Mullvadens kropp är speciellt välanpassad för att gräva underjordiska gångar. Djuret är format som en projektil och kan därför "simma" genom jorden, som om den befann sig i mycket trögflytande vatten.
Dessutom är dess päls tät och mjuk och har ingen speciell riktning, utan böjer sig efter mullvadens rörelser. Pälsen orsakar ingen onödig friktion och jorden pressas inte in mellan hårstråna.
Själva grävarbetet utförs med ett par starka framben med kraftiga klor, medan ett välutvecklat luktsinne och styva morrhår hjälper till med orienteringen i det totala mörkret.
Framben och morrhår hjälper mullvaden
Frambenen är korta, mycket starka och utrustade med kraftiga klor och breda handflator, som gör dem till effektiva grävredskap.
Styva morrhår runt ansiktet och ett skarpt luktsinne hjälper mullvaden att orientera sig och att hitta föda i de mörka gångarna.
Mullvaden är så gott som blind och dess små ögon kan nätt och jämnt skilja mellan ljus och mörker samt uppfatta rörelser.
Eftersom de inte är nödvändiga för mullvadens grävförmåga är ögonen mycket små och dolda i pälsen. På så sätt fylls de inte heller med jord på vägen runt i de underjordiska gångarna.