Världens mest tåliga djur, de små trögkryparna (även kallade björndjur), är kända för att överleva där alla andra tvingas ge upp.

Det lilla djuret med åtta ben tål temperaturer från -272 till 150 grader, klarar sig utan vatten i decennier, står emot extremt högt tryck och kraftig strålning samt överlever i det vakuum som råder i rymden.

Trögkrypare blir bara upp emot 1,5 millimeter långa och återfinns över hela världen. De lever genom att suga upp djur- och växtceller ur exempelvis mossa, vilket är deras föredragna livsmiljö.

© Science Photo Library

Hemligheten ligger i trögkryparens förmåga att gå in i ett tillstånd av dvala som kallas kryptobios där ämnesomsättningen reduceras till 0,01 procent av normalt. Men hur djuret konkret undviker att dess dna blir förstört av de extrema prövningarna har hittills varit en gåta.

2016 upptäckte forskare från The University of Tokyo i Japan att trögkryparna har ett speciellt protein som kallas Dsup, som på ett eller annat sätt skyddar det genetiska materialet.

När trögkryparen går i dvala drar det in benen i kroppen, torkar ut och minskar ämnesomsättningen till ett absolut minimum. I detta tillstånd kan djuret överleva i decennier.

© Science Photo Library

Den misstanken har nu bekräftats av forskare från Centre for Plant Biotechnology and Genomics i Spanien. Med hjälp av en superdator har de skapat en modell som visar hur mycket de enskilda atomerna i Dsup-proteinet kan röra sig i förhållande till varandra.

Protein skyddar trögkryparens dna

Modellen avslöjar att Dsup-molekylen är löst sammansatt. Det gör den extremt flexibelt vilket innebär att det kan ta sig fram till dna-molekylen och kapsla in den.

Forskarna anser att Dsup fungerar som en sköld som skyddar trögkryparens dna mot stark strålning och skadliga ämnen, exempelvis de aggressiva molekyler som kallas fria radikaler.

31 år är rekordet för hur länge trögkryparen kan överleva i en frys. Rekordet sattes i samband med ett japanskt försök mellan 1983 och 2014.

Den nya kunskapen kan visa sig bli värdefull både inom medicinens och rymdfartens värld. Om funktionen av Dsup-proteinet överförs till mänskliga celler kan det exempelvis bli möjligt att skydda friska celler mot strålning i samband med cancerbehandlingar.

På längre sikt kan hela kroppen hos astronauter göras mer toleranta mot den kosmiska strålningen i rymden och på främmande planeter.