Reportage: På spåret av Europas T. rex

Det är ofta svårt att avgöra vilken typ av djur ett fossil tillhör, men den här ryggkotan är så stor att den bara kan komma från en enda djurgrupp – dinosaurier.

Och det är inte vilken dinosaurie som helst som Mateus är på spåret. Tidigare fossilfynd har nämligen avslöjat att ett av jordens största landrovdjur regerade just här vid Portugals kust.

Kustklippor var ett floddelta

Dinosaurierna erövrade världen på allvar under juraperioden för cirka 201 till 145 miljoner år sedan. Vid den tiden var Lourinhã-formationen ett stort floddelta, där det myllrade av dinosaurier. Klimatet var milt och varmt, och området dominerades av barrskog och jätteormbunkar.

Längs floder och vattendrag säkrade våt sand och slam att både ben och fotspår efter ett stort antal arter bevarades för eftertiden. Därför är Lourinhã-formationen i dag en av de bästa platserna i Europa att söka efter fossiler.

Ett stort antal dinosaurier från den yngre juraperioden har hittats i området, bland annat Miragaia, en växtätande stegosaurie med plattor på ryggen och en ovanligt lång hals: Den långhalsade sauropoden Dinheirosaurus lourinhanensis, namngiven efter staden Lourinhã och den kanske mest kända köttätaren under juraperioden, Allosaurus.

Men trots sina knappt nio meter och en vikt på omkring två och ett halvt ton var Allosaurus inte områdets största rovdjur.

Benmönster framträder

Steg för steg, fältsten för fältsten närmar sig forskarna platsen där Octávio Mateus hittade ryggkotan. Vägen är brant och slingrig, men forskarna hoppar med lätthet från sten till sten.

När de stiger ut på en klippavsats kan de tydligt se ryggkotan bukta ut från en fältsten. Till en början ser fossilet bara ut som en svart klump, men vid närmare inspektion framträder ett mönster av tusentals ränder. Ränderna har bildats av de fibrer som utgjorde benet.

Octávio Mateus och Micael Martinho börjar arbetet med att lossa benbiten från stenen. Trots att de har medfört moderna verktyg i form av en batteridriven diamantsåg och en luftborrmaskin, så innebär den här typen av fältarbete ändå mycket manuellt arbete.

Med hammare och mejsel huggs små delar av klippan metodiskt bort runt fossilet.

Det är dock inte säkert att paleontologerna kan slå fast vilken dinosaurie kotan tillhör. Den definitionen beror på om det är möjligt att peka ut artspecifika detaljer, vilket först står klart när fossilet senare undersöks i laboratoriet.

Men Mateus och Martinho har en kvalificerad gissning. Ryggkotan kan tillhöra en enorm Torvosaurus – en köttätare med ett gap som nästan kunde konkurrera med dinosauriernas konung, Tyrannosaurus rex.

Dödlig jätte på flera kontinenter

Torvosaurus gurneyi är den största köttätaren som någonsin satte en fot på den europeiska kontinenten. Jätten uppstod under den sena juraperioden och tillhörde familjen megalosaurider – en grupp köttätande dinosaurier som levde i Europa, Nordamerika, Sydamerika och Afrika.

Det första fossilet hittades i USA och i slutet av 1970-talet namngavs dinosaurien. Först trodde paleontologerna att Torvosaurus kom från Nordamerika, men när fossiler dök upp i Portugal utmanades den teorin.

I åratal har forskarna trott att en del av en käke hittad i Lourinhã-formationen 2006 tillhörde den nordamerikanska arten kallad Torvosaurus tanneri, men en forskargrupp som inkluderade Octávio Mateus konstaterade efter omsorgsfull analys 2013 att kraniebenen hade karakteristiska drag som skilde dem från de nordamerikanska kranierna.

Och när ett av de äldsta fossilerna av ännu en obestämd medlem av Torvosaurussläkten dök upp i Tyskland 2020, förstärktes bilden av att dinosaurien är en europeisk art.

