Ny kinesisk art är vår närmaste släkting

Vi som precis hade vant oss vid att se drag av neandertalmänniskor i varandra: den låga pannan, den stora näsan och den breda munnen. Neandertalmänniskan var ju vår närmaste släkting – trodde vi. Så verkar det emellertid inte vara. Säg i stället hej till drakmänniskan från Kina, en tidigare okänd människoart som enligt vissa forskare står oss närmare än neandertalmänniskan.

Vi känner bara till den nya människoarten från ett enda fynd. Kraniet som har hittats är dock det största och mest välbevarade exemplaret av en forntidsmänniska som forskarna någonsin sett. Det extremt breda och avlånga kraniet saknar visserligen underkäke och har bara en tand, men bortsett från det är vår nya släkting intakt.

Kraniet, som har hittats i staden Harbin i nordöstra Kina, uppvisar en unik kombination av moderna och primitiva drag. Det får de kinesiska forskarna att tro att det tillhör en tidigare okänd människoart som de har gett namnet Homo longi, drakmänniskan, efter fyndplatsen, provinsen Heilongjiang, som betyder ”Den svarta drakens flod”. En datoranalys av kraniets drag placerar den nya arten alldeles intill Homo sapiens på människans stamträd – framför neandertalmänniskan.

Tillsammans med en handfull övriga asiatiska kraniefynd på senare år har det på allvar satt Asien på världskartan som en hetfläck i människans evolution.

”Det här kraniet visar att det under hundratusentals år fanns en tredje människolinje i Kina, jämförbar med neandertalmänniskan och Homo sapiens, med en alldeles egen evolutionär historia”, säger paleoantropologen Chris Stringer vid Natural History Museum i London, som har varit med och analyserat det nya fyndet.

Att vi över huvud taget har fått möjlighet att att stå ansikte mot ansikte med vår nya släkting är en osannolik tur. Kraniet hittades nämligen i marken redan år 1933, men gömdes undan i en brunn, där det var nära att glömmas bort.

Broarbetare hittade kraniet i lera

År 2018 låg en gammal kinesisk man på sitt dödsbädd. Han hade en hemlighet som han nu ville dela med sina barnbarn.

Som ung man arbetade han år 1933, under japanernas ockupation av Kina, med ett brobygge vid floden Heilong Jiang i staden Harbin. I flodleran hittade han en dag ett föremål. När han tog upp det stirrade han rakt in i ett enormt kraniums stora, kvadratiska ögonhålor.

Den unge byggnadsarbetaren dolde kraniet i ett tygstycke och tog det med sig hem. För att japanerna inte skulle kunna lägga vantarna på fyndet sänkte han ner det i en uttorkad brunn.

Att ha arbetat för japanerna anses skamligt, så kanske var det därför mannen inte avslöjade sin hemlighet tidigare. Men nu, 85 år senare, fiskade barnbarnen upp kraniet ur brunnen och överlämnade det åt paleontologen Qiang Ji vid GEO University i Shijiazhuang i provinsen Hebei. Han trodde knappt sina ögon när han såg hur stort och intakt fossilet var.

Qiang Ji samlade en grupp kinesiska forskare och bjöd även in två internationellt kända experter på förhistoriska människor att delta: professor Chris Stringer vid Natural History Museum i London och professor Rainer Grün, tidigare chef för Australian Research Centre for Human Evolution i Brisbane i Australien.

I näsan på kraniet hittade forskarna lite lera, som kunde användas för att identifiera och datera fyndplatsen närmare. De vågade sig även på att borra ett litet hål i näsbenet för att få lite benvävnad att datera drakmänniskan med.

Med hjälp av benvävnaden kunde forskarna konstatera att drakmänniskan levde för minst 146 000 år sedan. Kraniets storlek och anletsdrag tyder på att det tillhörde en kraftigt byggd man och graden av slitage på tandens emalj visar att han var högst 50 år gammal.

Även om den exakta fyndplatsen är okänd vet man att kraniet låg i flodbrädden vid Dong Jiang-bron. Därför tog forskarna borrprover från platsen, medan geokemister analyserade sediment och andra fossil. Sammansättningen av leran från näsan motsvarade borrproverna och visade att kraniet låg i sedimentlager som bildades för 138 000–309 000 år sedan, vilket stämmer med dateringen av kraniet.

Området här råkar vara särskilt rikt på fossil, så rester av förhistoriska djur och växter har hjälpt forskarna att återskapa den värld i vilken drakmänniskan levde. De tecknar en bild av ett ekosystem med tillräckligt mycket ätbara växter och fiskar för att livnära jägare och samlare, men även ett barskt och bitande kallt klimat.

