9 kärnvapensprängningar som skakat världen

Nästan sextio år har gått sedan Sovjetunionen 1961 provsprängde världshistoriens kraftfullaste kärnvapen i närheten av polcirkeln.

Den så kallade Tsarbomben, som vägde 27 ton, var mer än tretusen gånger kraftigare än bomben som fälldes över Hiroshima.

Den enorma provsprängningen har aldrig varit någon hemlighet, eftersom explosionen i bokstavlig mening fick hela jorden att skaka.

Nu har emellertid ryska myndigheter med anledning av det ryska atombolaget Rosatoms 75-årsjubileum publicerat tidigare okända bilder av provsprängningen:

Se tsarbomben blåsa bort en bit av ön Severnyj:

Effekten av sprängningen vid jordytan kan ses 27:00 minuter in i filmen.

Tsarbomben hade en sprängkraft på 50 megaton vilket räcker för att utplåna en storstad som Stockholm – och ge allvarliga fall av tredje gradens brännskador på människor som befinner sig upp emot 60 kilometer bort.

Se effekten av ett kärnvapen som tsarbomben:

Vätebomb kan utplåna en storstad

Kraften i en vätebomb är så enorm att det räcker med en enda bomb för att utplåna en storstad på bara några sekunder. Atombomber sprängs vanligen ovanför marken, eftersom en del av energin hade försvunnit ner i marken om de hade detonerat först vid ytan. Bombens extrema värme får luften att antändas, varefter ett eldklot stiger till väders enligt samma princip som en varmluftsballong och bildar det välkända svampmolnet. Eldklotet hinns ifatt av tryckvågen som avges strax efteråt. Damm och bråte sugs upp från marken och bildar svampmolnets fot. Omkring hälften av bombens energi friges i form av en tryckvåg, en tredjedel till hälften är värme, medan resten är strålning.

Här kan du läsa mer om Sovjets Tsarbomb samt ett antal andra vanvettiga kärnvapenprojekt, som supermakterna testade under det kalla kriget.

1. Tropiskt paradis bombades 67 gånger

En söndagseftermiddag i februari 1946 samlade USA:s kommendör Ben Wyatt invånarna på de små Bikiniöarna i Stilla havet.

Wyatt hade en fråga: Kunde de 167 öborna tänka sig att flytta ifrån öarna en kort tid, så att USA kunde testa kärnvapen där ”till gagn för mänskligheten”?

De förbryllade öborna visste inte särskilt mycket om USA:s domedagsvapen, men gick efter lite betänketid med på förslaget.

Medan befolkningen evakuerades placerade amerikanerna 95 uttjänta krigsfartyg kring de paradisiska öarna.

I fartygen fanns 5 400 grisar, getter och råttor som skulle bli försöksdjur i forskningen kring radioaktivitetens effekter.

I juli 1946 såg Bikini-stammens hövding på när först atombomben Able, och därefter Baker, skickade upp jättelika pelare av kokande, radioaktivt vatten många hundra meter upp i luften.

Nio av fartygen sjönk och öarna överöstes med radioaktivt nedfall.

Fram till 1958 hann USA bomba Bikiniöarna 23 gånger och Marshallöarna i närheten 44 gånger. Bombernas sammanlagda effekt motsvarade drygt 7 000 Hiroshima-bomber. Öarna är obebodda än i dag.

2. Stäppfolk drabbades av atomtesterna

Medan amerikanerna bombade Bikiniöarna valde ärkefienden Sovjet att testa kärnvapen på stäpperna i Kazakstan. Enligt Kreml var testområdet Semipalatinsk obebott.

De cirka 200 000 personer som bodde där höll inte med, men de blev å andra sidan aldrig tillfrågade. Mellan 1949 och 1989 sprängdes 496 kärnladdningar i Semipalatinsk.

När det sedan regnade fick folk röda fläckar på huden. Än i dag föds vart tjugonde barn i området med svåra missbildningar.

3. Bomber skulle skapa Panamakanal

Efter ett antal monstruösa provsprängningar insåg USA:s försvar i slutet av 1950-talet att kärnvapenprogrammet behövde få ett bättre rykte.

Med vätebombens fader, Edward Teller, i spetsen inleddes operation ”Plowshare”.

Målet med projektet var att använda kärnvapnens skrämmande krafter till mer fredliga syften. Den ädla tanken ledde emellertid till många bisarra tester.

Teller hade gott om idéer, mer eller mindre galna: Han föreslog bl.a. att man skulle använda vätebomber för att utvinna olja och gas, ändra floders lopp och att spränga bort hela berg för att ge plats åt nya motorvägar.

