Huggorm visar gifttand

Ormar i Sverige – Möt de svenska ormarna här

Det finns bara tre ormarter i Sverige och bara en av dem är giftig. Bli klokare på dessa ljusskygga kräldjur som har existerat på jorden i mer än 100 miljoner år.

Det finns bara tre ormarter i Sverige och bara en av dem är giftig. Bli klokare på dessa ljusskygga kräldjur som har existerat på jorden i mer än 100 miljoner år.

Shutterstock

Ormar har existerat i minst 100 miljoner år och krälade alltså runt mellan benen på de senare utdöda dinosaurierna.

I dag finns det knappt 3 500 olika ormarter över hela världen, men antalet ormar i Sverige kan räknas på ena handen.

Ormar i Sverige

Ormar i Sverige omfattar:

  • Huggormen
  • Snoken
  • Hasselsnoken

Lär dig allt du behöver veta om Sveriges ormar i den här artikeln.

Huggorm

Huggormen – den enda giftiga ormen i Sverige

Huggorm i skogsmark

Den giftiga huggormen är en av de vanligaste ormarna i Sverige.

© Shutterstock
  • Latinskt namn: Vipera berus.
  • Längd: Hanen är 60-80 centimeter lång, medan honan mäter mellan 80 och 105 centimeter.
  • Utseende: Kraftigt byggd med ett trekantigt huvud som är försett med två giftkörtlar baktill. Ögonen har en lodrät, spaltformad pupill med rödaktig iris.
  • Livslängd: Tio år i naturen.
  • Bytesdjur: Ödlor, grodor, små däggdjur och fågelungar.
  • Naturliga fiender: Katt, hund, igelkott, kråka, grävling och ormvråk.

Huggormen lever överallt i Sverige förutom i bergen i nordöst.

Den håller oftast till på ljunghedar, sanddyner och mossar. Den kan även påträffas i skärgårdar, på åkrar och i öppna skogar.

Huggormen fridlystes i Sverige år 2000, tillsammans med alla andra kräl- och groddjur, men huggormen är inte en hotad djurart i Sverige.

Om du skulle vilja träffa på en huggorm i den svenska naturen, så ska du besöka dess naturliga hemvister i april-maj, då vårens värme väcker dem ur dvala och de inleder parningssäsongen.

Karta över huggormens utbredning i Europa

Huggormen finns i större delen av Europa från de sydliga alperna till det nordliga Skandinavien. Den giftiga ormen lever också i England och i stora delar av Ryssland.

© Jonas Sjöwall Haxø

Huggormen är den enda giftiga ormen i Sverige och ormen är faktiskt giftig från det ögonblick den föds.

Bakom dess trekantiga huvud finns två giftkörtlar, som via en emaljklädd kanal är förbunden med två 4-5 millimeter långa gifttänder.

När huggormen inte är på jakt är tänderna uppfällda i överkäken. Men när den jagar fäller den blixtsnabbt ut gifttänderna i ett gap som kan öppnas i nära nog 180 grader.

Huggorm med synliga tänder

Huggormens tänder är bara fem millimeter långa. Därför kan den inte bita igenom skor eller kraftigare kläder.

© Piet Spaans

Huggormen hugger på omkring 3-6 centimeters avstånd och kan under ett angrepp inte kasta sin kropp mer än 20 centimeter framåt.

Dess bett når inte heller längre än 15 centimeter upp från marken och ormens tänder kan inte tränga igenom tjocka kläder eller skor.

Bett är sällan farligt för människor

När huggormen biter för att döda, sprutar den in cirka 30 milligram gift på omkring 1/40 sekund. Om huggormen bara vill ge ett varningsbett är giftmängden något mindre. Man uppskattar faktiskt att 30 procent av varningsbetten är så kallade torrbett, som inte innehåller något gift alls.

När huggormen använder sitt gift verkar det genom att bryta ned vävnad och har antikoagulerande effekt på blodet – en cocktail som kan ge blödningar och svullnader.

Om en mus, ödla eller liten fågel blir biten av en huggorm dör den ganska snart.

Blir en människa biten av en huggorm, är det dock sällan livshotande. Det är faktiskt fler människor som dör av getingstick årligen, än av huggormsbett.

Bett från en huggorm kan ge lindriga till måttliga symtom som exempelvis:

  • Yrsel
  • Mindre svullnad
  • Kräkningar
  • Hjärtklappning
  • Smärta och rodnad vid bettet

Det är viktigt att söka läkarhjälp efter att ha blivit biten av en huggorm, oavsett hur symtomen utvecklas.

Mellan 250-300 personer läggs varje år in på sjukhus till följd av huggormsbett i Sverige. Det senaste dödsfallet inträffade 1994.

Snok

Snoken – Smal orm som äter sitt byte levande

Snok

Snoken luktar sig fram till sitt byte genom att ”smaka” på omgivningarna med tungan.

© Shutterstock
  • Latinskt namn: Natrix natrix.
  • Längd: Hanen blir mellan 60 till 80 centimeter lång. Honan är lite längre och mäter 70-100 centimeter.
  • Utseende: Smal och oftast svart med en lång svans, som utgör en femtedel av ormens totala längd. Ovalt huvud med förhållandevis stora, mörka ögon och två karakteristiska orangegula fläckar i nacken, som är formare som halvmånar.
  • Livslängd: 23 år i naturen.
  • Bytesdjur: Grodor, paddor och sniglar utan snäcka.
  • Naturliga fiender: Stork, gråhäger, räv, katt, grävling, iller och ormvråk.

