Isbjörnen är en arktisk dödsmaskin
Isbjörnen är den obestridda kungen av Arktis. En uppsjö av jakttekniker och en väldig smak för blod gör isbjörnen till en av djurvärldens mest aggressiva rovdjur.
Tack vare sitt kraftfulla bett och sina starka nackmuskler kan isbjörnen dra upp en 100 kilo tung säl ur vattnet och upp på isen.
Bara en av 20 jakter avslutas framgångsrikt för isbjörnen, men den pälsklädda jägaren ger aldrig upp och när den väl får sätta tänderna i en säl är vinsten enorm.
Tack vare isbjörnens effektiva matsmältning kan den ta upp 84 procent av det protein som den får i sig och hela 98 procent av fettet. En vikare på 55 kilo kan exempelvis räcka som mat för isbjörnen i åtta dagar.
Säljakt är krävande för isbjörnen
Sälar vistas en stor del av tiden i vatten, men ibland måste de ta sig upp på isen för att vila eller för att föda ungar. Och det är då isbjörnen slår till.
Men den arktiske björnen måste vara listig, för sälen ligger konstant och spejar efter faror, och dess fina luktsinne kan lätt avslöja om en isbjörn är i närheten.
Hey, var det en gigantisk isbjörn bakom mig?
Isbjörnen är en listig filur. Om rovdjuret upptäcker en säl som ligger på isen smyger den sig långsamt närmare liksom en ninja.
Isbjörnen ser till att den befinner sig utanför sälens synvinkel och har vinden mot sig så att sälen inte känner doften av den.
När isbjörnen är 15-30 meter bort ökar den farten och sätter klorna i sälen innan den hinner ned i vattnet.
Isbjörnen kan stå stilla i timmar
Om isbjörnen stöder på en säls andningshål utrustar den sig med ett rejält tålamod. Sälar har många andningshål och det kan dröja flera dagar innan de kommer tillbaka till ett visst hål.
Isbjörnen kan inte göra annat än att vänta, men den behöver vara uppmärksam hela tiden, ty sälen är bara uppe en kort stund vid ytan för att andas. På en bråkdels sekund ska isbjörnen hinna slån ned tassen genom isen, sätta klorna i sälen och dra upp den.
Bebissälar blir ett enkelt snack
Isbjörnen drar sig inte för att bryta sig in hålan där sälens ungar ligger. På våren bygger sälhonor en håla i en snödriva på isen där de föder och passar sina ungar.
Om isbjörnen hittar en sådan håla ställer den sig på bakbenen och slår framtassarna genom hålans tak.
Sälmodern hinner oftast fly genom ett hål i isen, men sälungen hamnar allt som oftast i isbjörnens käftar och blir ett lätt snack.