Ödlor och salamandrar har utvecklat samma strategi för försvar när de exempelvis angrips av en rovfågel.
De tappar svansen i hopp om att fågeln ska attackera denna så att de själva kan ta till flykten. Hos båda djuren växer en ny svans snabbt ut så att djuret åter liknar sig självt – men det finns en väsentlig skillnad. Det har en forskargrupp vid University of Pittsburgh, USA, upptäckt. Salamanderns nya svans har ryggkotor och nerv-celler – ödlans består bara av brosk.
Orsaken är att salamanderns stamceller i svansstumpen kan utvecklas till alla slags celler, inklusive nervceller – en förmåga ödlans stamceller har förlorat under evolutionen. Salamandrar och andra groddjur anses vara mer primitiva än ödlor, som är kräldjur.
Salamanderns stamceller bildar nerver
Både ödlor och salamandrar kan tappa svansen för att förvirra rovdjur.
Salamander
Salamandern (här en axolotl) bildar en ny svans som liknar den gamla och har nervceller. Den gamla svansen syns till vänster och den nya till höger. Den röda materian är nervceller och den gröna är brosk.
Ödlan
Ödlan (här en grön Anolis) bildar en svans av enbart brosk. Stam-cellerna kan inte bilda nya nervceller. Den röda materian på skanningsbilden är nervceller och den gröna är brosk. Den nybildade svansen syns till höger.
Forskarna sprutade in stamceller från en salamander i svansstumpen på en ödla. Några av cellerna utvecklades till nervceller, och det visar att det är stamcellerna som hos högre stående arter har förlorat förmågan att bilda nervceller.
Forskarna ska nu testa att genmodifiera stamcellerna hos ödlor för att se om de kan ge dem förmågan tillbaka. Nästa uppgift blir att testa däggdjur som är mer komplexa än kräldjur.
På sikt hoppas man hitta metoder som gör människan bättre på att regenerera lemmar och organ.
