Sabelkatten med sina imponerande hörntänder dog ut för cirka 10000 år sedan, men den konkurrerades inte ut av andra rovdjur som forskarna hittills har trott. Nya undersökningar tyder på att den föll offer för klimatförändringar som förändrade landskapet.
Forskare vid Vanderbilt University i USA har analyserat 700 tänder från en rad förhistoriska rovdjur som hittats i ett område i Kalifornien vid namn La Brea Tar Pits. Som namnet antyder utgörs området av en samling tjärpölar som är rika på fossil, eftersom många djur sjunkit ned i tjäran och dött.
Forskarna mätte tändernas innehåll av två slags kol, så kallade isotoper. Tandemaljen hos alla djur kan avslöja vad de har levt av eftersom förhållandet mellan de båda isotoperna skiftar beroende på de växter djuren fått i sig.
Tändernas isotopförhållande går vidare i näringskedjan från växtätare till rovdjur, och därför kan forskarna också avgöra vilket slags byte rovdjuren har levt av.
Analyserna visade då att den upp emot 300 kilo tunga sabelkatten inte har jagat på de öppna grässlätter som paleontologerna hittills har trott.
Den har därför inte haft djur som bison och hästar på menyn och på så sätt inte heller konkurrerat med exempelvis förhistoriska vargarter. I stället har den jagat i skogen, där den kunde döda mindre bytesdjur som hjortar och tapirer.
Forskarna drar slutsatsen att orsaken till att sabelkatten dog ut inte beror på konkurrensen med andra rovdjur utan klimatförändringar som påverkat vegetationen.
Sabelkattens habitat blev mindre då skogarna försvann och de öppna grässlätterna bredde ut sig.