Varför dödar en del djur sina ungar?

Det enklaste skälet till att en del djur dödar sina ungar är att de uppfattar dem som föda. Det gäller till exempel hos komodovaranen: de vuxna djuren drar sig inte för att äta upp en unge, om de stöter på en. Det gör de i och för sig sällan, eftersom ungarna som ett motdrag mot denna vana har utvecklat förmågan att klättra i träd – vilket de vuxna är för tunga för. Andra djur offrar sina ungar för att de själva är i fara. Det gäller till exempel kängurur, som kastar ut ungarna ur pungen, om de jagas av rovdjur. Resultatet är att rovdjuren kastar sig över ungen, medan det vuxna djuret kommer undan. Det kan verka hemskt, men biologiskt sett är det logiskt: om det vuxna djuret dör, blir det inga nya ungar, medan möjligheten för fler ungar är stor om det vuxna djuret överlever. Det finns även djur som dödar ungar av en mer utstuderad anledning. När till exempel en lejonhanne eller en babianhanne tar över en flock honor, för att han dödat den tidigare ledarhannen, tar han som en av sina första ”ämbetshandlingar” livet av samtliga ungar i flocken. I det faller handlar det om renodlad biologisk egoism. Flockens ungar hade den tidigare hannen som far. Genom att döda dem ser den nye hannen till att honorna snabbare blir brunstiga, och därmed får han chansen att bli pappa till flockens ungar.