I dag är det i genomsnitt cirka 16 grader kallt om vintrarna i Harbin och det var inte mycket varmare på den forntida mannens tid. Forskarna tror att kylan krävde att de kinesiska forntidsmänniskorna var tillräckligt avancerade för att göra upp eld, bära kläder och bygga hyddor. Annars hade de inte överlevt.

Drakmänniskan kan även ha haft ett extra lager isolerande fett och mer kroppsbehåring än den moderna människan.

Kinesisk familj lurar forskarna

Som ett led i analysen av drakmänniskan placerade forskarna kraniet i en CT-skanner och återskapade det i 3D. Därefter kunde de mäta alla delar av kraniet enligt internationella standarder. Totalt 600 kännetecken registrerades – även sådant som fossilet saknar, bland annat visdomständer.

Sedan matade forskarna ett datorprogram med alla data och bad programmet göra statistiska sannolikhetsberäkningar av det inbördes släktskapet mellan drakmänniskan och cirka hundra andra människofossil från runtom i världen, som även de har återskapats i 3D.

Datorn delade in fossilen i grupper utifrån sina fysiska drag i ett så kallat fylogenetiskt släktträd, som visar hur de olika arterna sannolikt har utvecklats evolutionärt.

Resultatet var ett släktträd med fem grenar, från den äldsta till den yngsta arten. Först Homo erectus, sedan Homo heidelbergensis, därefter neandertalmänniskan, följd av den så kallade Harbingruppen med det nya kraniet, och slutligen Homo sapiens.

Det nya kraniet placerades alltså i Harbingruppen, som utgörs av fem andra hela kranier och fragment av kranier från Kina, namngivna efter respektive fyndplats: Dali, Jinniushan, Hualongdong, Xuchang och Maba. Forskarna diskuterar nu om det nya kraniet är en egen art eller om den tillhör samma art som ett eller flera av gruppens övriga fossil.

De fem utgör en gåtfull kinesisk familj, som forskarna på senare år har kämpat med att artbestämma. Liksom det nya fyndet passar de inte riktigt in i teorierna om människans evolution, där utgångspunkten är att primitiva drag utvecklas gradvis från afrikanska Homo erectus till moderna drag hos Homo sapiens. De har alla olika kombinationer av moderna och primitiva drag.

En liknande blandning av gammalt och nytt förekommer hos två kranier som har hittats i Afrika, det 315 000 år gamla Jebel Irhoud-kraniet från Marocko och Eliye Springs-kraniet från Kenya, som är mellan 200 000 och 300 000 år gammalt.

De kinesiska forntidsmänniskorna passar alltså varken geografiskt eller tidsmässigt in i de bekanta teorierna om människans evolution.

Neandertalmänniskan tvingas lämna sin plats

Forskarna arbetade i tre år med att analysera det nya kraniet innan de kände sig redo att lägga fram sin teori om hur det passar in i evolutionshistorien.

Qiang Ji och en handfull av de övriga kinesiska forskarna hävdar att kraniets drag är så speciella att det måste tillhöra en tidigare okänd art, som de har gett namnet Homo longi (drakmänniskan). Teorin om den nya arten presenterade forskarna i en artikel i tidskriften The Innovation, som ges ut av Cell Press.

Samtidigt har de kinesiska forskarna publicerat två andra artiklar om fyndet tillsammans med den andra forskargruppen. Den ena handlar om kraniets datering, den andra om dess släktskap, som visar att det här kraniet tillsammans med andra kinesiska fossil utgör en separat systerlinje till Homo sapiens, som ligger närmare oss än neandertalmänniskan.

Resultaten har väckt debatt både inom och utanför vetenskapliga kretsar. Alla är visserligen entusiastiska över fyndet, men människans ursprung är ett känsligt ämne som berör både nationell stolthet och vetenskaplig prestige.

Vissa tycker att det är förvånande att Harbingruppen tar neandertalmänniskans plats, för i många år har det varit ett obestritt antagande att Homo sapiens och neandertalmänniskan är varandras närmaste släktingar.

Stamträdet förvånar också genom att flytta uppdelningen mellan neandertalmänniskan och Homo sapiens 400 000 år längre tillbaka i tiden, så att den ska ha ägt rum för cirka en miljon år sedan.

Det stämmer inte med kända fossil. Enligt det nya släktträdet befann sig Homo sapiens i Europa och Asien för 400 000 år sedan, men det äldsta fossilfyndet är 210 000 år gammalt.

