Det finns faktiskt en del arter, där honorna har den märkliga vanan att äta upp hannen efter eller till och med under parningen. Detta är särskilt vanligt hos spindlarna. Det har framlagts flera teorier om varför detta beteende har utvecklats. Generellt anser man det helt enkelt vara en fråga om honans näringsintag. Efter parningen har hannen spelat ut sin roll, och då kan honan lika väl dra nytta av den energi han innehåller. De allra flesta spindelhannar är emellertid så små i förhållande till honan att de rimligtvis inte kan betyda särskilt mycket i honans kost. Här är det nog snarare en fråga om att honan uppfattar allting som rör sig som ett potentiellt byte. Hannens ofta ganska blygsamma storlek är kanske till och med en säkerhetsdetalj, som skall göra honom mindre intressant som byte. En del hannar använder en annan överlevnadsstrategi. De binder helt enkelt honan med spindelväv före parningen. Hos bönsyrsan, som hör till insekterna, ser man också exempel på att hannen slutar i honans mage. Här är de båda könen emellertid mer jämnstora, så måltiden kunde mycket väl tänkas spela en egentlig näringsmässig roll. Undersökningar tyder dock på att det inte är så vanligt att bönsyrsehonan äter sin make som man tidigare har trott.