De färggrannaste djuren finns i de områden av tropikerna där många arter lever tätt ihop, det vill säga i skogar och på korallrev. Utanför dessa områden domineras djurens färger, liksom i resten av världen, av neutrala kamouflagefärger.
De färggranna djuren har troligen utvecklats för att starka och iögonenfallande färger hjälper djuren att känna igen artfränder i de områden där flera arter lever tätt ihop. De uppseendeväckande kroppsfärgerna används dock även i kommunikationssyfte.
Många giftiga grodor använder till exempel starka varningsfärger för att visa att de är oätliga. De starka signalfärgerna är resultatet av den höga grad av specialisering som kan utvecklas, när ett stort antal arter i avgränsade områden tvingas konkurrera med varandra för sin överlevnad.
I synnerhet bland fåglar, grodor och fiskar finns det flera färgrika arter, medan däggdjur i regel håller sig till svarta, vita, bruna och grå nyanser – även i tropikerna. Det hänger troligen ihop med att de flesta däggdjur har dåligt färgseende och därför inte kan använda färger i den interna kommunikationen. Ett markant undantag är dock primaterna, som har bra färgseende och därför ofta är utrustade med röda och blå signalfärger som hos mandrillen.
LÄS ÄVEN:De farligaste djuren i Sverige