Det illaluktande skummet bildas i två körtlar i huvudet.
Dålig lukt jagar bort fienden
När gräshoppan Phymateus marbellosus känner sig hotad blåser den luft genom ett sekret som utsöndras från två körtlar på kroppen. Luftgenomströmningen bildar ett styvt skum som luktar så illa att fiender – och även människor med sitt medelmåttiga luktsinne – tvingas på flykt.
Nyckelpigorna använder ett liknande knep som sista utväg om de har hamnat i munnen på ett rovdjur. När en nyckelpiga behandlas hårdhänt utsöndrar den klara gula, orange eller röda droppar från lederna i sina ben genom en så kallad reflexblödning. Sekretet luktar och smakar så illa att nyckelpigorna, även om de får några skråmor, oftast slipper undan med livet i behåll.
Ju vassare taggar fröbaggen har på sin penis, desto fler avkommor får den.
Dödspenis banar väg för fler avkommor
Fröbaggehanen har en skräckinjagande penis med spetsiga och skarpa piggar som används för att slita upp hål i honans könsorgan.
Göran Arnqvist, biolog vid Uppsala universitet, har kommit fram till att ju längre piggar fröbaggen har på sin penis, desto fler avkommor får han efter parningen. Det beror på att sädesvätskan innehåller ett kemiskt ämne som får honans ägg att mogna.
Ämnet överförs lättare till honan när hennes könsgång är sönderriven. På så sätt säkrar hanen att det är hans och inte någon annans spermier som befruktar äggen.
Nakensnigelns färger skvallrar om att den är full av gift som rovdjur bör hålla sig borta från.
Färgstark snigel äter sig giftig
Trots nakensnäckans färgprakt kan den röra sig i fred på korallrevet för andra djur. De skarpa grönsvarta färgerna varnar nämligen fienden för att den är bland världens giftigaste djur.
Snäckan bildar sitt eget gift eller tar över gift från havssvampar och nässelceller i polypdjur som den äter. Bytesdjurens nässelceller vandrar från tarmkanalen genom nakensnäckan utan att skada den.
När nässelcellerna nått fram till snäckans bakkropp koncentreras deras innehåll och bildar ett av naturens starkaste gifter.
Bombarderbaggen kan kontrollera sitt bombsikte genom att vrida en ventil i bakkroppen.
Bagge fyrar av 500 bomber i sekunden
Bombarderbaggens bakkropp är en bombfabrik där kemikalier blandas till en explosiv, frätande cocktail.
Bombarderbaggen är det enda djur som kan producera explosiva ämnen. Djuret tillhör en stor grupp av jordlöpare på över 500 arter. De kan hålla fiender borta genom att blanda sprängmedel i en kammare i bakkroppen och spruta det mot angriparen.
Bombarderbaggens sprängmedel består dels av ämnet hydrokinon, dels av väteperoxid, som bildas i två olika körtlar i djurets bakkropp.
När ämnena ska användas förs de samman i en särskild kammare. Där tillsätts enzymer som på en millisekund får temperaturen i kammaren att stiga till kokpunkten, varvid trycket ökar våldsamt. Genom en ventil baktill sänder skalbaggen med en hög knall ut en skur av kokande, frätande droppar i luften.
Bombarderbaggen kan producera upp till 500 kontrollerade explosioner i sekunden.
Bomber framställs under högt tryck
Körtlar levererar huvudingredienser
Bombarderbaggens sprängmedelsfabrik består av två stora körtlar i bakkroppen. De bildar väteperoxid respektive hydrokinoner. Hydrokinoner är reaktiva organiska föreningar.
Enzymer ökar trycket
De båda ämnena pumpas in i en särskild, tjockväggig blandningskammare. Där startar enzymer vissa kemiska reaktioner som blixtsnabbt får temperaturen och trycket att stiga.
Frätande bomber skjuts ut
I ena änden av kammaren stängs en ventil så att sprängmedlet inte trycks in i skalbaggens kropp. Samtidigt öppnas en annan ventil som skickar ut en skur av frätande droppar i luften med en knall.
Fjärilar genomgår fyra faser. Som puppa är den helt upplöst.
Larven bryter ned sig själv
I insekternas värld är det hos de flesta arter stor skillnad på ungar och fullvuxna individer. Majoriteten av insekterna växer inte bara utan genomgår en genomgripande förvandling – en så kallad metamorfos.
