Uppfinningsrika djur lever i karg isöken
Genomsnittstemperaturen är –57 °C, men högst specialiserade djur trotsar Antarktis kyla. En del överlever på en kost av sälavföring och andra har specialtänder som fungerar som en finmaskig sil.
Det största landdjuret är en insekt
Äkta landdjur – arter som tillbringar hela livet på land – finns det inte många av på Antarktis. Det största är faktiskt ett litet vinglöst svidknott, som blir högst sex millimeter långt. Det är dessutom den enda insekten på Antarktis.
Svidknotten lever ett kort liv som vuxna i tio dagar mitt på sommaren – men lever som larver under isen i två år. De skyddar sig mot kylan genom att samla socker ämnen i cellerna, som förhindrar isbildning.
Svidknotten är så anpassade till livet i kylan att de dör om temperaturen ökar till tio grader.
Havsgrisen utnyttjar havsbotten
Födan finns inte bara i de övre delarna av havet kring Antarktis. Även havsbotten är rik på näring – vilket utnyttjas av havsgrisen. Det 20 centimeter långa djuret ingår i familjen sjögurkor, och i stora flockar finkammar havsgrisarna havsbotten och tuggar sig igenom de övre lagren, precis som daggmaskarna på land.
Havsgrisarna lever av de organiska ämnen som finns i bottenmaterialet eller som fallit ned till botten – xempelvis kadavret av en val.
Havsgrisarna ser dessutom till att recirkulera näringsämnena, så att de fortsätter i ett kretslopp i stället för att gå till spillo på havets botten.
Antarktis sopfågel överlever på avföring, kräk och moderkakor
Med sin tjocka, snövita fjäderdräkt liknar slidnäbben stora, tjocka duvor. Men den vita fågeln beter sig annorlunda – den är Antarktis svar på asgamen.
Slidnäbbar är skickliga flygare, men kan varken simma eller dyka efter föda eftersom de saknar simhud. I stället har de rollen som sopgubbar på den iskalla konti nenten. De städar upp när en säl har fött sin unge och äter blod, moderkakor och andra lämningar efter födseln.
Skulle de stöta på färsk sälavföring så äter de den också. I pingvinkolonierna äter slidnäbbarna de krossade äggen och döda ungarna med lika stor iver – eller pingvinernas uppkräkta maginnehåll – och vid forskningsbaser lever de på skräp och annat mänskligt avfall.
I ett område som Antarktis är den här sortens djur extremt viktiga. Kylan bevarar kadaver och annat avfall och nedbrytningen tar därför lång tid.
Slid näbbarna ser till att nedbrytningen går väsentligt fortare.