Mördarparasiter förvandlar sina offer till zombier

När parasitstekeln Dinocampus coccinellae har bedövat nyckelpigan med ett stick, lägger den ett ägg inne i nyckelpigans kropp. När ägget kläcks äter larven nyckelpigan inifrån och när larven har blivit tillräckligt stor mumsar den sig ut ur nyckelpigan. Där förpuppas den och får nyckelpigan att vakta över den. Parasitstekeln har nämligen även sprutat in ett virus i nyckelpigan, som ger larven kontroll över nyckelpigans hjärna och ben.

Lungmasklarven smyger sig in i en syrsa genom insektskadaver och manipulerar ut sin försvarslösa värd i sjöar, åar och vattendrag för att föröka sig. När syrsan har vandrat ut i vattnet bryter masken sig fri från sin värd. Kvar är syrsan som lämnas att drunkna, eftersom den inte kan simma.

Om en snigel äter fågelbajs som innehåller plattmaskägg är dess dagar räknade. När äggen kläcks, sprider ynglen sig till snigelns tentakler, som förvandlas till larvliknande utväxter. Samtidigt manipulerar masken snigeln att krypa upp i ljuset, där den kan attrahera fåglar och bli uppäten. Resten av sitt liv lever plattmasken i fågelns tarmar, och när den ska fortplanta sig lägger den ägg, som skickas ut till nya sniglar i form av fågelbajs.

När sporsäckssvampens sporer invaderar en myra, så tar den över den insektens kropp och manipulerar upp den till undersidan av ett blad. Där låser myrans käkar fast sig och svampen dödar sin värd. Sporsäckssvampen skjuter sig sedan ut ur myrans huvud och skickar ut nya sporer.

Parasitstekeln Cotesia glomerata lägger sina ägg i kålfjärilslarven, där de kläcks. När de många parasiterna har ätit sig feta på larvfett, gnager de sig ut genom larvens hud. Dessförinnan har de manipulerat värdens hjärna. Ynglet spinner sina puppor och får både larven att spinna silke över dem och försvara dem mot fiender. Utmattade av arbetet som livvakt kommer kålfjärilslarven till sist att falla ihop och dö av svält.

Om en myra äter fågelbajs med rundmasken Myrmeconema neotropicums ägg är den dödsdömd. Äggen får myrans bakkropp att svälla upp till en röd kula, som liknar de röda bären som växer högt i djungelns träd. Samtidigt stretar bakpartiet uppåt. Förvandlingen tjänar som lockbete för djungelns fåglar, som normalt inte äter myror, men gärna bär.

När hakmasken Pseudocorynosoma constrictum infekterar tångmärlan använder parasiten kemiska ämnen till att manipulera sin värd med vattnets ljusa yta. Där är tångmärlan nämligen ett lätt byte för änder och vattenfåglar. I fåglarnas mage har masken gynnsamma livsvillkor. Den mognar och skickar tillbaka sin avkomma mot sjöarnas lerbotten med fågelns exkrement.

Med hjälp av slug rävsömn kan parasitstekeln Hymenoepimecis argyraphaga komma nära spindeln, sticka den med gift och klistra fast sitt ägg på dess kropp. Efter ett par dagar kläcks ägget och ungen börjar äta på spindeln. När ungen är redo att förpuppa sig får den spindeln att förstöra sitt nät och spinna ett som lämpar sig att fästa puppan i. Värden faller därefter död ned och larven får en sista måltid.