När ett insektsägg kläcks kommer en liten larv fram. Larvens mål är att äta så mycket som möjligt. Med jämna mellanrum ömsar larven skinn så att den kan växa sig större.
Larven förpuppas när den har blivit lagom stor. Därmed inleds en omfattande kroppslig förvandling. Huden stelnar och mörknar samtidigt som insekten producerar enzymer som bryter ner det mesta av kroppen till en likartad massa.
Nu innehåller puppan i princip bara en enda soppa av celler och näringsämnen. Grundläggande delar av vissa organsystem, exempelvis tarmsystemet eller larvens andningssystem, kan finnas kvar. Puppan innehåller ett antal så kallade imaginalskivor, små aktiva cellklumpar som använder soppan för att skapa den fullvuxna insektens olika kroppsdelar: Benen, vingarna, ögonen och mundelarna.
När förvandlingen är klar öppnas puppan, varefter den fullvuxna insekten kan klättra ut och påbörja sin del av artens livscykel.
Varje led längs mångfotingens långa kropp kan utsöndra droppar av blåsyra.
Blåsyra gör mångfotingar oätliga
Många djur sänder ut frätande och illaluktande giftiga ämnen. Inget är dock så farligt som mångfotingen Harpaphe haydenianas gift – blåsyra. Mångfotingar är långsamma och behöver därför ett aktivt försvar.
Blåsyran produceras i körtlar som sitter parvis i varje enskilt segment längs hela kroppen. Har exempelvis ett rovdjur tagit en mångfoting eller om en fågel tar den i munnen utsöndras blåsyran i droppar på sidan av djuret och börjar avdunsta.
Det får som regel även hungriga rovdjur att omedelbart spotta ut sitt byte.
Spermapaket etsar sin väg in till äggen
Klodjur är en grupp speciell, maskliknande djur som påminner om en korsning mellan skogssniglar och fjärilslarver. Hos medlemmar av släktet Peripatopsis lägger hanen små paket med sädesceller på honans rygg.
Spermapaketen provocerar fram en reaktion inne i honan där grupper av speciella celler, så kallade amöbocyter, samlas under spermapaketen och bryter ned honans skinn med hjälp av enzymer.
När skinnet har brutits ned simmar sädescellerna in i honas kroppshåla där de hittar fram till äggen.
Självmordsbombare har dolda giftkamrar i kroppen
I krig mot andra myror spränger den malaysiska myran Camponotus saundersis sig själv i luften. Den exploderande myran dränker omgivningen i ett klistrigt och giftigt sekret som dödar alla fiender i närheten. Myrans självmordsuppdrag möjliggörs av två körtlar som sträcker sig från käftarna och ända ned i bakkroppen.
När myran känner sig hotad kan den spänna magmusklerna och krypa ihop så att körtlarna och huden på magen sprängs. Myran spränger sig i luften som en sista utväg för att säkra samhällets överlevnad.
Trädgårdsmästare dödar ogräs
Citronmyran som bor i Amazonas regnskog rensar bort ogräs från sitt territorium så att marken kan täckas av myrans favoritplantor.
De rensade ytorna är ofta stora som en villatomt. Medan vi får förlita oss på ogräsmedel använder myrorna sin egen starka myrsyra för att förgifta oönskade växter. Efter ett dygn måste växten ge upp.
Myrorna flyttar in i små knutor i sina favoritväxter. Som tack för gästfriheten får växten gott om plats att sprida ut sig. Områdena kallas djävulsträdgårdar eftersom skogens invånare förr i tiden trodde att de var hemsökta av onda andar.
Myror förgiftar fiender på avstånd
Som en armé myllrar skaror av myror på krigsstigen in över termitboet. Termiterna försvarar modigt sitt bo med sina kraftiga bett, oavsett fiendens styrka och antal, men de möter en motståndare med ett hemligt och avancerat vapen.
Myrorna vänder bakkroppen mot termiterna och spyr ut ett osynligt moln av gift som lämnar offren omtöcknade och hjälplösa på rygg med sprattlande ben, förlamade och sedermera döda efter några minuter.
Många myrarter använder gadden på bakkroppen för att förgifta sina fiender med kemiska ämnen som exempelvis myrsyra. Den afrikanska Crematogaster striatulamyran har utökat gaddens funktion och använder den för att spreja gift på sina fiender från 50 millimeters avstånd.