BLOGG: Exklusiva nyheter om jättar från det förflutna

Den 27 oktober 2020, kl. 14:00

Världens mest skräckinjagande rovdjur tyrannosaurierna föddes inte som stora dödsmaskiner. Men trots att forskarna har letat efter skelettdelar från små tyrannosauriebebisar i årtionden är det först nu som de har lyckats hitta dem.

Tyrannosaurierna, som inkluderar T. rex och ett antal andra arter, är kända genom många skelett från vuxna djur eller stora ungar, som åtminstone är några år gamla. Men forskarna har inte haft någon kunskap om djurens tidiga barndom.

Nu ger dock två nya fynd forskarna vad de har drömt om.

Fynden är drygt 70 miljoner år gamla och kommer från en nära släkting till T. rex. De består av ett litet fotben från Alberta, Kanada, och en underkäke från Montana, USA.

Även om fynden långt ifrån består av kompletta skelett kan de berätta mycket om djuren.

Paleontolog Gregory Funston och hans kolleger har exempelvis avslöjat att underkäken har en form av mjölktänder som nulevande reptiler har tappat innan djuret kläcks. Forskarna tror därför att djuret fortfarande låg i ägget och var drygt halvvägs genom fostrets utveckling.

Trots det var djuret redan drygt 70 centimeter långt, och forskarna föreställer sig att ägget måste ha varit stort – kanske upp emot 45 centimeter långt.

Viktigast av allt är att resultaten ger forskarna en bild av var och i vilken typ av jordlager de ska leta för att hitta fler rester av tyrannosauriebebisar och tyrannosaurieägg.

Upptäckten kommer att publiceras inom kort i den vetenskapliga tidskriften Canadian Journal of Earth Sciences.

Källa:
Gregory F. Funston, Mark J. Powers, Stephanie A. Whitebone, Stephen Brusatte, John Scannella, John R. Horner, Philip J. Currie
School of GeoSciences, University of Edinburgh, Edinburgh, Scotland, U.K.
Department of Biological Sciences, University of Alberta, Edmonton, Alberta, Canada
University of Calgary, Calgary, Alberta, Canada
Museum of the Rockies, Bozeman, Montana, U.S.A., 5 Chapman University, Orange, California, U.S.A.

Den 21 oktober 2020, kl. 15:00

De sista neandertalarna försvann för nästan 40 000 år sedan och än i dag vet forskarna inte varför de dog ut.

Många forskare tror dock att ett antal kalla, torra perioder som drabbade Europa för mellan 44 000 och 40 000 år sedan var den främsta anledningen till neandertalarnas fall.

Men en ny studie som är gjord av paleontologen Mihailo Jovanovic och hans kolleger avslöjar att klimatet inte var den enda bakomliggande orsaken.

Jovanovic fokuserade på Serbien – en av de platser där neandertalarna höll ut som längst – men i stället för att studera neandertalare undersökte han de gnagare som levde i området för mellan 60 000 och 20 000 år sedan.

Eftersom varje art av gnagare håller sig till områden med specifik temperatur och nederbördsmängd som passar just den arten kan sammansättningen av olika arter ge en tillförlitlig bild av klimatet.

Resultaten avslöjar att klimatet i Serbien – till skillnad mot klimatet i centrala Europa – var stabilt, milt och fuktigt under hela perioden.

Områden som Serbien fungerade således som en varm tillflyktsort för de sista neandertalarna. Där drabbades de inte av klimatförändringarna och kunde därför hålla ut längre än i resten av Europa.

Jovanovics upptäckt visar att klimatförändringar inte var anledningen till att de sista neandertalarna försvann. I stället riktas misstankarna mot en annan förövare: Vår egen art, Homo sapiens.

Våra förfäder flyttade in i området för lite drygt 45 000 år sedan och kan långsamt ha trängt bort neandertalarna från sina hem.

Källa:
Mihailo P. Jovanovic, Katarina Bogićević, Jordi Agusti, Hugues-Alexandre Blain
Universitat Rovira i Virgili, Tarragona, Spain, Tarragona, Spain
Paleontology, University of Belgrade, Faculty of Mining and Geology, Belgrade, Serbia

Den 26 oktober 2020, kl. 08:00

En sabeltandad katt med 18 centimeter långa hörntänder, en björn som vägde drygt ett ton och ett förvuxet lejon. Tre skräckinjagande rovdjur regerade i Nordamerika fram till för cirka 14 000 år sedan.

Därefter försvann alla tre ungefär samtidigt, och strax därpå försvann även ett antal andra stora djur i närområdet.

Anledningen till att de nordamerikanska jättarna försvann har debatterats i decennier. Men en omfattande studie gjord av paleontolog Leonard Finkelman och hans kolleger återskapar nu i detalj vad som hände djuren.

