Du känner kanske redan till att människan inte riktigt är som de andra primatarterna. Nu har en internationell grupp forskare upptäckt ännu en central skillnad mellan människor och apor, som kanske kan avslöja vad som ledde oss i olika evolutionära riktningar.

Ny studie: Därför talar inte människan som andra primater

Vi har blivit bättre på att tala – men sämre på att ryta. Det visar en ny studie som har fått forskare att peka ut anatomin i vår hals, som avgörande för vår evolutionära avvikelse jämfört med andra primater.

Vi har blivit bättre på att tala – men sämre på att ryta. Det visar en ny studie som har fått forskare att peka ut anatomin i vår hals, som avgörande för vår evolutionära avvikelse jämfört med andra primater.

Shutterstock

Även om det är inte så ofta man låter förvillande lik en schimpans när man säger god morgon på arbetet, så är vetenskapen är orubbligt säker på att vi är nära besläktade med de ludna människoaporna.

Men exakt vad som fick människan att utvecklas i en annan riktning än schimpanser och gorillor är en omdebatterad fråga inom vetenskapen – och nu har en ny hypotes blandat sig i leken.

En internationell grupp forskare har nämligen dokumenterat att människans tal skiljer sig från övriga primaters, därför att vårt struphuvud är byggt på ett annat sätt och därför ger möjlighet till mer en kontrollerad produktion av ljud.

Röstmembranen förvränger talet

Till skillnad från alla andra kända primater har vi människor nämligen inte något ett så kallat röstmembran på stämläpparna i vår hals.

Röstmembranen gör att de icke-mänskliga primaterna kan skapa ljud med högre volym, så att de kan kommunicera med ljud över längre avstånd. Men membranen har också en annan effekt.

När primaterna blir mycket upphetsade eller ivriga visar forskningen att deras tal påverkas av svängningar i röstmembranen som skapar störningar i talet. De ljud som tidigare var kontrollerade och tydliga blir okontrollerade och förvrängda.

Därför tror forskarna att människans evolutionshistoria är speciellt påverkad av den förändring som skedde i vår genetik när vi slutade utveckla röstmembran i vår hals.

Vi blev helt enkelt bättre på att tala och sämre på att ryta.

En av medförfattarna till studien tror dock inte att man kan sätta likhetstecken mellan det saknade röstmembranet och vår evolutionära avvikelse från andra primater – än.

Hur talar vi?

När människor och apor ska kommunicera med rösten har de det gemensamt att det sker med hjälp av tre faktorer: Utandning, halsens anatomi och munhålans utformning.

Det förklarar Ole Næsbye Larsen, som forskar i djurs ljudalstring vid Syddanska universitetet. Han är medförfattare i publikationen och hans studie av fåglar och dödskalleapors sätt att tala ledde till att studien av primaternas halsar påbörjades.

"Man trodde ju att fåglarna visslade när de kommunicerade, men de alstrar i själva verket ljud på samma sätt som primater. Med ett lufttryck nedifrån lungorna skapas vibrationer genom halsens anatomi, som slutligen formas av munhålans utformning."

"När man vill säga något förs alltså stämbanden i halsen ihop så att de nästan blockerar luftröret, så att stämbanden vibrerar och skickar ut mer eller mindre kontrollerat tal genom munhålan", förklarar Ole Næsbye Larsen.

Studien av fåglarnas tal gav anledning till fortsatta studier av hur dödskalleapor frambringar sina ljud.

Då reagerade forskarna inte på röstmembranens inverkan på dödskalleapornas sätt att tala. Men eftersom de använde videoendoskopi för att kartlägga hur talet uppstod, hjälpte de ändå de japanska forskare, som har studerat de 44 primaternas tal närmare, på vägen.

Fakta: Studiens resultat

  • Japanska forskare har undersökt uppbyggnaden och rörelsen i halsarna på 44 olika primater.
  • Med hjälp av videoendoskopi har de upptäckt att alla undersökta primater – förutom människan – har ett så kallat röstmembran i struphuvudet.
  • När primaterna blir upphetsade så uppstår det svängningar i röstmembranen, som är placerade ovanför stämläpparna. Det förvränger ljudet och gör kommunikationen mellan primaterna mindre klar.
  • Eftersom vi människor inte har sådana röstmembran har vi lättare att kommunicera tydligt och nyanserat, även om vi är känslomässigt upphetsade.
  • Därför menar de japanska forskarna att den evolutionära utveckling som "skalade" bort röstmembranen ur vår genetik, har varit avgörande för de olikheter som finns mellan människor och andra primater.

Omöjligt att säga exakt när utvecklingen ägde rum

Att majoriteten av störningarna i de icke-mänskliga primaternas tal kommer från röstmembranen, är enligt Ole Næsbye Larsen det intressanta med undersökningen.

Han är nämligen inte helt säker på huruvida frånvaron av membranen har varit mest avgörande för vår evolutionshistoria.

"Det är klart att det är en fördel att kunna kommunicera så tydligt och nyanserat som möjligt. Men det är så gott som omöjligt att undersöka fossiler för att se hur röstmembranen har fasats ut ur vår fysiologi, eftersom de består av mjuk vävnad som fort försvinner", förklarar han.

"Men Takeshi Nishamura, som är en av huvudforskarna bakom studien, har föreslagit att det borde vara möjligt att hitta svar med hjälp av molekylärbiologi."

Ole Næsbye Larsen berättar att det är skillnad på röstmembranens storlek och form, beroende på vilken art man undersöker.

"Så vi kan kanske ta reda på vad som rent genetiskt styr utvecklingen av röstmembranen. Om vi hittar svaret på det kan vi kanske undersöka fossilers dna för att se om deras genetik har något samband med bildningen av röstmembranen."

Det enda vi vet är att röstmembranen har försvunnit i ett evolutionärt skede någon gång efter att vi skildes åt från schimpansen för fem till sex miljoner år sedan.

"Men det kan vara så att vi har gjort oss av med membranen under de senaste 100 000 åren", säger Ole Næsbye Larsen.