Mammuten föll offer för genetisk härdsmälta
Jordens sista mammutar led av en rad skadliga genetiska mutationer, som gjorde det omöjligt för dem att överleva i den kärva miljön. Det visar ny forskning från USA.
Den är känd som en stor och stolt urtidsjätte med meterlånga betar, tjock päls och en förmåga att klara av även de kallaste temperaturer.
Det finns dock tecken på att vi måste ändra vår bild av den ullhåriga mammuten, som traskade runt på vår jord för bara 4000 år sedan. I alla fall när det kommer till dess sista år.
Amerikanska forskare har nämligen kommit fram til att några av de sista levande mammutarna led av följderna av en rad skadliga genmutationer, som förändrade deras utseende och gjorde deras sista tid miserabel.
Mammuten i återvändsgränd
Mutationerna innebar bland annat att den ullhåriga mammuten miste sina doftreceptorer, vilket gjorde det svårare för dem att uppfatta feromoner och hitta en partner. Antagligen blev de skyggare gentemot resten av hjorden.
Mutationer i genen FOXQ1 gav dessutom mammuten allvarliga matsmältningsproblem och gjorde pälsen tunn och silkesaktig.
”Till slut stod mammuten i en genetisk återvändsgränd”, säger evolutionsbiologen Beth Shapiro.
En grekisk tragedi
”Det är lite som en grekisk tragedi, som skrivits in i den stackars mammutens DNA,” säger evolutionsgenetikern Rebekah Rogers vid University of North Carolina.
Hon och hennes kollegor har jämfört DNA från två olika ullhåriga mammutar, som levde med 40000 års mellanrum.
Det blev tydligt att den yngsta mammuten led av en lång rad skadliga mutationer, som påskyndade dess utdöende – sannolikt till följd av den lilla populationen.