Forskarna bakom släktträdet hävdar att det stämmer med en teori om att uppdelningen skedde redan i Afrika. De påpekar emellertid själva att det kan finnas osäkerheter i datormodellen.

En av dessa är att släktträdet huvudsakligen bygger på morfologi, det vill säga kraniernas fysiska form. Det är en osäker metod, eftersom många av fossilen är små fragment, som har rekonstruerats genom datorsimulering.

Paleoantropologen Chris Stringer, som är medförfattare till artikeln om släktträdet, säger så här om sin egen reaktion på datorns beräkningar: ”Jag har länge haft en idé om att det fanns en särskild människoart i Östasien, men jag blev förvånad över att den här linjen ligger närmare Homo sapiens än neandertalmänniskan.”

Även tillkännagivandet att det nya fyndet är en tidigare okänd art förvånar Chris Stringer. På den punkten är han oense med sina kinesiska kollegor. Han anser att det nya kraniet påminner mest om ett av de andra kranierna i den kinesiska Harbingruppen, Dalikraniet. Även det har kraftiga ögonbrynsbågar, men platta kindben och ett hoptryckt ansikte.

Andra forskare menar att det är omöjligt att avgöra om kraniet tillhör en okänd art utifrån ett käklöst kranium och utan någon exakt fyndplats. De menar att det har gått inflation i lanseringen av nya människoarter.

Kraniet kan ha tillhört en känd art och dess storlek och specifika drag kan förklaras med naturlig variation, menar de. Kanske var drakmänniskan bara storväxt eller hade ovanligt stort huvud.

Mannen kan ha varit en denisovamänniska

Flera andra forskare menar att det nya kraniet är identiskt med den mystiska denisovamänniskan, en nära släkting till neandertalmänniskan, som vi huvudsakligen känner till från dna-analyser. Man har bara hittat ett lillfingerben, ett par tänder och en del av ett kranium i en grotta i Sibirien. Därtill kommer en underkäke, som hittades i en grotta i Tibet.

Just den käken spelar en viktig roll, eftersom den ingår i släktträdet. Datorn har nämligen räknat ut att om det nya kraniet hade haft en käke, så skulle den se ut ungefär som den tibetanska denisovakäken, som är 160 000 år gammal. Drakmänniskan kan med andra ord ha varit en denisovamänniska – eller så hade den nya arten Homo longi en käke som liknade denisovamänniskans käkparti.

Peter C. Kjærgaard, professor i evolutionshistoria vid Köpenhamns universitet och direktör för Statens Naturhistoriske Museum i Köpenhamn, tillhör dem som lutar åt att kraniet kommer från en denisovamänniska.

”Vi har en förväntan om att denisovamänniskan var mer robust byggd, vilket stämmer med det här kraniet. Det gör absolut inte fyndet mindre intressant. Det vore fantastisk att slutligen få veta mer om hur en denisovamänniska såg ut”, säger han.

Frågan om vilken art det rör sig om är emellertid inte avgörande, menar paleoantropologen Chris Stringer. Han är mer upptagen av att det nu ser ut att växa fram en ny gren på människans släktträd: Harbingruppen med en kombination av primitiva och moderna drag. Fynden är visserligen lite olika, men ändå tillräckligt lika för att utgöra en egen grupp.

En del av dem tillhör kanske samma art. Vissa forskare tror att så är fallet med Dali, Jinniushan och Hualongdong. Och om Chris Stringer har rätt i att även drakmänniskan är en man av arten Dali, så tillhör nästan hela gruppen samma art.

”Oavsett vad vi kallar arten utgör det här fyndet och de övriga kinesiska fossilen bevis på att en viktig del av människans evolution skedde i Sydostasien för 100 000–500 000 år sedan. Det stämmer med att vi om och om igen ser att vår föreställning om att en och samma utvecklingslinje ledde fram till Homo sapiens inte stämmer”, säger Chris Stringer.

I Harbin arbetar forskarna nu vidare med att analysera det nya fyndet. Men oavsett om drakmänniskan är en tidigare okänd art eller visar sig att vara identisk med ett eller flera av Harbingruppens övriga fossil har fyndet stor betydelse, eftersom det stämmer perfekt med den framväxande bilden av att evolutionshistorien är betydligt mer komplex än vi tidigare har trott.

Därför ska vi inte räkna med att det här är sista gången en nära släkting till oss petas ner från tronen av en annan kusin från forntiden.