Finkelman har med hjälp av kol 14-metoden daterat 151 skelett från åtta olika förhistoriska arter som levde i västra USA, och utifrån detta beräknat exakt när de olika arterna dog ut.

Resultaten jämfördes med kunskap om klimatets utveckling, växtlivet och människans närvaro i området.

Studien avslöjar ett skrämmande scenario. De första människorna dyker upp i området för cirka 15 000 år sedan och strax därefter försvinner de stora rovdjuren. Finkelman tror att människorna troligtvis dödade så stora mängder bytesdjur att rovdjuren svalt.

Människorna spred ut sig allt mer och till slut försvann mammutarna från området. Utan de stora gräsätande djuren började ekar växa på stäppen.

Andra stora djur, som bland annat jättehjortar, var anpassade till livet på stäppen och de försvann när ekskogarna breder ut sig.

Samtliga arter i studien försvann för cirka 8 000 år sedan.

Källa:
Leonard Finkelman, Edward Davis, Bronwyn Boyd, Ashley Hart, Colleen Johnson
Philosophy, Linfield College, McMinnville, Oregon, U.S.A.
Earth Sciences, University of Oregon, Eugene, Oregon, U.S.A.

Den 23 oktober 2020, kl. 10:00

Den vägde 8,5 ton och hade under sitt 28-åriga liv överlevt hårda strider med gigantiska bytesdjur och artfränder. Men denna imponerande T. rex, som har fått smeknamnet Sue, dog till slut av en fiende som bara var tio mikrometer lång.

Sues skelett, som är världens mest kompletta T. rex-skelettet, är fullt av gamla läkta skador. Men en skada hann dock aldrig läka.

2009 avslöjade forskare att ett antal hål i Sues underkäke hade skapats av en parasit som påminner om den nu levande parasiten Trichomonas.

Hos människor kan parasiten orsaka den sexuellt överförbara sjukdomen trichomoniasis som orsakar inflammation i slidan eller urinröret. Men hos T. rex nu levande släkting, fåglarna, angriper parasiten oftast munnen.

Hos fåglar skapar Trichonomas stora bölder som kan blockera luftstrupen eller matstrupen vilket leder till att djuret dör.

I en ny studie avslöjar paleontolog Kirstin Brink att parasiten även hade spritt sig till Sues överkäke – och det stöder teorin om att sjukdomen dödade djuret.

Slutsatsen baseras på tre deformerade tänder från överkäken. Två av tänderna har smält ihop med varandra och den tredje är böjd i 45 graders vinkel på mitten.

Brink anser att tändernas form beror på att parasiten hade angripit tandköttet och störde tändernas tillväxt.

Tänderna var på ett tidigt tillväxtstadium och fortfarande dolda under tandköttet när djuret dog. Djurets död måste därför ha inträffat kort tid efter att parasiten angrep överkäken, och infektionen är sannolikt dödsorsaken.

Källa:
Kirstin Brink
University of Manitoba, Winnipeg, Manitoba, Canada

Den 22 oktober 2020, kl. 10:00

2 500 miljarder ton asteroider eller två miljoner kubikkilometer lava? Två katastrofer drabbade dinosaurierna i slutet av krita för cirka 66 miljoner år sedan – både meteoritnedslag och vulkanutbrott. En av dessa katastrofer var huvudorsaken till att dinosaurierna dog ut. Men vilken?

Forskare har diskuterat frågan i decennier och nu ger en ny studie ett överraskande svar: Vulkanutbrotten utrotade inte dinosaurierna – tvärtemot var de nära att rädda dinosaurierna från deras grymma öde.

Paleontologen Alfio Chiarenza och hans kolleger matade in allt vad vetenskapen vet om kritas vulkaner, meteoritnedslag och atmosfär i ett program som liknar det som används för väderprognoser.

Programmet räknade ut de båda katastrofernas effekt på jordens klimat.

I en realistisk simulering av klimatet där både meteoritnedslaget och vulkanutbrotten ägde rum föll jordens temperatur med cirka 30 grader, och den kalla perioden varade i 20 år.

Men när forskarna lekte med ett hypotetiskt scenario, där vulkanerna togs bort från ekvationen, föll temperaturen med ytterligare 2-5 grader och den kalla perioden varade i hela 30 år.

Förklaringen är att meteoritnedslaget kastade upp damm och svavelgaser som blockerade solens värme, medan vulkanerna pumpade ut koldioxid som höll kvar värmen.

Hade det inte varit för vulkanerna skulle konsekvenserna av meteoritnedslaget kunnat vara ännu värre och ännu fler djur – inklusive våra egna förfäder – kunde ha utrotats.

Källa:
Alfio A. Chiarenza
Paleontology, Perot Museum of Nature and Science, Dallas, Texas, U.S.A.

