Den vanliga mysksköldpaddan (Sternotherus odoratus) lever i sjöar och floder i Nordamerika och är känd för att tillbringa större delen av sin tid i vatten. Den kan vara under vatten i månader, till exempel i dvala, utan att behöva komma upp och hämta luft.
Forskare har länge undrat hur den bär sig åt för att få tillräckligt med syre under dessa långa dykningar. Nu har biologer vid Universität Wien emellertid upptäckt att sköldpaddan är utrustad med en speciell tunga och hals, som tack vare några tunna, blodkärlsfyllda hudveck fungerar som gälar och kan tillgodogöra sig syre från vattnet.
Forskarna har bland annat gjort anatomiska studier med ljus- och elektronmikroskop. Då visade det sig att tungans bakre del liksom halsregionen är beklädd med ett flertal tunna hudflikar, som försörjs av ett mycket stort antal små blodkärl. Mängden blodkärl är i nivå med mängden blodkärl i huden hos lunglösa salamandrar, som får sitt syre uteslutande genom huden.
Ett annat försök visade att sköldpaddan inte använder tungan för att svälja sin föda.