Nu ska parasiterna räddas

De äter sina offer inifrån eller lockar dem till självmord. ­Parasiterna är naturens mest ­avskydda varelser – och samtidigt de mest oumbärliga i näringskedjan. Nu ska ett forskningsprojekt rädda de små snyltarna från att dö ut.

De äter sina offer inifrån eller lockar dem till självmord. ­Parasiterna är naturens mest ­avskydda varelser – och samtidigt de mest oumbärliga i näringskedjan. Nu ska ett forskningsprojekt rädda de små snyltarna från att dö ut.

Shutterstock

I träskområden längs Kaliforniens sydkust i USA simmar pyttesmå, spermieliknande larver omkring på jakt efter en värd. När en killifisk passerar larverna rör de sig mot fisken och penetrerar den med full kraft.

Väl inne i fisken färdas de via blodkärl och nervbanor till hjärnan, som de täcker med tusentals cystor. Det får fisken att söka sig till ytan, där den piskar och slår, vilket ökar sanno­likheten för att den ska hamna i magen på en rovfågel. Detta är parasitens mål, eftersom det är där den behöver lägga sina ägg.

Dessa parasiters kapning av fiskhjärnor är bara ett exempel på deras makabra beteenden. Ändå har en stor internationell forskargrupp ledd av amerikanska forskare nu utarbetat en räddningsplan som ska skydda hjärnparasiten och tusentals andra parasiter.

Storstilat projekt ska bevara snyltarna

Forskarna känner bara till tio procent av alla parasitarter. Det ska ett stort bevaringsprojekt ändra på: Förutom att identifiera hotade parasiter ska projektet även informera om deras betydelse.

Liksom en stor del av planetens mer karismatiska djurarter riskerar nämligen många parasiter att utrotas. Men trots att det kanske kan låta lockande med en värld utan parasiter riskerar deras försvinnande att få allvarliga konsekvenser för planetens ekosystem.

Det ambitiösa projektet har emellertid fått dåligt med uppbackning. Parasiterna befinner sig i skuggan av utmaningar som klimatförändringar och minskande biologisk mångfald och därför är en räddningsinsats för de små snyltarna inte direkt prioriterat.

Forskarna bakom räddningsplanen är dock övertygade om att parasiterna är oumbärliga vapendragare i kampen mot de övriga problem som naturen står inför. De spelar nämligen en nyckelroll när det gäller att hålla ekosystem i balans.

Alla organismer har parasiter

Parasiter är organismer som lever i eller på en annan organism och som är beroende av värden för sin överlevnad. Organismerna varierar från mikroskopiska livsformer som protozoer, bakterier och virus till djur som maskar, löss och fästingar.

Till parasiterna räknas även en växt som misteln, som växer på träd och borrar in sina rötter i dem för att suga ut näringsrik saft.

Klimatförändringar hotar parasiterna

Parasiter finns överallt i naturen. De största grupperna omfattar bland annat löss, maskar och skinnbaggar. Många av parasiterna hotas av klimatförändringar och en minskad biologisk mångfald.

Gemensamt för dem alla är att de utnyttjar en värd och att de använder diverse finurliga strategier för att infektera värden och livnära sig på dess depåer.

Vissa arter kastrerar värden, medan andra lurar den till att föda upp deras egen avkomma. Åtskilliga parasiter manipulerar värdens beteende så att den gör som de vill.

Parasiterna är beroende av värden, men värden får inga fördelar av parasiten. Tvärtom resulterar parasitiska infektioner i många fall i en sjuk och försvagad värd.

Parasiterna vinner dock sällan något på att döda värden, men om värden är infekterad av många parasiter eller bara är ett mellanled till en annan värd kan samexistensen sluta med att värden dör.

Det snyltande beteendet är inte särskilt sympatiskt men det har varit mycket fram­gångsrikt. Parasiter är troligen den mest artrika av alla djurgrupper. Alla planetens ekosystem innehåller parasiter och planetens alla övriga djur infekteras någon gång under sitt liv.