Den 21 oktober 2020, kl. 14:00

Tyrannosaurus rex var med sina upp emot nio ton det största rovdjuret som någonsin funnits på jorden.

Men priset för att vara dinosauriernas kung var högt. Enligt en pågående studie av paleontolog Andrew Heckert och hans kolleger fick köttätare som T. rex oftare allvarliga skador än andra dinosaurier.

Forskare har registrerat skador eller tecken på sjukdom i 244 olika dinosaurieskelett och Heckerts resultat visar att drygt 80 procent av de drabbade dinosaurierna var stora djur på över ett ton. Rovdinosaurierna, så kallade theropoder, var dessutom den mest drabbade dinosauriegruppen med drygt 33 procent av skadorna.

Heckert är ännu inte färdig med arbetet, men han anser redan att siffrorna ger en intressant bild.

Rovdjurens många skador är troligtvis ett tecken på att de ofta hamnade i hårda strider med byten eller konkurrerande artfränder.

De största rovdjuren fick flest skador – kanske för att de levde längre, kanske för att deras motståndare var lika stora och starka som de själva.

Sammantaget utsattes djur som T. rex ofta för skador. Men de var också extremt tåliga. Fynd visar bland annat att en T. rex kunde överleva länge med både avslitna muskler, brutna revben och kraftiga infektioner.

Källa:
Andrew B. Heckert, Matthew T. Carrano, Zachary Ore, Logan S. Howell, Katie Schneider
Geological & Environmental Sciences, Appalachian State University, Boone, North Carolina, U.S.A.,
Paleobiology, National Museum of Natural History, Washington, District of Columbia, U.S.A.

Den 19 oktober 2020, kl. 14:00

Tänk dig en elefant på 16 ton som klättrar i berg. Ett nytt fynd avslöjar att just ett sådant djur levde i Nordamerika för 4,7 miljoner år sedan. Jätten var en så kallad mastodont – en släkting till dagens elefanter, men mellan tre och fyra gånger tyngre.

Den amerikanske paleontologen Brenna Hart undersöker fyndet just nu och hennes resultat visar att fötterna på mastodontens framben avviker markant från andra elefanters fötter.

Elefanter går på sina tår och vanligtvis är benen i foten placerade relativt lodrätt och nära varandra i en halvcirkel. Men hos mastodonten spretar tårna på frambenen och den innersta tån, som motsvarar vår tumme, är lång och vinklad i 45 grader i förhållande till övriga tår.

Enligt forskaren är djurets märkliga fötter en anpassning för att röra sig i områdets bergiga terräng.

Hart analyserade en 3D-modell av benen i datorn och avslöjade att foten var perfekt för att bära den enorma vikten över en ojämn yta. Troligtvis hjälpte den rörliga ”tummen” djuret med att hålla sig fast i klipporna.

Hart kommer nu att undersöka mastodonten ytterligare för att lära sig mer om hur den rörde sig.

Källa:
Brenna Hart
Anatomy and Cell Biology, Oklahoma State University, Tulsa, Oklahoma, U.S.A.

Den 17 oktober 2020, kl. 14:00

De var rangliga med långa tunna lemmar och magra ansikten. Tonåringar av arten Tyrannosaurus rex såg kanske inte lika livsfarliga ut som de vuxna individerna – men de gjorde livet surt för andra rovdjur.

En ny studie från den amerikanske paleontologen Thomas Holtz avslöjar att unga tyrannosaurier gjorde det nästan omöjligt för andra rovdinosaurier att överleva i Nordamerika för cirka 67 miljoner år sedan.

85 miljoner år tidigare, under jura, var kontinenten bebodd av minst nio olika arter av rovdinosaurier i alla storlekar – från små djur på tio kilo till giganter på drygt fem ton. Men under T. rex tid var antalet rovdjursarter nere på fyra – inklusive T. rex själv.

Och T. rex tre köttätande grannar var små. Två av arterna vägde under 50 kilo medan den tredje, Dakotaraptor, vägde cirka 300 kilo. T. rex själv vägde mellan sju och nio ton.

Thomas Holtz anser att bristen på rovdinosaurier för 67 miljoner år sedan beror på att unga tyrannosaurier tog de mellanstora arternas plats i ekosystemet.

Tonåringarna, som vägde mellan 600 och 5 000 kilo, åt med andra ord den mat som vanligtvis skulle livnärt ett antal mellanstora arter.

Källa:
Thomas R. Holtz
Dept. of Geology, University of Maryland, College Park, Maryland, U.S.A.

Den 15 oktober 2020, kl. 14:00

Den hade ont i sin cirka 4,5 meter långa hals. Kanske nös den, var trött och hade diarré.

