Vem fann det första dinosauriefossilet?

Man vet inte med säkerhet när det första dinosauriefossilet hittades av människor. Det är möjligt att prärieindianerna stött på fossil, som har blottats av väder och vind i torra delar av Nordamerika, de så kallade badlands, där paleontologer sedan slutet av 1800-talet har gjort många viktiga fynd. Det är också möjligt att man i Kina har samlat in dinosauriefossil och sålt dem som draktänder och drakben, så som det varit tradition att göra med betydligt yngre fossil av utdöda däggdjur. De äldsta säkra dinosauriefynden är omnämnda i en bok från 1676, om Oxfordshires naturalhistoria, men då visste man inte vad det var. I boken beskrev prästen Robert Plot ett stort ben, som han hade funnit i ett stenbrott. Han menade att det måste vara nedre delen av ett stort djurs lårben, till exempel från en elefant, eller – och det ansåg han var det mest sannolika – från en jätte. År 1763 tittade naturhistorikern Richard Brookes närmare på fyndet och gav det namnet Scrotum humanum. Han ansåg att det måste vara förstenade testiklar från en jätte. Fossilet har sedan försvunnit, men teckningar visar något som på grund av bulorna nederst på skaftet mycket väl kunde se ut som ett par jättelika testiklar. Dinosaurierna fick sitt vetenskapliga namn först 1841, då gruppen upprättades utifrån 1800-talets fynd av arter som Megalosaurus och Iguanadon. År 1871 förslog anatomen John Philips att de jättestora testiklarna från stenbrottet troligen snarare var nedersta delen av ett lårben från just en Megalosaurus. De båda bulorna var alltså inte resterna av ett könsorgan utan i stället en del av knäleden från en rovdinosaurie, som levde för kanske 150 miljoner år sedan.