Parasiter är mästare på manipulation. En sugmask får grodor att bilda extra ben så att de blir mindre rörliga och lättare faller offer för fåglar, som är nästa steg i parasitens livscykel.

Forskare uppskattar att de parasitiska arterna utgör 30–50 procent av världens arter.

Någon exakt bild av deras utbredning är dock svår att få, eftersom det ligger i sakens natur att parasiterna lever dolda i andra organismer. Troligen har endast cirka tio procent av världens parasitiska arter identifierats.

Näringskedjans hjältar

Vid en första anblick framstår parasiter som snyltare, som de flesta forskare är inriktade på att bekämpa. Men trots att parasiter utnyttjar sina värdar och leder till sjukdomar hos djur och människor är de i ett större perspektiv viktiga aktörer i sina ekosystem.

Först och främst reglerar parasiter bestånden av sina värdarter och sätter i gång en dominoeffekt som påverkar även andra arter, bland annat värdens naturliga rov- ­eller bytesdjur.

På så sätt har de stor inverkan på näringskedjorna. Studier har visat att omkring 75 procent av alla led i naturens näringskedjor innehåller parasiter.

Och trots att många parasiter är små är deras sammanlagda biomassa enorm. En studie av arters biomassa i ekosystem längs Kaliforniens kust visade att parasiternas biomassa översteg toppkonsumenterna.

30-50 procent av jordens arter är parasiter, enligt forskarnas beräkningar.

I många ekosystem utgör parasiter viktig föda för andra arter. På öarna i Californiaviken är till exempel små rovdjur som ödlor, spindlar och skorpioner uppemot dubbelt så vanliga på platser med stora kustfågelbestånd.

Det beror på att djuren äter parasiter som sitter på fåglarna, huvud­sakligen löss och loppor. Samma princip ser man i havet, där räkor och läppfiskar mumsar i sig parasiter som sitter på öringar.

När parasiter hamnar på menyn sker det inte alltid av en slump. I många fall är det faktiskt parasitens mål att värden ska bli uppäten. Då kan den komma till en annan värd och nå nästa stadium av sin livscykel.

I detta syfte har vissa parasiter ut­vecklat en förmåga att manipulera värden och förändra dess beteende för att öka risken att den blir uppäten av rovdjur.

På havsbottnen infekteras till exempel räkor av en bandmask som får dem att röra sig mer. Därmed ökar risken för att de ska bli upp­ätna av rockor.

Vissa maskar tvingar insekter att dränka sig, så att maskarna kan lägga ägg i vattnet, och en sugmask får infekterade grodor att bilda ett par extra bakben, vilket gör dem mindre rörliga när de ska fly från rovdjur.

Hjärnparasit ­manipulerar fisk

Vissa parasiter har en invecklad livscykel som kräver att de passerar genom flera värdar. Det gäller till exempel sugmasken Euhaplorchis ­californiensis, som likt en mästerdirigent får kustfåglar, sniglar och killifiskar att samspela. När parasiten infekterar fiskarnas hjärna blir de lättare byten för fåglarna. På så sätt bidrar ­parasiten till att hålla fiskbeståndet i balans.

Gemensamt för dessa manipulerande parasiter är att de reglerar bestånden av värdorganismen och därmed även dess naturliga rov- och bytesdjur. Utan parasiter som håller populationerna i schack skulle vissa arter växa ohämmat på andra organismers bekostnad.

Killifisken är till exempel den mest utbredda fiskarten längs den kaliforniska kusten. Plattmasken Euhaplorchis californiensis angriper killifiskars hjärna och får dem att söka sig mot ytan och därmed in i kustfåglarnas gap.

Det förhindrar det faktum att fisk­populationen växer sig alltför stor, vilket skulle få förödande konsekvenser för hela eko­systemet. Parasiten balanserar på så sätt näringskedjan, vilket gynnar både fiskarnas bytesdjur – små räkor – och fåglarna.

