Generellt sett har fåglar troligen djurrikets mest raffinerade kurtis- och parningsspel. Det består av sånger, danser och andra former av duglighetsprover, som alla har till syfte att ge honor och hannar möjlighet att värdera varandras kvaliteter som föräldrar och att stärka banden mellan dem. Först när kurtisen är överstånden, och makarna har accepterat varandras olika egenskaper, äger själva parningen och befruktningen rum.
Fåglar med inre befruktning
Alla fågelarter har inre befruktning. Det innebär att hannen överför sina sädesceller direkt till honans könsöppning, så att de kan nå fram och befrukta hennes mogna ägg, medan de uppehåller sig i hennes äggstock. Inre befruktning finns hos alla djurarter som föder levande ungar eller lägger ägg med ett skyddande skal runt fostret. Inre befruktning är dessutom en nödvändighet för alla landlevande djur, hos vilka befruktningen inte sker i vatten.
Fåglar har anlag till två könsorgan och könsvägar, men hos de allra flesta arter är det enbart vänstra sidans organ som är utvecklade och funktionsdugliga. Dessutom är hannarna sterila under den tid då det inte är parningssäsong.
Befruktningen sker genom att honan tar emot sädesceller från hannen i sin könsöppning, den nedersta delen av äggledarsystemet. Därifrån förs säden vidare framåt i äggledaren, där den i en del fall kan förvaras i flera veckor i ett särskilt rum, innan den behövs för befruktning i äggstocken. När äggen har befruktats, förs de ut genom äggledarsystemet samtidigt som fågelfostret utvecklas. I livmodern utrustas fostret till exempel med ett skyddande kalkskal, och kort tid därefter läggs ägget och är redo att ruvas, innan det till sist kläcks.