Kackerlackor är en stor grupp insekter med över 3500 beskrivna arter. De har blivit impopulära för att de kan förstöra livsmedel och sprida en obehaglig lukt i våra hus.
Insekter med ett socialt liv använder ofta signalämnen för att kommunicera. Ämnena kallas feromoner och produceras av djuren för att utlösa en viss reaktion hos artfränder. Liksom hormoner reglerar det inre i en organism, så bidrar feromoner till att styra djurens beteende och utveckling i en population.
Försök med amerikanska kackerlackor visar att denna art av kackerlackor inte lockas utan tvärtom flyr när det uppstår en skada på en artfrändes kropp. Skadan orsakar nämligen en frisättning av alarmferomoner, som signalerar till kackerlackorna att de skall undvika platsen, där en artfrände har dött.
Däremot visar andra försök med arten tysk kackerlacka, som är den som vi ofta finner i våra hus, något annat. Denna kackerlackas avföring innehåller ämnen, som får artfränder att flockas. Denna typ av beteende kan vara logiskt, om en enstaka kackerlacka funnit en stor mängd mat, som andra kackerlackor också kan ha glädje av.
Det innebär dock också att när man krossar en kackerlacka, så kommer den oundvikligen att frigöra avföring, som kan locka fler kackerlackor. Syftet med försöken var att ta reda på om man kan utnyttja ämnena i avföringen till att locka kackerlackorna i fällor.