Andra parasiter påverkar populationernas storlek på ett annat, lika effektivt sätt. I stället för att manipulera värdens beteende kastrerar de den för att själva utnyttja dess resurser – och får därmed artens framtida generationer att minska.

Pandor stjäl uppmärksamheten

Medan forskare och politiker verkar för att rädda hotade djur som bin, tigrar, elefanter och pandor får parasitiska arter ingen större uppmärksamhet. Vissa forskare befarar att parasiter, trots att de väldigt artrika, även är de mest hotade.

Tusentals eller miljontals parasitiska djur påverkas troligen negativt av klimatförändringar och en minskad bio­logisk mångfald.

Biologen Kevin Lafferty ingår i parasitbevaringsprojektet. Han har studerat sugmasken Euhaplorchis californiensis, som angriper killifiskars hjärna och förändrar deras beteende.

Problemet är att forskarna inte känner till så mycket om parasiternas liv, så de har ingen aning om hur förändringarna påverkar majoriteten av dem.

Parasitforskarna är dock oeniga i frågan om hur parasiterna kommer att reagera på föränd­ringarna. Vissa tror att de liksom en stor del av planetens arter löper risk att utrotas när värdarterna försvinner, medan andra tror att drabbade ekosystem kommer att försvaga många värdarter och göra dem mer utsatta för parasitiska infektioner.

För att lära sig mer om hur förändringar av den biologiska mångfalden påverkar parasiterna genomförde en grupp amerikanska forskare – som också deltar i den nya räddningsplanen – ett stort experiment i 16 dammar runt San Franciscobukten.

Vid hälften av dammarna satte forskarna ut fågelholkar, lockfåglar och flytande sittpinnar för att locka fler fåglar.

75 procent av alla led i ­naturens näringskedjor innehåller parasiter.

De förändrade på så sätt ekosystemet och fick den biologiska mångfalden att öka.

Efter några år analyserade forskarna mångfalden av parasiter i samtliga dammar. Resultatet var oklart, för medan vissa arter blev färre till följd av den ökade mångfalden av fåglar blev andra fler.

Forskarna kom fram till att förändringar av den biologiska mångfalden, på grund av till exempel klimatförändringar, kommer att påverka parasiter på olika sätt – även arter i samma ekosystem.

Därmed stämmer parasitforskarnas båda teorier: Parasiter kan både frodas och försvagas av förändringar av ekosystems biologiska mångfald. Nästa steg är därför att ta reda på vilka faktorer som är avgörande för vilken väg pendeln kommer att svänga för en viss art.

Parasiterna ska kartläggas

I forskarnas parasiträddningsplan ingår tolv mål, fördelade på fyra huvudkategorier: Data­insamling, riskbedömning, bevaring samt information och utbildning.

Ett av de viktigaste målen är ökade kunskaper om arterna. En av de mest ambitiösa punkterna på dagordningen är att under de kommande tio åren identifiera och beskriva hälften av alla planetens parasitiska arter.

🎬 SE VIDEO: Mask kryper runt i öga

Med tanke på att vetenskapen hittills troligen bara har identifierat tio procent av alla arter är det en enorm, men inte omöjlig, upp­gift.

Enligt forskarna krävs bara en högre prioritering inom forskningsvärlden, som i dag är bättre rustad för uppgiften än någonsin. När biologer i dag utforskar ett områdes biologiska mångfald inkluderar de sällan parasiter i sina inventeringar, och det är något som forskargruppen vill förändra.

Dessutom ska de enorma mängderna insamlade data organiseras i digitala bibliotek, där de enkelt kan jämföras med varandra. Ökad kunskap om fler arter utgör grunden för räddningsplanen.

För att forskarna ska kunna bedöma hur hotad en viss art är och sätta in rätt bevaringsinsatser måste man identifiera och beskriva dess livscykel och roll i ekosystemet.

10 procent av alla parasiter har kartlagts. Om tio år ska den siffran ha femdubblats.

