Evolutionens mekanismer förändrar ständigt alla livsformer på jorden – så även oss människor. Nya funktioner dyker upp och andra tappar sin betydelse. När ett organ, en muskel eller en sena inte längre behövs försvinner den gradvis.
Om energibesparingen – som uppstår genom att kroppen blir av med onödiga funktioner – är stor rensas de gamla funktionerna bort snabbt. Men om energibesparingarna är små kan funktionerna tillåtas stanna kvar i kroppen under miljontals år, som små påminnelser om att vi bara är en ögonblicksbild i livets långa historia.
1. Extra ögonlock rengjorde linsen
Hos i synnerhet fåglar, fiskar och kräldjur har många arter ett extra ögonlock som är till för att skydda, rengöra och i vissa fall fukta linsen. Detta ögonlock, blinkhinnan, är delvis genomskinligt och förs in över ögat från huvudets mitt.
Blinkhinnan förekommer även hos vissa däggdjur, till exempel katter, kameler och isbjörnar, men den är extremt sällsynt bland primater. Vi har dock kvar rester av blinkhinnan i form av ett litet membran vid namn plica semilunaris, som sitter i ögonvrån. orskarna vet inte varför blinkhinnan blev överflödig hos våra förfäder.
BLEV ÖVERFLÖDIGT FÖR 85 MILJONER ÅR SEDAN!!
Omkring 90 procent av alla människor har de överflödiga fotsulemusklerna.
2. Benmuskler greppade grenar
Fotsulemusklerna, som sitter bakom knäna, har bara en minimal funktion hos människan. De hjälper oss till viss del att röra på knä- och fotlederna, men de är inte nödvändiga.
Senorna som förbinder musklerna med fotlederna är kroppens längsta, och kirurger flyttar ofta delar av dem om en patient behöver senvävnad i någon annan del av kroppen.
För våra trädklättrande förfäder var dessa muskler viktiga. Det är de fortfarande hos många apor, eftersom de böjer fötterna och ger ett bättre grepp om grenarna.
Hos människan håller fotsulemusklerna på att försvinna. Tio procent av oss föds utan dem.
BLEV ÖVERFLÖDIGA FÖR Fem MILJONER ÅR SEDAN!
Vi har muskler för att röra på öronen, men det är inte alla som kan kontrollera dem.
3. Örat vred sig efter ljud
Vi har alla en uppsättning små muskler (auriculares) runt öronen, trots att vi inte längre behöver dem. För våra förfäder var de emellertid viktiga och för många däggdjur är de oumbärliga.
För att bättre kunna lokalisera exakt varifrån ett ljud kommer kan till exempel en kanin vända öronen åt alla håll, oberoende av varandra. Det är ett viktigt skydd mot fiender så att kaninen kan fly från dem.
Katter använder samma förmåga för att ta reda på var ett bytesdjur gömmer sig. Hos oss syns fortfarande små ryckningar i musklerna när vi hör ett oväntat ljud bakom oss, men det är bara vissa av oss som kan kontrollera dem så pass bra att vi kan vicka på öronen.
BLEV ÖVERFLÖDIGA FÖR 30 MILJONER ÅR SEDAN!
Likt apungar har nyfödda människobarn gripreflex i både händerna och fötterna.
4. Gripreflexen räddade liv
Nyfödda barn är sköra och hjälplösa och deras muskler är långt ifrån färdigutvecklade, men de är anmärkningsvärt starka i fingrarna, vilket märks när man låter dem hålla en i fingret.
Reflexen, som är så stark att ett spädbarn kan bära sin egen vikt, försvinner först när barnet är mellan fyra och sex månader gammalt.
I dag är gripreflexen överflödig för oss, men hos många aparter är den avgörande för ungarnas överlevnad.
Reflexen gör att ungen kan hålla ett fast grepp i mammans päls så att den alltid är med vart hon än tar vägen.
Om ungen hade lämnats ensam vore den ett lätt byte inte bara för främmande rovdjur utan även för en medlem av flocken, som skulle kunna få för sig att döda den.
BLEV ÖVERFLÖDIG FÖR 4 MILJONER ÅR SEDAN!
Människan har förlorat morrhåren, men inte musklerna som kontrollerade dem.
5. Morrhår gav sjätte sinne
Människan är ett av få däggdjur som saknar morrhår. Nästan alla andra arter, från möss till valar, har dessa särskilda tjocka hårstrån med djupa rötter som ger dem ett extra känselsinne.
Morrhåren är i många fall livsviktiga för djuren. När exempelvis sälar inte kan använda synen eller luktsinnet hjälper morrhåren dem att fånga fisk.
Vid morrhårens rot sitter hundratals nervceller som registrerar rörelser och hos vissa arter sitter det även små muskler vid rötterna, som kan få hårstråna att röra på sig.
Så var det bland annat hos våra egna förfäder. Studier har visat att trots att vi inte längre har några morrhår har 35 procent av oss fortfarande kvar de små musklerna under huden mellan överläppen och näsan.
BLEV ÖVERFLÖDIGA FÖR 1 MILJON ÅR SEDAN!
