År 496 införde påven Valentindagen som våra dagars någorlunda sobra helgonfirande. Innan dess hade romarna vid samma tid på året hållit den mer lössläppta fruktbarhetsfirandet lupercalia med anledning av den förestående våren.
Även om den tidens romerska offer i fruktbarhetens tecken – exempelvis piskning med offerkött – i dag mestadels har ersatts av mer kommersiella intressen, hyllar vi fortfarande i grunden samma sak: Artens överlevnad – och då kan hela djurriket vara med.
Vårpigga organismer har i minst 385 miljoner år fortplantat sig på samma sätt som vi människor gör. Med anledning av de älskandes högtidsdag tittar vi närmare på samlagets ursprung – som hittas i en kylig sjö i Skottland.
Förhistorisk samlag utfördes arm i arm
Åtta centimeter långa urtidsfiskar av arten microbrachius dicki med pansar och en bred käke simmade runt i Skottland, samtidigt som alla fyrbenta djurs förfäder påbörjade utvecklingen mot att kunna gå på land.
Ett av dessa så kallade käkförsedda ryggradsdjur dog ut för 380 miljoner år sedan och sjönk till botten. Först år 2008 granskades deras fossiler noga. Inuti fossilet upptäckte australiska forskare ett foster och en navelsträng, och flyttade därmed historiens första exempel på levande födslar 200 miljoner år tillbaka i tiden.
Microbrachius dicki är de första organismer med synliga skillnader mellan könen. Hanen (till vänster) har två L-formade fortplantningsorgan, till skillnad från honan (till höger).
År 2014 gjorde samma australiska forskare nästa stora upptäckt: De hittade ett ben på en fena i ett fossil av M. dicki, som inte kunde vara något annat än ett manligt könsorgan.
Forskarna kunde dessutom i hela fossiler utröna att befruktningen mellan en hane och en hona skedde i sidled, på så sätt att ryggradsdjuren höll i varandra arm i arm och det fårade manliga könsorganet låstes fast som kardborrband mellan två benplattor hos honan.
Därefter genomförde ryggradsdjuren ett slags dans, som enligt forskarna var att likna vid square dance.
VIDEO: Se de bepansrade urtidsfiskarna kopulera
Pansarfisk banade väg för hajarnas fortplantning
Samma benstruktur och drag som hos M. dicki har man även hittat hos senare arter. Den innovativa fortplantningsmetoden tros vara ett förstadium till hur en del hajar i dag fortplantar sig med hjälp av organ på sina fenor.
Innan det första samlaget ägde rum i en skotsk sjö fanns det inga synliga skillnader mellan hanar och honor. Arterna fortplantade sig genom att släppa ut ägg och sperma i vattnet och låta dem befruktas slumpmässigt, precis som käklösa fiskar – exempelvis nejonögonfiskar – gör i dag.