Sköldpaddor tillhör de djur som lever längst. Det finns berättelser om individer på upp emot 200 år, men en del biologer menar att det är överdrivet. Det råder dock inga tvivel om att de stora havssköldpaddorna och de största landsköldpaddorna kan bli mycket gamla – minst lika gamla som människor. Även små sköldpaddor kan leva i över 50 år.
Orsaken till sköldpaddors livslängd kan bland annat sökas i att de är växelvarma djur, som generellt har en låg ämnesomsättning. Man vet således att en hög ämnesomsättning minskar djurs livslängd, då det bland annat produceras många så kallade fria radikaler, som bidrar till mutationer i kroppens DNA. Med tiden ackumuleras mutationerna, så att kroppens funktioner till sist slås ut.
En teori om djurs livslängd går ut på att djur kan investera olika i DNA-reparationsmekanismer mot skadliga effekter av ämnesomsättningen. Teorin hävdar att en del djur inte alls investerar i DNA-reparationer utan i stället satsar alla sina resurser på reproduktion. Det gäller till exempel möss, som sällan blir mer än tre till fem år. Små djur har generellt en mycket hög ämnesomsättning, så det bidrar ytterligare till nedslitningen av deras organism.
Mycket tyder dessutom på att sköldpaddorna med sitt solida skal har funnit en ytterst lyckad kroppsbyggnad, då den varit i princip oförändrad under de senaste 200 miljoner åren. Vissa biologer menar att arter som kan leva någorlunda ifred för rovdjur och miljömässig stress har en tendens att leva längre.
Sköldpaddorna är en grupp som lägger förhållandevis många ägg i boet, och dödligheten hos ungarna är mycket hög på grund av rovdjur. De ungar bland de riktigt stora sköldpaddsarterna som når vuxenstadiet har emellertid tack vare skalet endast få fiender och därmed möjlighet till ett långt liv.