Forskarnas kartläggning baseras på förhållandet mellan olika strontiumisotoper i en bete. Nivån av de naturligt förekommande radioaktiva ämnena varierar från plats till plats.
Halten av strontium i de växter som mammuten åt varierade därför beroende på var växterna växte vid den tiden.
Isotopsammansättningen i dag åtskiljer sig naturligtvis jämfört med för 17 000 år sedan, men baserat på analyser av tänder från mindre djur som levde i området vid den tiden kunde forskarna skapa en exakt överblick över de lokala isotopnivåerna.
Nästa steg var att dela en 240 centimeter lång mammutbete. Betar växer under hela livet, och med hjälp av en komplett, avskuren tand kunde forskare ta 400 000 prover från olika tider i mammutens liv.
Eftersom strontium från kosten ansamlas i tänderna kan varje prov kopplas till en specifik geografisk plats, och utifrån detta kunde forskarna ta fram en exakt karta över hur mammuten färdats i livet.
Forskare hoppas nu att de med hjälp av samma metod kan kunna kartlägga migrationen av andra stora djur när klimatförändringarna har pressat deras levnadssätt.