Vi vet inget om vilka sinnesorgan de första, primitiva djuren hade, men bland nu levande djur finns det en väldigt stor variation. Ögon kan till exempel vara allt från primitiva fläckar, som bara kan skilja mellan ljus och mörker, till att vara avancerade skannrar, som kan skapa detaljerade och skarpa bilder i ett stort antal färger.
Sinnesorgan används för olika syften. Primärt för att orientera sig – alltså för att ta reda på var djuren befinner sig i förhållande till omgivningen. Därefter används sinnena till att lokalisera bytesdjur eller annan föda, fiender och potentiella partners. I viss fall kan sinnena även användas till betydligt mer avancerade uppgifter. Laxar hittar till exempel från havet till sina lekplatser – samma vattendrag som de själva föddes i – genom att smaka sig fram.
Sinnenas kvalitet är en kompromiss
Det krävs i regel stor hjärnkapacitet för att behandla information från ett enda sinnesorgan, och därför kan inget djur vara expert på alla områden. Hos de flesta djur är ett eller kanske två sinnen extremt känsliga. Det gäller till exempel luktsinnet hos råttan, synen hos rovfåglarna och hörseln hos katter. I gengäld är djurens andra sinnen medelmåttiga.
Sinnesuppfattningen är och förblir alltså en kompromiss, som ger djuret största möjliga överlevnadschans. Hos vissa arter kan specialiseringen vara så extrem att all information utom den absolut väsentligaste går förlorad. Det finns till exempel grodor, vars hörsel är sådan att de kan höra artfränder kväka på stort avstånd, men de hör inget annat.