Stora rovdjur spelar stor roll

I två dagar arbetar paleontologerna på den plats där Octávio Mateus hittade ryggkotan. Under tiden dyker andra fossiler upp – bland annat något som liknar ett revben. Målet är att befria alla benen, men just nu är det omöjligt att säga vilken dinosaurie de har tillhört. En sak är saker: Storleken avslöjar att de är för små för att komma från en Torvosaurus.

Fynd av Torvosaurusfossiler har varit relativt sällsynta i Portugal efter att forskarna 2006 hittade en del av en käke. De vet därför fortfarande mycket lite om juraoeriodens topprovdjur, vilket gör att varje nytt fossilfynd är extra värdefullt.

"Topprovdjur spelar en central roll i näringskedjan och kunskapen om dem bidrar till förståelse av näringskedjan som helhet", förklarar Octávio Mateus.

Fynd av ytterligare Torvosaurusfossiler kan även hjälpa forskarna att förstå var arten uppstod och hur den spreds.

Och på tredje dagen händer det.

Vid frukostmötet, då dagordningen för dagens fältarbete bestäms, berättar Octávio att det finns ett mycket lovande fynd han gärna vill titta närmare på. Fyndet har gjorts i ett område av Lourinhã-formationen som ännu inte har undersökts och av allt att döma är fyndet en del av en tand.

Storleken avslöjar att det bara kan komma från ett djur.

Monstret mätte elva meter

De fossiler av Torvosaurus som har hittats hittills, bland annat en del av en överkäke, avslöjade att köttätaren jagade stora bytesdjur – kanske till och med de långhalsade sauropoderna, som också levde i området kring Lourinhã.

Torvosaurus kunde bli upp till elva meter lång och vägde mellan fyra och fem ton. Det kan jämföras med att Tyrannosaurus rex mätte cirka tolv meter och vägde omkring nio ton. Men även om de liknade T. rex i längd och utseende hade Torvosaurus inte riktigt samma bettstyrka som kritaperiodens härskare.

Torvosaurus tänder liknade köttknivar och skar lätt igenom muskler, men de var relativt smala och inte tillnärmelsevis lika robusta som hos T. rex, vars tandrot var nästan lika lång som själva tanden. Tänderna hos T. rex var också markant kraftigare, vilket innebar att de kunde krossa allt i deras väg.

De saknade benkrossande egenskaperna gör dock inte Torvosaurus underlägsen. Den var trots det utrustad med juraperiodens kraftfullaste bett och dess storlek var allt som behövdes för att terrorisera områdets växtätare i miljontals år.

Rektangel hackas loss

Efter frukostmötet vandrar forskargruppen ut i den stekande solen till platsen där tandbiten har hittats. Octávio Mateus pekar på något gråbrunt och ovalt, som sticker ut en halv centimeter från en sten. Han vet direkt. Det är roten av en tand.

På det bredaste stället mäter tandroten cirka två centimeter. Ytan skiner och känns jämn vid beröring, nästan helst slät.

Som de flesta rovdinosaurier fick Torvosaurus nya tänder med jämna mellanrum, eftersom de ofta bröt av dem under våldsamma strider. Därför betyder fyndet inte nödvändigtvis att resten av djuret finns i närheten.

Gruppen påbörjar arbetet och med diamantborr och hammare blottlägger de metodiskt en rektangel av sten runt tandroten.

Med små stämjärn hackar de sig sedan försiktigt närmare fossilet.

Stenslag flyger omkring dem, tills ett knakande ljud avslöjar att den rektangel av sten som i omkring 150 miljoner år har kapslat in Torvosaurustanden, nu har frigjorts från stenblocket.

Forskarna delar ut high fives. Uppdraget är slutfört.

En sådan här tandrot har ofta ett begränsat värde, eftersom den inte berättar så mycket om hur ägaren levde. Men det gäller inte detta fynd. Senare analyser visar nämligen att Torvosaurus gurneyi regerade i Portugal två-tre miljoner år tidigare än forskarna dittills hade trott.

Europas T. rex har därmed fått ännu fler år på tronen.