Tre mjölktänder som hittats i norra Italien har gett forskare ny kunskap om vilken diet neandertalarna gav sina små barn.
Tänder bildar tillväxtlager, precis på samma sätt som träd bildar årsringar, och den kemiska sammansättningen i lagren visar vilken mat barnen har fått.
Mjölktänder från neandertalarnas barn visar att de avvandes från fem till sex månaders ålder.
Forskare från University of Kent i England mätte tandemaljens innehåll av grundämnet barium, vilket avslöjar om barnen har fått bröstmjölk.
Det visade sig att alla tre avvandes när de var mellan fem och sex månader gamla. Det motsvarar den ålder då vi avvänjer våra barn.
Forskarna tror därför att neandertalarnas spädbarn växte lika snabbt som våra spädbarn gör och att de därmed behövde en fast och mer energirik diet precis lika tidigt i livet.
Avfärdar teori om artens undergång
De nya resultaten undergräver en vanlig teori om varför neandertalarna utrotades.
Enligt denna teori ammade neandertalarna sina barn betydligt längre än vår art, vilket gjorde att det tog längre tid mellan det att neandertalkvinnorna födde barn.
Ett lägre födelsetal försvårade för neandertalarna att återuppbygga populationen efter tider av kriser, vilket då skulle ha gjort dem mer sårbara.
Tre fakta om neandertalerna
Ursprung: Utvecklades i Europa för cirka 400 000 år sedan, möjligen från arten Homo heidelbergensis.
Utbredning Bodde i den del av Europa som inte var täckt av is under den senaste istiden.
Undergång Arten utrotades för cirka 40 000 år sedan efter att vår egen art erövrade Europa.
Analyserna av de tre tänderna avfärdar den teorin, men i gengäld fann forskarna en annan möjlig skillnad mellan neandertalarna och oss själva när de tog en närmare titt på tändernas innehåll av grundämnet strontium.
Neandertalarna var stationära
Strontiumisotopernas sammansättning varierar i jorden och växterna från en plats till en annan, och den kan därför avslöja hur mycket neandertalarna har förflyttat sig.
Att döma av de tre tänderna verkar det som om arten var förvånansvärt bofast. Kanske kan detta ha haft betydelse för att de dog ut samtidigt som vår art överlevde.
