Trögkryparens kryptonit har hittats: Snigelslem

De mikroskopiska trögkryparna är i stort sett osårbara – men tydligen inte mot snigelslem. Det visar ny forskning. Trots det kan sniglar ge dem lift till nya perfekta livsmiljöer.

De mikroskopiska trögkryparna är i stort sett osårbara – men tydligen inte mot snigelslem. Det visar ny forskning. Trots det kan sniglar ge dem lift till nya perfekta livsmiljöer.

Shutterstock / 3Dstock

De mikroskopiska djuren kan bli upp till 1,5 millimeter långa och överleva utan vatten i åtskilliga år, och så är de kända som de mest hårdföra varelserna på jorden.

Dessutom kan trögkryparen överleva att frysas ned till minus 272 grader, värme på upp till 151 grader, ett tryck som är 6 000 gånger större än på land och radioaktiv strålning som är 1 000 gånger kraftigare än vad människan tål.

Dessa superkrafter kommer sig av att trögkryparna kan gå ned i en extrem dvala, kallad anhydrobios, som är en form av kryptobios, där djurets livsprocessor stannar upp.

Vid anhydrobios torkar de helt enkelt ut och blir ett slags levande döda. Därför kan de både överleva i rymden och i djuphavet.

Men nu har forskare från Adam Mickiewicz-universitetet i Polen hittat de små djurens svaghet i snigelslem.

Slem lurar trögkryparens dvala

Forskarna placerade en stor mängd trögkrypare av arten milnesium inceptum i petriskål, där de dehydrerade dem så att de hamnade i sin beskyddande dvala.

Efter sju dagar satte de två forskarna ned parksnäckor (cepaea nemoralis) till de intorkade trögkryparna.

Där slemmade sniglarna på i en dryg minut, då de rörde sig över trögkryparna och täckte dem med slem, innan de avlägsnades igen.

Trögkrypare fångade i uttorkat snigelslem. I försöket tog slemmet livet av 61 procent av trögkryparna efter bara 24 timmar.

© Zofia Książkiewicz & Milena Roszkowska

Därefter försökte men väcka trögkryparna till liv igen genom att tillföra vatten. Forskarna kontrollerade livstecken efter tre och senare tjugofyra timmar.

Försöket visade att 98 procent av trögkryparna från kontrollgruppen, som inte hade utsatts för snigelslem överlevde, medan bara 34 procent av de snigelslemmiga trögkryparna fortsatt var aktiva.

Snigelslem består huvudsakligen av vatten, men det torkar snabbt in. Därför tror forskarna att trögkryparna har vaknat upp från sin dvala med hjälp av vattnet från snigelslemmet, men att de inte har hunnit gå i dvala tillräckligt fort igen medan slemmet torkade in.

Dödligt slem

30 minuter efter exponering

AKTIVA: 13 procent

LIVLÖSA: 74 procent

DÖDA: 11 procent

Efter tre timmar i vatten

AKTIVA: 31 procent

LIVLÖSA: 34 procent

DÖDA: 35 procent

Efter 24 timmar i vatten

AKTIVA: 34 procent

LIVLÖSA: 5 procent

DÖDA: 61 procent

Därför såg forskarna också att trögkryparna hade fryst fast i "underliga positioner".

Värddjur är säkrare som transportmedel än vinden

I samma försök testade forskarna också om trögkryparna kunde använda sniglarna som transportmedel för att komma till nya livsmiljöer.

Trots att trögkrypare är utrustade med åtta ben med fyra till åtta klor på varje ben, så kan de mikroskopiska varelserna förflytta sig över långa avstånd.

Trögkrypare kallas nämligen också tardigrader, som kommer från latinets "tardigradum", som fritt kan översättas till "långsamtgående".

Den vanliga och mycket spridda parksnäckan användes i försöket. Den lever i fuktiga områden över stora delar av Europa.

© Zofia Książkiewicz & Milena Roszkowska

Ofta bärs trögkryparna över långa avstånd av vattenströmmar eller vinden, och studier har visat att de kan fraktas över distanser på 1 000 kilometer.

Nackdelen med dessa transportmedel är att trögkryparen kan riskera att landa i områden som inte är beboeliga för dem när de är aktiva. Därför är de bästa transportmedlen värddjur som du kan hoppa på.

Livsfarlig lift

Parksnäckorna är perfekta värddjur, eftersom de lever i samma sorts fuktiga ekosystem som trögkryparna stortrivs i. Och så är sniglarnas sköld drygt 22 millimeter i diameter – precis lagom storlek för en trögkrypare.

Forskarna skickade sniglarna genom vattendroppar och mossor som innehöll trögkrypare, för att se hur många som hoppade på snigelliften.

Resultatet blev att aktiva trögkrypare lät sig fastna vid sniglarnas kroppar och fraktas korta avstånd. I en del av försöken hade forskarna satt upp barriärer och de kom bara trögkrypare som transporterades av en snigel över.

Forskarna kommer nu att undersöka om trögkrypare också kan transporteras av sniglar i naturen. Färden kan dock visa dig vara dödlig, om de små trögkryparna fastnar i snigelslemmet.