En metod som forskarna vill använda är dna-streckkodning, en metod som går ut på att använda en arts unika dna för att påvisa eller övervaka den i en viss miljö. På så sätt kan forskarna skaffa information om parasiternas roll och livs-cykel bara genom att analysera jord-, luft- eller vattenprover och därmed inte behöver fånga in dem.

Kunskaper om djurens genetik är viktiga för biologernas förståelse av organismerna. Alla insamlade data ska användas för att bedöma vilka parasiter som är mest hotade och vilka konsekvenserna av deras utrotning kommer att bli.

Forskarna kan då också bättre bedöma om parasiterna är lika hotade som sina värdar. Åtgärder som skyddar värdarna kan även hjälpa parasiterna.

Att säkra elefanternas överlevnad är till exempel ett uppenbart sätt att bevara sugmasken Protofasciola robusta, som trivs i elefanters tarmsystem, men forskarna vill också se specifika insatser för parasiter.

För att få en överblick över arternas risk för utdöende behöver parasiterna en egen rödlista, där risknivån för varje art bedöms. Men för att bevaringsarbetet över huvud taget ska vara meningsfullt måste parasiternas rykte förbättras.

Det ska bland annat ske genom mer utbildning av såväl studenter som forskare inom ekologi och naturskydd. Via olika medier vill forskarna bakom bevaringsprojektet också ge allmänheten en mer nyanserad bild av parasiter.

En utbredd förståelse för parasiternas viktiga funktion i näringskedjorna är nämligen avgörande för att säkerställa optimalt stöd till bevaringsinsatser.

Snyltarna gör människor friskare

För att undvika negativa inställningar till bevaringsprojektet har forskarna på för-hand valt bort parasiter som infekterar människor. Men faktum är att mycket tyder på att vissa arters försvinnande kan bli kostsamt för oss människor.

Studier har till exempel visat att parasitiska infektioner i tidig ålder minskar risken för att utveckla autoimmuna sjukdomar senare i livet.

Det förklarar varför vi i västvärlden, där antalet infektionssjukdomar har minskat kraftigt, i allt högre grad drabbas av autoimmuna sjukdomar.

Under de senaste årtiondena har forskarna upptäckt att parasiter lindrar sjukdomar som allergi, astma, inflammatorisk tarmsjukdom och skleros.

För värden är parasiter oftast ovälkomna gäster. Vissa parasiter angriper även människor, där de både kan orsaka sjukdomar i sig själva och överföra ­smittsamma sjukdomar som borrelios. Ny forskning visar dock att parasiter även kan bota sjukdomar, bland annat kronisk tarminflammation och astma.

©

Piskmask förebygger tarminflammation

I delar av världen där tarmparasiter är utbredda är ­inflammatoriska tarmsjukdomar som Crohns sjukdom sällsynta. Nu har forskare hittat förklaringen. Skadliga tarmbakterier är en av orsakerna till exempelvis Crohns sjukdom. Försök på möss visar att piskmaskar i tarmen medför att gynnsamma tarmbakterier konkurrerar ut de skadliga. På så sätt minskar parasiterna indirekt inflammationen.

©

Hakmaskar ger astmatiker lindring

Parasiter kan bota astma. Forskare har identifierat ett lovande protein som utsöndras av hakmaskar. Proteinet AIP-2 har visat sig minska inflammationer i luftvägarna på möss och hålla nere halten av immunceller i blodet hos ­allergiker. Astma orsakas av just ett överaktivt immunförsvar, vilket skapar en hög inflammationsnivå i kroppen och ledertill att luftvägarna drar ihop sig.

Gemensamt för dessa sjukdomar är att de orsakas av ett överaktivt immunförsvar. Parasiter har utvecklat tekniker för att just dämpa immunförsvarets aktivitet genom att bilda ämnen som lugnar immuncellerna och begränsar insöndringen av inflammerande ämnen.

I ett större perspektiv kommer därför hela planetens hälsa paradoxalt nog att påverkas negativt om parasiterna skulle utrotas. Snyltarna är inte bara lömska manipulatorer. De är en omistlig del av en frisk värld.