Vinteride säkrar djurens överlevnad

Vinterkyla, torka och brist på föda gör att det ibland är extremt svårt för djur att klara sig i naturen. Många arter sover sig helt enkelt bort från problemen när de går i dvala utan – eller i stort sett utan – näring. ­Just denna förmåga är fortfarande en gåta för forskarna.

Vinterkyla, torka och brist på föda gör att det ibland är extremt svårt för djur att klara sig i naturen. Många arter sover sig helt enkelt bort från problemen när de går i dvala utan – eller i stort sett utan – näring. ­Just denna förmåga är fortfarande en gåta för forskarna.

Shutterstock

Igelkotten gör det, björnen gör det och ormarna gör det. För flera djurarter är det omöjligt att klara sig genom en kall vinter, då kölden och bristen på föda i slutänden kan leda till en säker död.

Därför är de utrustade med en förmåga som gör att de är kapabla att försätta kroppen i dvala – eller i ett dvalliknande tillstånd. Under detta tillstånd kan de antingen helt undvara föda eller klara sig med ett minimum av näring.

Graderna av dvalan varierar. Igelkotten försätts i ett verkligt dvaltillstånd då kroppstemperaturen sjunker kraftigt, andningen minskar och det är svårt att väcka djuret, medan ekorren bara sover extra länge när kylan kommer.

Under björnens vintersömn ser avancerade biologiska mekanismer i kroppens inre till att det pälsklädda rovdjuret kan klara sig genom det långa, apatiska tillståndet utan nämnvärd muskelförlust eller andra men.

För björnens vidkommande rör det sig inte om någon verklig dvala eftersom den lätt kan väckas och eftersom kroppstemperaturen bara sjunker något. Det kallas för istället för ide.

Björnens ide

/ 6

Huvudet

Björnen mister värme under vinter-sömnen – speciellt från pannan och nosen. Därför kryper björnen ihop så att huvudet ligger tätt intill mot magen. Därmed är det framför allt den tjocka pälsryggen som blottas.

1

Syre

Syreupptaget till hjärnan ­reduceras med upp till 50 procent under vintersömnen, detta utan att hjärnan tar skada. Något tyder på att det finns ett hormon i björnens hjärna som gör att den klarar syrereduceringen.

2

Vikten

Under sitt dvalliknande till­stånd mister björnen 15–30 procent av sin kroppsvikt. Det mesta är fettväv­nad. Eftersom muskelmassan bevaras är ­björnen stark när den vaknar. En björnhane kan väga upp till omkring 1 000 kilo beroende på ras, medan björnhonor väger något mindre.

3

Hjärtat

Normalt slår en björns hjärta med 40–50 slag i minu­ten. När den går i ide, reduceras det till 8–10 slag i minuten.

4

Temperaturen

Till skillnad från djur som går i riktig dvala faller björnens kroppstemperatur bara en aning, till 32–35 grader.

5

Avfallsprodukter

Björnen behöver inte göra sig av med varken avföring eller urin under sömnen. Normalt producerar björnar upp till 15 liter urin om dagen, men det minskar till ett minimum under vintersömnen. De milliliter urin som produceras bryts ned i kroppen och omvandlas till proteiner, vilket minskar muskelförlusten.

6
© Steven Kazlowski/Getty

Däggdjur föredrar att hålla sig vakna

Som utgångspunkt är dvala och vinteride inte något som däggdjuren föredrar med tanke på att den djupa sömnen är en mycket stor belastning för deras organismer.

Djur som inte har problem med att skaffa föda, och som har en päls som kan stå emot kylan, föredrar därför att vara vakna hela året.

Man ser exempelvis inte harar eller hjortar gå i ide eller dvala.

De flesta djur som går i dvala eller ide sover från sent på hösten fram till att våren börjar på allvar, alltså cirka mellan fem och sju månader.

© Shutterstock

8 månader: Gulbukigt murmeldjur

  • Går i dvala i gångsystem.
  • Tappar mellan ett och två kilo under dvalan.
© Shutterstock

7 månader: Brunbjörn

  • Går i ide i hålor och grottor.
  • Vaknar om den blir störd
  • Kroppstemperaturen faller lite.
© Shutterstock

6 månader: Igelkott

  • Rullar ihop sig i ett bo av löv.
  • Andningen upphör i timmar.
  • Tar pauser i dvalan.
© Shutterstock

6 månader: Fladdermus

  • Hänger i hålor och grottor.
  • Förbrukar 1/100 av normal energi.
  • Kroppstemperaturen faller.
© Shutterstock

5 månader: Snok

  • I dvala under stora stenar eller i små hålor.
  • Går i dvala i stora grupper.

För många kräldjur, speciellt grodor och ormar, är dvala en livsviktig funktion eftersom de är växel­varma och därmed beroende av solvärme. Torka kan också få djur att försätta kroppen i vila.

Den västafrikanska lungfisken kan överleva i flera månader i en slemkokong på botten av en ut-torkad sjö samtidigt som den väntar på att regnet ska komma.

© MICROFIELD SCIENTIFIC LTD/SCIENCE PHOTO LIBRARY

Björndjuret – dvalans mästare

De är inte större än en millimeter. Trots det har björndjuren (eller trögkryparna) som tillhör en av de mindre stammarna inom djurriket, en anmärkningsvärd överlevnadsförmåga.

De mikroskopiska organismerna lever på alla slags fuktiga platser, och under torrperioder kan de gå in i ett dvalliknande tillstånd som gör att de är kapabla att överleva extrema förhållanden. I detta vilostadie kan de tåla upp till 150 plusgrader och 270 minusgrader.

Dvalan kan pågå i många år. Biologer har lyckats väcka liv i ett björndjur som hittades i en minst 120 år gammal klump torkad mossa på ett botaniskt museum.

Mikro-djuren har till och med överlevt en 14 dagar lång rymdresa utan något skydd mot kosmisk strålning. Det hade tagit kål på vilken annan organism som helst.

Forskarna drömmer om en mänsklig dvala

Människan drömmer om att kopiera djurens vintersömn, och det forskas på området. Det kan öppna nya möjligheter för sjuk-vården och rymdfarten. Om människor skulle kunna gå i dvala skulle det innebära helt nya möjligheter, bland annat att resa till avlägsna planeter som ligger flera års resa bort.

Försök har visat att organ från djur i dvala klarar sig bättre under en längre tid. Det skulle man inom sjukvården kunna utnyttja vid organtransplantationer.

Det forskas flitigt för att utnyttja vår kunskap om djurens dvala, men mekanismerna är så komplicerade att drömmen om en mänsklig dvala troligen ligger mycket långt in i framtiden.