Expert utvärderar 3D-dinosaurier: "Förspilld chans"

Med en ny Google-funktion tonar dinosaurier fram i dina omgivningar. En dinosaurieexpert ger här en uppskattning av hur naturtrogna de förhistoriska varelserna egentligen är.

En T. rex i din trädgård. En velociraptor i soffan. Eller en gigantisk flygödla i din simbassäng.

Dinosaurieälskarens våtaste dröm är nära att realiseras i Googles nya funktion. Tyvärr kommer de riktiga kännarna att bli besvikna, eftersom modellerna bygger på utdöda föreställningar om hur urtidens jättar såg ut.

Den här månaden gjorde Google det möjligt för dig att uppleva de mest kända dinosauriearterna på nära håll. Du behöver bara googla namnet – exempelvis Tyrannosaurus rex – välja 3D-visning och efter ett par sekunder står kritaperiodens kung och frustar och stampar framför dig.

Visningen har skapats med 3D-modeller och så kallad förstärkt verklighet, som lägger bilder och videor över verkliga objekt via exempelvis en smartmobilskärm.

Google har i samarbete med filmbolaget och spelutvecklarna bakom spelet "Jurassic World Alive" lagt till Tyrannosaurus rex, Velociraptor, Triceratops, Spinosaurus, Stegosaurus, Brachiosaurus, Ankylosaurus, Dilophosaurus, Pteranodon och Parasaurolophus som 3D-modeller.

Se hur funktionen fungerar HÄR

Video

Man kan se modellerna på smartmobiler med iOS 11 eller Android 7 eller senare genom att söka på ordet dinosaurie eller någon av de tio arterna på Google.

Men enligt Jesper Milàn, geolog och museiinspektör från Geomuseum Faxe, representerar dinosauriemodellerna en föråldrad version av verklighetens förhistoriska jättar.

"Generellt är modellerna minst 20–30 år för gamla i förhållande till vad vi vet om dinosaurierna i dag. Funktionen är tyvärr en förspilld chans till fantastisk kunskapsförmedling."

Dinosaurier har bytt utseende

Vetenskapens förståelse för dinosauriernas utseende utvecklas i takt med att nya fossilerade rester dyker fram ur jorden.

Därför är filmskapelserna från "Jurassic Park"-serien inte längre rättvisande, samtidigt som Google har tagit sig avsevärda konstnärliga friheter, berättar Jesper Milàn.

Exempelvis har Spinosaurus porträtterats med ett symmetriskt böjt segel längs ryggraden, en tunn svans och stående på två bakben. Den framställningen är grundad på några få fossilfynd från 1936, men fynd från 2014 och 2018 har kastat nytt ljus över arten.

Spinosaurien var en stor rovdinosaurie som jagade i vatten.

© Shutterstock

”I dag vet vi att Spinosaurus såg helt annorlunda ut. Benen var lika långa, svansen har varit hög användes till att simma med. Seglet var snarare fyrkantigt än en mjuk båge”, säger Jesper Milàn.

Dessutom studsar geologen till över den totala avsaknaden av fjäderbeklädnad i Google-modellerna:

"Med tiden har man hittat avtryck av fjädrar på alla dinosauriegrupper, med undantag av de stora sauropoderna, och i enskilda fall kan vi till och med rekonstruera färgerna på fjädrarna. Speciellt rovdinosaurierna var hade stor fjäderbeklädnad med hårliknande fjädrar på kroppen samt fjädrar på armar, svans och ned längs bakbenen", förklarar han.

Geologen pekar ut pteranodonen och ankylosauren som de två modeller som var mest naturtrogna.

Velociraptorns zombiearmar är en myt

I dag vet vi att velociraptorer var mindre än i Jurassic Park-filmerna, och att deras framben troligen satt tätt intill kroppen.

© Shutterstock

I Googles sökresultat rör modellerna sig, men inte heller där har avporträtteringen följt vetenskapen.

Förutom att de har framställts vara större och med en väsentligt annorlunda kroppsbyggnad än i verkligheten, pekar velociraptorns armar framåt, där de river i luften som klorna på en katt.

Så har armarna troligtvis inte varit positionerade.

"Velociraptorns händer och handleder kunde vikas tätt ihop, som vingarna på en fågel, så de har troligen legat tätt intill kroppen, snarare än att sticka ut framåt", säger Jesper Milàn.

Urtidens jättar är fortfarande tysta

66 miljoner år efter att de senast gav ljud ifrån sig, har dinosauriernas berömda ljud återgivits i Jurassic Park-filmerna och i den nya Google-funktionen.

Forskare har försökt återskapa ljuden från exempelvis Parasaurolophus ikoniska horn, som enligt teorier kan ha använts som en resonanskammare – ett slags akustiskt hålrum, som på en gitarr – till att sprida ljud över långa distanser.

Forskarna återskapade ett kranium och blåste luft genom det, vilket frambringade ett djupt trumpetliknande ljud, som mistluren på ett fartyg.

Parasaurolophus kan ha använt sitt långa ihåliga horn till att kommunicera.

© Shutterstock

Men ljuden är rena gissningarna.

"När vi tittar på hur mycket dinosauriernas närmaste nu levande släktingar, fåglarna, använder ljud för att kommunicera är det mycket sannolikt att dinosaurierna också gjorde det i hög grad", förklarar Jesper Milàn.

En del paleontologer hävdar att dinosaurierna brummade som krokodiler, andra att de kurrade som duvor.

Skanningar av flera dinosauriers inre öron visar att de var mest känsliga för lågfrekventa ljud.