Svanktatuering eller "trampstamp? Är du en av alla som besökte svenska stränder i slutet av 1990-talet, när solen stod som högst, kan fenomenet knappast ha gått dig förbi.
Då prydde nämligen horn-liknande tatueringar av varierande storlek ländryggen hos en del unga kvinnor.
Trenden har emellertid avtagit och det är kanske lätt att tro att det var en engångsföreteelse. Men så ligger det inte till.
Om detta vittnar nämligen fyndet av två mumifierade kvinnor i den egyptiska forntidsstaden Deir el-Medina, som ligger vid Nilen.
Infraröd teknik och rekonstruktioner
Även om den ena kvinnan hittades för ungefär 100 år sedan, har forskarna först nyligen lagt märke till en svart missfärgning på delar av hennes hud.
Precis över hennes rumpa har de hittat konturerna av ett band av diamanter, som bland annat känns igen från taken i den tidens gravar.
Rekonstruktionen av tatueringen visar ett band bestående av diamanter, som bland annat känns igen från taken i den tidens gravar. Den svarta delen av tatueringen var det som syntes vid analysen.
Den andra mumien som forskarna har analyserat hittades 2019, men i det fallet fanns det inga tecken på tatueringar vid en första anblick.
Med hjälp av infraröd fototeknik kunde forskarna emellertid få en svanktatuering att framträda.
Tatueringen var inte identisk med den andra kvinnans, utan visade i stället ett mönster som leder tankar till vatten och ett antal växter.
Motivens betydelse
När både växter och elementet vatten ingår i tatueringar, går forskarnas hypotes ut på att tatueringarna kan representera Nilens stränder, dit kvinnor kunde söka sig för att lindra smärta under menstruation och graviditet.
Tittar man närmare på tatueringen ser man att även ett så kallat horusöga, en egyptisk symbol för bland annat helhet, hälsa och kontinuitet, svävar över vattnet.
Det krävdes en speciell infraröd kamera för att forskarna skulle kunna se och rekonstruera denna tatuering. De tror att den föreställer vatten och växter, samt att hela scenen övervakas av ett horusöga.
De båda tatuerade kvinnliga mumierna är inte ensamma i sitt slag. Den första hittades 1891 och sedan dess har ytterligare sju mumier, inklusive de två senaste, hittats bara i staden Deir el-Medina.
Några av mumierna har mumierna även tatueringar på halsen och höfterna. Forskarna har exempelvis hittat en tatuering på höften av en av mumierna, som liknar den fornegyptiska guden Bes, som bland annat betraktades som en beskyddare av gravida kvinnor.
Bild av Nefertitibysten, upptäckt i Akhenatens huvudstad Amarna den 6 december 1912. Bysten finns i Neues Museum, Berlin, i Tyskland.
Läs också:
Det intressanta är enligt forskarna bakom studien att många av tatueringarna är placerade i området kring höfterna och nedre delen av ryggen, vilket tyder på att tatueringarna kan ha varit tänkta att fungera som en sorts skydd mot smärta i samband med moderskapet.
De påpekar dock samtidigt att antalet mumifierade kvinnor med tatueringar fortfarande är för begränsat för att man ska kunna dra några slutgiltiga slutsatser på området.