Om en djurart reduceras till enbart en hane och en hona står vi inför en flaskhals som kommer att göra följande generationer starkt inavlade.
Parning mellan bror och syster eller föräldrar och ungar kan inte undvikas och kommer att leda till nedsatt fruktsamhet och livsduglighet.
Orsaken till att inavel är skadlig är att den minskar den genetiska variationen i djurgruppen så att skadliga genvarianter kan ansamlas och få ödesdigra följder.
De flesta gener finns i två varianter, varav den ena kan vara skadlig. Om den andra genvarianten är funktionsduglig, övertrumfar den normalt den skadliga, och djuret blir så kallat heterozygot för den aktuella genen.
Skadlig genvariant ger dalmatiner njursten
En skadlig gen får dalmatiner att utskilja för mycket urinsyra, vilket leder till njursten. Trots att föräldrarna inte är sjuka är de bärare av den skadliga gen som återkommer hos var fjärde valp.
Blå: Frisk gen för bildning av urinsyra
Röd: Skadlig gen för bildning av urinsyra
Skadliga gener hamnar i samma unge
När två heterozygota djur parar sig blandas generna, så att de skadliga genvarianterna i 25 procent av fallen slutar i samma fosteranlag och kommer att göra ungen så kallat homozygot för den aktuella genen och mindre livsduglig.
I en liten population, där inavel inte kan undvikas, ökar risken för att två heterozygota djur parar sig.
Biologerna är mycket väl medvetna om konsekvenserna av inavel i exempelvis zoologiska trädgårdar och i aveln av hundar där nya raser skapas utifrån ytterst få individer. Trots denna medvetenhet drabbas hundraser av inavels-symptom.
Dalmatiner är exempelvis utsatta för att få njursten på grund av en skadlig genvariant som – om den uppträder i dubbel upplaga – medför utsöndring av extra stora mängder urinsyra i urinen.