Snoken är vanlig i större delen av Sverige, upp till Västerbotten i norr. Den finns främst vid sjöar, dammar, mossor och vattendrag med riklig växtlighet.

Precis som huggormen är snoken fridlyst i Sverige. Den är dock ändå på tillbakagång, vilket beror på att människan har förstört de miljöer de lägger ägg i.

Om du vill träffa på en snok är chansen störst om du beger dig till deras favoritplatser en varm vårdag. På våren vaknar hanarna och honorna nämligen upp ur sin vinterdvala för att para sig.

Snoken går i dvala igen i slutet av september till början av oktober.

Karta över snokens utbredning

Snoken är vanligt förekommande i södra Sverige, Danmark, södra Norge och södra Finland och ned genom östra Mellaneuropa och Östeuropa till nordöstra Italien och hela Balkan. Därifrån sträcker sig snokens utbredning till västra Ryssland, över Turkiet till en stor areal i Kaukasus och Centralasien.

© Jonas Sjöwall Haxø

Snokens huvud är ovalt och tydligt avdelat från kroppen till skillnad från många andra ormar, vars huvud och hals vanligtvis är likformade.

I Sverige blir snoken maximalt omkring en meter lång, men i Sydeuropa har det dokumenterats exemplar som är över två meter långa. Ögonen är stora och mörka med runda pupiller omgärdade av en gulaktig ring, och i nacken finns två karakteristiska orangegula fläckar.

Snoken har upp emot 140 tänder

Snoken är inte giftig, utan använder sin snabbhet och sina tänder till att fånga sina bytesdjur.

När snoken har smugit sig på sitt byte, hoppar den mot det i hög fart och hugger med sina 130-140 sylvassa tänder.

Tänderna är vända snett bakåt och fungerar som hullingar, som gör det omöjligt för bytet att komma loss när snoken väl har bitit sig fast.

Snok äter padda

Snoken är en fantastisk simmare och kan därför jaga sina favoritbyten i deras naturliga habitat.

© Shutterstock

Snoken jagar både på land och i vatten, eftersom den är mycket skicklig simmare. Den släpar dock alltid med sig sitt byte upp på land när det ska slukas – vilket alltid sker medan bytet fortfarande lever.

Spelar död inför fiender

Snoken har många fiender i naturen. Som tur är har ormen ett smart "knep" om den inte har möjlighet att fly.

Snoken kan nämligen fejka en "dödskramp", då den ligger helt slapp med buken uppåt och gapet uppspärrat.

Samtidigt utsöndrar den en illaluktande vätska, så att den inte bara ser död ut, utan även luktar som ett kadaver för rovdjuren.

Kopparorm i gräs

Trots likheterna i utseende tillhör kopparormen inte ormarna i Sverige, utan är en ödla utan ben.

© Shutterstock

Kopparorm - den ormliknande ödlan

Vid en första anblick ser det ut som om kopparormen borde tillhöra listan över ormar i Sverige.

Men även om kopparormen, som är vanligt förekommande i större delen av Europa, liknar en orm, är den i själva verket en ödla. Den saknar bara sina fram- och bakben.

Kopparormen blir upp till 45 centimeter lång, är ogiftig och helt harmlös.

Kopparormen trivs bäst i igenvuxna områden och påträffas oftast i fuktiga lövskogar och trädgårdar.

Hasselsnok

Hasselsnoken – den skygga ormen i Sverige

Hasselsnok på sten

Hasselsnoken är till förväxling lik huggormen, men är inte giftig och är smalare och kortare.

© Shutterstock
  • Latinskt namn: Coronella austriaca
  • Längd: Hanarna blir mellan 55 och 60 centimeter långa, medan honorna är större och mäter omkring 75 centimeter. Den största registrerade hasselsnoken var 89 centimeter och hittades i Norge.
  • Utseende: Ormen är en aning kortare och lite smalare än den vanliga snoken. Den har en muskulös kropp och ett litet huvud, som nästan går i ett med halsen.
  • Livslängd: Upp till 25 år i naturen.
  • Bytesdjur: Ödlor, kopparormar, små däggdjur och huggormar.
  • Naturliga fiender: Hermelin, ormvråk, katt, grävling och iller.

Hasselsnoken lever främst längs kusterna i södra delen av Sverige inklusive Gotland och Öland.

Precis som huggormen och snoken är även hasselsnoken fridlyst i Sverige. Arten är på tillbakagång i Sverige, huvudsakligen till följd av människans förändrade livsföring.

Karta över hasselsnokens utbredning

Hasselsnoken är särskilt vanlig i mitten av Europa, men finns bland annat även i södra England, norra Portugal och södra Spanien.

© Jonas Sjöwall Haxø

Trots att hasselsnoken bara är aktiv på dagen observeras den sällan. Det beror på att den rör sig långsamt och obemärkt under ett täcke av växter, vissna löv och mellan stenar och rötter.

Hasselsnoken liknar huggormen

För det otränade ögat liknar hasselsnoken en av de mer kända ormarna i Sverige – nämligen huggormen.

Precis som huggormen har hasselsnoken en brungrå färg och mörka fläckar på ryggen. Till skillnad från huggormen är hasselsnoken dock inte giftig.

Den är inte heller lika lång. Oftast mäter hasselsnoken bara 55-60 centimeter.