Byggandet av Egyptens pyramider för 4 500 år sedan har länge omgärdats av stor mystik. Framför allt frågan om hur egyptierna fraktade upp de enorma klippblocken till byggplatserna, har varit en gåta för arkeologer.
En internationell forskargrupp från Frankrike, Kina och Egypten kan nu ha hittat svaret.
I en ny studie som har publicerats i tidskriften PNAS har de påvisat att en förgrening av floden Nilen har gått ända fram till Giza-pyramiderna.
"För att bygga upp platåns pyramider, gravar och tempel tycks det som om de gamla egyptiska ingenjörerna använde sig av Nilen och dess årliga översvämningar genom att använda ett genialt system av kanaler och bassänger som utgjorde ett hamnkomplex vid foten av Giza-platån", skriver forskarna i sin artikel.
Khufupyramiden är den största av de egyptiska pyramiderna och byggdes som en gravplats för faraon Khufu för omkring 4 528 år sedan. Nyare forskning tyder på att yttersidan var belagd med ett skinande material.
Gizapyramiderna
Utgörs av pyramiderna Khufu, Khafre och Menkaure – på grekiska kända som Kheops, Khefren och Mykerinos.
Störst av dem är Keops- eller Khufu-pyramiden, som byggdes omkring år 2560 före vår tideräkning och är en gravplats för faraon Khufus (eller Kheops). Bygget tog mellan 20 och 30 år.
Pyramiden var ursprungligen 146,6 meter hög och bestod av mer än 2,3 miljoner stora klippblock, som tillsammans vägde sex miljoner ton. Inuti finns en mängd inre passager och gravar.
Fossila pollenkorn skvallrar
Pyramiderna utanför Kairo i stadsdelen Giza ligger i dag på en gigantisk sandslätt, drygt åtta kilometer från Nilen. Det är en lång sträcka för byggare utan kranbilar eller lastvagnar till att frakta jättestora stenblock.
Därför har det sedan länge florerat en teori om att de gamla egyptierna kan ha transporterat stenblocken från andra platser och genom en nu uttorkad förgrening av Nilen kallad Khufu-grenen.
Det är denna teori som forskare nu har tror sig ha bevisat. Genom att utvinna pollenkorn från flodslätter har forskarna skapat en detaljerad geologisk historia över denna dolda flodsektion.
Där har forskargruppen spårat tillväxten hos 61 olika växter längs flodslätten, som visar stigningar och minskningar av vattenståndet i flodgrenen under 8 000 sporet år.
Genom att utvinna kärnsedimentprover från flera platser omkring Giza hittade forskarna fossila pollenkorn som fångats in under tusentals år.
Kartan visar hur Khufu-förgreningen från Nilen i Egypten tidigare nådde utkanten av det stora Gizapyramidkomplexet. Dagens Nilen är markerad i blått och några av de olika borrningarna är markerade med rött.
De flesta av dessa pollenkorn kommer från gräs och blommor, som kan hittas längs Nilen än i dag. Forskarna fann också spår på sumpväxter som visar att floden har varit intakt under en längre period.
Forskningsresultaten visade dessutom att vattnet i Khufu-grenen steg betydligt under vad som kallas Den fuktiga afrikanska perioden, som sträckte sig från 14 800 år sedan till 5 500 år sedan.
Flod ledde upp till Sfinxen
Genom att sätta upp resultaten bredvid tidigare studier av klipplagren kring pyramiderna kunde forskarna dra slutsatsen att vattenståndet i Khufu-grenen har varit hög långt efter fuktighetsperioden.
Forskarna tror att den nu försvunna Khufugrenen har lett ända upp till sfinxen, som står framför Khufu-pyramiden.
Därför tror forskarna att floden har lett ända upp till det ställe där den stora sfinxen vaktar framför Giza-pyramiderna under byggandet för 4 500 år sedan.
Forskarna kom också fram till att vattennivån i floden började minska under kung Tutankhamons regeringstid omkring år 1 330 före vår tideräkning.
Till slut jämförde forskarna sina resultat med studier av ben ch tänder från dåtidens mumier. Tillsammans visar de när torkan började härska i området.