Hur parar maneter sig?

Maneter är inte världens bästa simmare, och om vinden och strömmen är stark är de tvungna att följa med. Rör det sig om stilla farvatten kan de dock mycket väl röra sig självständigt. Tack vare sin simförmåga och sin vana att simma i samma riktning i förhållande till ljus, vind, strömmar och andra väderförhållanden har maneterna en tendens att samlas i vissa områden. Det är i sådana situationer som parningen sker, och det är klart att ju fler djur som är samlade, desto större är chansen till framgång. Hannarna avger sädescellerna i sammanhängande strängar i vattnet, och de äts upp av honorna. Själva befruktningen av äggen sker alltså inne i honans mage. De larver som blir resultatet, simmar till att börja med ut och sätter sig på honornas armar, varefter de släpps lösa i vattnet och måste klara sig själva. I första hand söker sig larverna ned på bottnen och sätter sig fast, varefter de utvecklar en så kallad polyp, ett litet fastsittande, långsträckt djur med långa tunna armar. Polyperna kan leva i denna form i flera år, innan de slutligen går över till nästa utvecklingssteg. Armarna skrumpnar och polypens lodräta kropp börjar dela sig upprepade gånger på tvären, så att den till sist kommer att påminna om en liten svajande stapel tallrikar. Så småningom lossnar var och en av dessa ”tallrikar” och växer ut till en vuxen manet.