Fysikerns mest tokiga idé var att gräva en ny Panamakanal med hjälp av 302 vätebomber. Panamas regering tackade vänligt men bestämt nej.

Större framgång hade i stället hans planer på att spränga ut en konstgjord hamn i Alaska.

Flera politiker stödde förslaget, men planerna lades till sist ned efter våldsamma protester från lokalbefolkningen.

Världens mest extrema vapen efterliknar solen

Det ursprungliga kärnvapnet fick all sin kraft från klyvning av atomkärnor, fission. I dag är dock de flesta kärnvapen så kallade vätebomber. Världens mest kraftfulla vapen efterliknar processerna i solens inre, där ett tryck som är 250 miljarder gånger större än vid markytan i kombination med en temperatur av cirka 15 miljoner grader smälter samman väteatomer till helium. Vätebomben använder fission för att sätta i gång fusionen av väte, som utlöser extrema mängder energi.

1. Opvarmning

Vid fissionsprocessen (kärnklyvningen) avges gammastrålning. Strålningen reflekteras från insidan av bombens beklädning och värmer upp dess inre till cirka hundra miljoner grader. Den extrema värmen sätter i gång bombens nästa steg, fusion.

2. Eksplosion

Bränslet i bombens fusionssteg består av två sorters tungt väte, deuterium och tritium, i ett skal av uran. Processen är hemlig, men värmen får sannolikt uranskalet att explodera så att den motriktade kraften pressar ihop vätet.

3. Fusion

Det extrema trycket får deuteriumet och tritiumet att fusionera till ett nytt ämne, helium, precis som i solens kärna. Processen friger enorma mängder överskottsenergi – mer än fyra gånger så mycket som vid fission.

I samband med projektet genomförde Edward Teller och hans medarbetare ett antal provsprängningar. En av de största – som kallades Sedan – gjordes i Nevadaöknen år 1962.

En atombomb sprängdes djupt nere under markytan. Resultatet blev ett imponerande, 100 meter djupt hål – och 12 miljoner ton sand blåstes hela fyra kilometer upp i atmosfären.

Under de följande veckorna regnade den radioaktiva sanden ned över flera av USA:s delstater. Sedan-testet anses i dag ha varit den mest förorenande kärnvapenprovsprängningen i USA:s historia.

Teller och hans män hann genomföra totalt 27 provsprängningar. Han lyckades faktiskt utvinna naturgas i New Mexico, men produkten var så radioaktiv att ingen ville köpa den.

4. Ryssarna skapade 100 m djup atomsjö

Även Sovjetunionen experimenterade med civila användningsområden för kärnvapen. Precis som USA satsade Sovjet först på att utnyttja atombombernas utmärkta grävegenskaper.

Som vanligt var det i Kazakstan som de flesta av de ryska experimenten ägde rum.

Chefen för Sovjets atomprogram, Efrim P. Slavskiy, ville testa bomberna och beslöt år 1965 att spränga ett enormt hål i floden Chagans uttorkade bädd för att skapa en sjö.

Bomben, som var på 140 kiloton, orsakade ett hundra meter djupt hål med en diameter på 400 meter. Hållet fylldes snart av grundvatten.

”Vattnet i den konstgjorda sjön, skapad av en atombomb, är ofarligt för människor”, lät det i en sovjetisk propagandafilm där Slavskiy själv sågs simma omkring i det radioaktiva vattnet.

Mellan 1965 och 1989 sprängde ryssarna totalt 116 kärnvapen i samband med civila anläggnings- och forskningsprojekt.

5. Monsterbomb var 3 300 gånger kraftigare än den över Hiroshima

Himlen norr om polcirkeln lystes upp av ett enormt ljussken på morgonen den 30 oktober 1961. Strax därpå reste sig ett jättelikt 60 km högt svampmoln mot skyn.

Några minuter senare krossades fönsterrutorna i städer i norra Norge, 90 mil bort, av en tryckvåg som rullade tre varv runt jorden.

Sovjetunionen hade detonerat historiens största bomb – Tsarbomben. Med en sprängverkan tio gånger större än samtliga bomber som fällts under andra världskriget utgjorde den kulmen på kapplöpningen mellan Sovjet och USA om att få fram den största bomben.

Båda supermakterna hade länge plågats av tanken på att många av deras bombplan kunde bli nedskjutna på väg mot fiendeland.

Ryssarna beslöt därför att de plan som lyckades ta sig ända fram skulle ha maximalt med vapen med sig.

Sovjet satsade först på en bomb med en sprängverkan på 100 megaton – 6 600 gånger Hiroshima-bomben – men de ändrade sig eftersom mängden radioaktivt nedfall efter testet skulle bli för stor. Dessutom visste ingen om planeten jorden kunde tåla en sådan kraftig explosion.

