Vet djur när de skall dö?

En av de mest seglivade myterna inom den romantiska delen av naturhistorien är berättelsen om elefanternas kyrkogård – alltså den plats dit gamla elefanter beger sig för att dö. Legenden är antagligen baserad på att man har hittat platser där en hel elefantflock har dött efter en torrperiod. Även tanken på att djur söker sig bort från flocken, när de känner att deras sista stund är kommen, har fascinerat människor i flera årtusenden. Det råder ingen tvekan om att djur kan märka av att de är sjuka eller försvagade. I en sådan situation är deras enda chans att undvika rovdjur att gömma sig. Djuret gömmer sig alltså instinktivt, men sett ur ett människoperspektiv vandrar det bort för att dö. Sannolikt har djuren ingen medvetenhet om vad döden är. Det finns talrika iakttagelser av att även högt utvecklade djur som elefanter kan tillbringa flera timmar och till och med dagar på att försöka få en död artfrände att resa sig upp. Det finns även exempel på stora apor som bär runt på en död unge i flera dagar, och valar som försöker fösa upp en död kalv till ytan. Detta måste ses som tecken på att djuren inte förstår vad döden är, och att de inte förstår att deras döda artsfränder eller ungar är bortom all räddning.