Snäckor (som sniglar med skal kallas i vetenskapliga sammanhang) kan inte överleva utan sitt hus. Skalet är en del av snäckans kropp och kan inte lämnas.
Även små skador på huset kan vara dödliga, eftersom de gör snäckan sårbar för infektioner och rovdjur.
Detta är anledningen till att de husbärande snäckorna har utvecklat avancerade tekniker för att reparera mindre hål och sprickor i skalet.
Runt 95 procent av huset består av kalk, som i sig inte är särskilt starkt, men när kalket blandas med de återstående komponenterna – främst proteiner – blir styrkan 3 000 gånger högre.
Insidan av skalet är fodrad med en vävnad, kallad manteln, som fungerar som en kalciumavlagring.
Om huset är skadat frigörs kalk från manteln till skalet. Allteftersom manteln töms levererar snäckans version av blodkroppar, de så kallade hemocyterna, stora mängder kalciumkarbonat till det skadade området och lagar hålet.
Forskare vill imitera sniglar
Snäckans förmåga att effektivt reparera sitt hus ska nu hjälpa oss människor. Forskarna hoppas nämligen att kunna efterlikna snäckans återställande av skalet för att på så sätt kunna öka hastigheten för vår tillväxt i skelettet och optimera läkning av brutna ben.
Snäckans hus läker på en vecka
1. Membran fungerar som ett plåster
Några timmar efter skadan bildas en genomskinlig hinna över det öppna såret. Membranet fungerar som ett tillfälligt plåster och bildar en mall för den senare mineraliseringen.
2. Kalciumlager tar form
Sex timmar efter det att skadan inträffade läggs det första lagret av kalciummineraler ovanpå membranet. Efter detta fortsätter kalktillförseln och återuppbyggnaden av skalet.
3. Skalet läker
Efter en veckas reparationer och aktiv tillsats av kalciumkarbonat till skalet är mineraliseringen i stort sett fullständig och hålet eller sprickan i snäckan är läkt.