Ett nytt fynd avslöjar att en ung Diplodocus – en långhalsad dinosaurie – drogs med en kraftig luftvägsinfektion för 150 miljoner år sedan i Nordamerika.

En grupp forskare under ledning av paleontologen Cary Woodruff hittade oregelbunden tillväxt i tre av dinosauriens halskotor. När djuret levde var kotorna fyllda med luftsäckar som var anslutna till luftvägarna, och forskarna tror att en infektion kan ha spridit sig från luftvägarna till kotorna.

Infektionen kan liknat sjukdomen aspergillos som drabbar dinosauriens nu levande släktning fåglarna, men den drabbar även människor. Sjukdomen orsakas av inandning av mögelsvampen Aspergillus, och hos fåglar ger det symptom som påminner om dem vi får när vi har influensa eller lunginflammation.

Hos människor kan aspergillos leda till oregelbunden bentillväxt i ryggkotorna, precis som hos dinosaurien.

Enligt forskarna kan infektionen mycket väl ha tagit livet av det cirka 18 meter långa djuret. Utan behandling är dödligheten bland fåglar nämligen 100 procent.

Källa:
Cary Woodruff, Ewan Wolff, Mathew Wedel, Lawrence Witmer
Royal Ontario Museum/Great Plains Dinosaur Museum, Toronto, Ontario, Canada
Montana State University, Bozeman, Montana, U.S.A.
Western University of Health Sciences, Pomona, California, U.S.A.
Ohio University, Athens, Ohio, U.S.A.

Den 14 oktober 2020, kl. 14:00

Cirka två miljoner kubikkilometer. En nästan ofattbar mängd lava välte ut över Indien i slutet av krita för drygt 66 miljoner år sedan.

Tidigare ansågs vulkanutbrotten vara huvudorsaken till att dinosaurierna dog ut – vilket skedde ungefär samtidigt – men i dag tilldelar forskarna bara vulkanerna en ytterst liten roll i den globala massutrotningen.

De massiva mängderna lava och vulkaniska gaser hade dock katastrofala konsekvenser för det lokala djurlivet i Indien – det visar en ny studie från geolog Anup Dhobale och hans kolleger.

Genom att undersöka fossil från före, under och efter vulkanutbrotten kunde forskarna se att rovdinosaurierna i området utrotades snabbt. Växtätarna överlevde de första perioderna av utbrott men försvann efter hand – minst 350 000 år innan dinosaurierna försvann från resten av jorden.

Orsaken till den indiska utrotningen var troligtvis dels de enorma mängderna av lava som ödelade stora områden, dels de vulkaniske gaser som orsakade surt regn och lokala klimatförändringar.

Sköldpaddor drabbades hårt men överlevde dock katastrofen. Däremot klarade krokodiler och ödlor sig bra och ökade antal – kanske för att det åtnjöt det varma fuktiga klimatet som koldioxiden från vulkanerna medförde.

Källa:
Anup G. Dhobale, Dhananjay M. Mohabey, Bandana T. Samant, Deepesh Kumar
Department of Geology, RTM Nagpur University, Nagpur, Maharashtra, India

Den 13 oktober 2020

Den kunde bli 18 meter lång och väga nästen 60 ton. Jättehajen megalodon levde för mellan 3,6 och 23 miljoner år sedan och var ett av de mest skräckinjagande rovdjuren i jordens historia.

Men en grupp djur utmanade dess plats i toppen av näringskedjan: Kaskeloten.

På megalodons tid fanns ett antal olika kaskeloterarter. Dagens kaskeloter lever främst av bläckfiskar, men dåtidens arter tog betydligt större bytesdjur.

En av de förhistoriska kaskeloterna, arten Livyatan Melvillei, var med sin längd på 17,5 meter lika stor som megalodon.

Hittills har inget tytt på att megalodon någonsin hamnade i direkta duster med sin ärkefiende. Exempelvis visade en studie från 2017 att den stora hajen ofta nöjde sig med att attackera relativt små djur.

Men ett helt nytt fynd bevisar att de enorma rovdjuren kom i närkamp med varandra. Fyndet består av en enkel fossil kaskelottand med tre djupa fåror.

Fårorna har skapats av stora sågtandande tänder och förövaren är ingen mindre än en megalodon. Det är slutsatsen från paleontologen Stephen Godfrey och hans kolleger, som ligger bakom studien av tanden.

Om megalodon dödade kaskeloten själv eller endast åt ett redan dött djur är osäkert, men det är inte osannolikt att bitmärkena är ett resultat av ett frontalangrepp. Dagens vithajar attackerar ofta sina byten framifrån och flera fynd tyder på att megalodon attackerade på samma sätt.

Källa:
Stephen J. Godfrey, John Nance, Norm Riker
Paleontology, Calvert Marine Musuem, Solomons, Maryland, U.S.A.