I stället byggde ryssarna en bomb med hälften så stor sprängverkan. Den 27 ton tunga atombomben släpptes i fallskärm från ett flygplan och detonerade på fyra kilometers höjd.

Explosionen var så kraftig att planet hamnade i fritt fall i 800 meter trots att det var 32 km bort.

6. Amerikanerna ville bomba månen

År 1957 lyckades Sovjetunionen skicka upp det första människotillverkade föremålet i en bana runt jorden – satelliten Sputnik 1. Amerikanerna kände sig omkörda och försökte som motdrag spränga en vätebomb på månen.

Bomben skulle vara så stor att ljuset från explosionen skulle kunna ses från jorden och därmed stärka det amerikanska folkets moral.

Planen – som kallades A119 – skrotades dock med tanke på framtida månlandningar och risken för olyckor.

Forskare hade bl.a. påpekat att månens gravitation kunde slunga bomben tillbaka mot jorden om missilen närmade sig ur fel vinkel.

7. USA var bara sekunder från att utplåna North Carolina

Experter har kallat det ”den allvarligaste olyckan i militärhistorien”.

Som en del av USA:s permanenta försvar under kalla kriget hade landet bombplan uppe i luften 24 timmar om dygnet, samtliga bestyckade med kärnvapen.

Det var ett sådant plan som brinnande störtade till marken den 24 januari 1961 i North Carolina efter en misslyckad tankning i luften.

Innan dess hade två Mark-39-vätebomber – vardera med en sprängverkan på fyra megaton, motsvarande fyra miljoner ton trotyl – lossnat från planet.

Den ena bomben slog i marken i 1 100 km/tim. och borrade sig 23 meter ned i marken utan att detonera. Den andra dalade ned i fallskärm men var betydligt farligare.

Den hade fyra säkringar för att förhindra oönskade explosioner, men tre av dem var defekta.

Det var bara en enda liten säkring för några dollar som förhindrade en explosion 260 gånger kraftigare än den som drabbade Hiroshima. Först år 2013 avslöjades det hur nära en kärnvapenkatastrof USA varit.

8. Skenande missil flög till Brasilien

USA:s första långdistansrobot, den s.k. Snark, var tjusig och futuristisk men dessvärre helt omöjlig att styra. Den missade målet med i genomsnitt 30 km vid vartenda test.

Alldeles tokigt blev det när en Snark-missil skulle skickas från södra Florida till Costa Rica år 1957.

Den knallröda missilen nådde sitt mål, men flög över det och fortsatte söderut. Vapenexperterna i USA försökte desperat få missilen att sprängas i luften, men ingenting hände.

På radarn kunde de bara se på medan vapnet svängde västerut mot Colombia.

Till sist tog bränslet slut och Snark landade i Brasiliens regnskog.

9. Atomshow över Hawaii

Befolkningen på Hawaii möttes av en underlig syn på natthimlen den 9 juli 1962. Det var molnigt över stillahavsön, men plötsligt syntes en starkt lysande sol långt borta.

Ljusklotet ändrade snabbt färg från vitt till grönt och till lila, innan horisonten fick en röd färg som bredde ut sig åt alla väderstreck medan vita regnbågar skar över himlen.

Öborna hallucinerade inte, och ljuset berodde inte på att rymdvarelser var på väg för att ta över jorden.

Orsaken var mer skrämmande än så: USA hade sprängt den första vätebomben i rymden, och resultatet överträffade till och med amerikanernas vildaste förväntningar.

Starfish Prime, som projektet kallades, fick så katastrofala följder att amerikanerna aldrig mer vågade testa kraftiga kärnvapen i rymden.

Små atombomber förslog inte

Under flera år hade amerikanerna grubblat över om ryssarna skulle kunna förstöra deras interkontinentala missiler genom att spränga en atombomb i rymden.

Själva hade de sprängt mindre atombomber högt uppe i atmosfären, men utan några avgörande resultat.

Därför beslöt de att skicka upp en vätebomb med en sprängverkan på 1,4 megaton TNT och utlösa den på 400 kilometers höjd över jorden. Det var då helvetet bröt ut.

Förutom den skräckinjagande ljusshowen orsakade bomben nämligen en enorm elektromagnetisk ”puls” – en plötslig urladdning av energi och gammastrålar som var många gånger kraftigare än förväntat.

Den elektriska vågen förstörde en tredjedel av alla satelliter som kretsade kring jorden just då – både ryska och amerikanska. På Hawaii 150 mil bort slocknade radio och gatubelysning.

Strax därefter krävde ryssarna ett förbud mot fortsatta sprängningar i rymden.