton. Kanske kläddes sonens mumie som en försenad hämnd ut till den undre världens härskare Osiris, en av de gudar som den kätterske kungen avskaffat.

© Apic/Getty Images

Fick huden svärtad

Över mumien hälldes ansenliga mängder tjock, svart vätska. Syftet var enligt teorin att färga Tutankhamuns hud mörk, så att han kom att likna guden Osiris. Dödsrikets härskare framställdes nämligen ofta med antingen svart eller grön hud.

© Robert Burch/Alamy/Imageselect

Tvingades undvara sitt hjärta

Normalt placerades den dödes organ i en kruka, men Tutankhamuns hjärta saknas. Enligt myten dödades Osiris av sin bror, som gjorde sig av med hjärtat. Om Tutankhamun är Osiris verkar det rimligt att hjärtat saknas.

© Howard Carter & Kunsthistorisches Museum, Vienna. Inv.

Gick i döden med erektion

Tutankhamun balsamerades med erigerad penis. Historiker antar att den utstickande lemmen symboliserar Osiris, som enligt egyptierna stod för fruktbarhet, återuppståndelse och evigt liv och som ibland avbildades med erektion.

Tutankhamuns efterträdare på tronen utplånade hans namn och minne från historien. Med tiden glömde egyptierna bort den kätterske kungens son – ja, till och med de i övrigt så effektiva gravplundrarna i Konungarnas dal.

Det blev Howard Carters och eftervärldens stora lycka. Medan de övriga faraonernas gravar plundrades redan under antiken förblev nämligen Tutankhamuns grav i princip orörd.

I över tre årtusenden lägrade sig lugnet över pojkkungens sista viloplats, ända tills Howard Carter en novemberdag för 100 år sedan bröt förseglingen och fick skåda ”makalösa ting”.

© Shutterstock

Följ med ner i faraons grav

Howard Carter hittade Tutankhamuns grav längst ner i ett igenmurat trappschakt. Följ Carters väg genom de fyra kamrarna och se de fantastiska fynden.

LÄS ARTIKELN HÄR