1: Drakben funna i Kinas mylla
Mytiska föreställningar om drakar har existerat i Kina åtminstone sedan Shangdynastin (1600 f.Kr.-1046 f.Kr.), men myten fick näring när kineserna under forntiden och medeltiden hittade fossil av utdöda urtidsdjur gömda i jorden.
Historikern Chang Qu berättar t.ex. runt år 350 f.Kr. att det i nuvarande Sichuanprovinsen fanns stora mängder benbitar från drakar.
”Det sägs att drakarna flög ut från bergen, men när de upptäckte att himlens portar var stängda tog det stopp. De föll därför döda ned och sjönk senare ned i jorden. Det är därför man kan finna drakben,” skrev Chang Qu.
Kineserna dokumenterade fynden, t.ex. med teckningar i Bencao Pinhui Jingyao, ett naturvetenskapligt verk som förärades kejsaren år 1505.
2: President jagade levande fossil
USA:s president Thomas Jefferson (1801-1809) var en flitig fossilsamlare. Han var särskilt intresserad av mastodonter, en släkting till elefantfamiljen, som levde för 25 miljoner-10 000 år sedan.
Jefferson bad därför upptäcktsresande Meriwether Lewis och William Clark föra med sig skelett hem från sina expeditioner till den amerikanska västern.
Fynden visade bl.a. att den amerikanska mastodonten var en annan art än den europeiska. Jefferson hade dock hoppats att expeditionerna skulle hitta levande exemplar av de djur vars skelett han hade i sin samling.
Han trodde inte på dåtidens kontroversiella idé om att djur kunde dö ut. Om arter kunde försvinna utan vidare skulle naturens ordning kollapsa, menade han. Jefferson ändrade senare inställning – kanske för att han trots flera expeditioner aldrig hittade det han sökte.
3: Jättedinosaurien Megalosaurus var först
Köttätaren Megalosaurus, som levde för 208-66 miljoner år sedan, fick år 1824 som det första dinosauriesläktet sitt namn. Namnet är sammansatt av det grekiska ordet för stor – megas – och ödla – sauros. Megalosaurus har också äran att vara den första dinosaurie som avbildats i litteraturen.
En teckning av dess lårben finns nämligen med i Natural History of Oxford-shire, en bok utgiven av Robert Plot, kemiprofessor vid University of Oxford, år 1677.
Plot identifierade först fossilet som ett lårben från ett mycket stort djur. Så stora djur levde dock inte i Storbritannien, och han utgick därför från att benet kom från en romersk krigselefant eller en mänsklig jätte.
Trots att Megalosaurus var den första dinosaurie som beskrevs, så är fynden bristfälliga och forskarna vet än i dag relativt lite om dess släkte.
4: Kvinnlig pionjär blev utfrusen
Som liten hjälpte Mary Anning sin pappa att leta efter fossil när de promenerade vid Lynn Regis i Dorset på Englands sydkust.
Efter pappans död år 1810 behöll den då 11-åriga Mary sitt intresse för urtidsdjur och under åren som följde gjorde hon flera banbrytande fynd.
År 1811 upptäcke hon bl.a. Ichthyosaurus, då ett okänt släkte av havskräldjur, som levde för 201-194 miljoner år sedan.
Anning var också den första som hittade ett skelett av en Plesiosaurus, svanödla.
Men Anning blev aldrig erkänd medan hon levde. Manliga kollegor tvivlade på hennes fynd och som kvinna var hon utestängd från förnäma Geological Society of London, en praxis som ändrades först år 1904.
Inte förrän på senare år har Annings bidrag till paleontologin erkänts, bl.a. med ett minnesmynt år 2021.
5: Dinosaurie fick fel huvud
År 1877 fann Charles Marsh en del av ett skelett av en långhalsad, växtätande dinosaurie med en lång svans. Han gav sitt fynd namnet Apatosaurus. Skelettet hade inget kranium och ingen visste egentligen hur det såg ut.
Men Marsh hade bråttom att visa upp sitt fynd för världen i rätt form, och år 1883 försåg han därför djuret med ett huvud från en annan dinosaurie. Valet föll på en Camarasaurus, vars kranium Marsh antog liknade Apatosaurus kranium.
Redan år 1903 upptäckte vetenskapspersoner att något inte stämde, men misstaget hade då blivit så accepterat att många museer, t.ex. American Museum of Natural History i New York, under lång tid framöver visade rekonstruktioner av Apatosaurus med fel kranium.
Först år 1979 rättade det första museet till misstaget, så att besökarna fick se Apatosaurus i sin rätta form.
”Inom paleontologin leder ökad kunskap till en storslagen förlust av klarhet.” Alfred Romer, amerikansk evolutionspaleontolog