Hur vänder en sköldpadda på sig?

För djur som sköldpaddor och skalbaggar med hård ryggsköld är det av avgörande betydelse att de kan vända sig igen om de skulle hamna på rygg. Annars skulle de vara hjälplösa. Olyckan kan vara framme när de till exempel passerar höjdskillnader eller när hannar slåss med varandra. Hos en del arter av sköldpaddor försöker hannarna att vippa över varandra på rygg. Sköldpaddor har utvecklat olika tekniker för att vända sig rätt. Tekniken beror primärt på skalets form hos de enskilda arterna. Vattenlevande sköldpaddor har i regel ett platt hårt skal med skarpa kanter, för det är den form som är optimal för simning. Landar en sådan sköldpadda på rygg, vänder den sig rätt genom att sticka ut halsen ur skalet så långt som möjligt och därefter pressa ned nacken mot underlaget så att skalet lättar från marken och sköldpaddan kan komma upp på högkant och välta över åt rätt håll. Landlevande sköldpaddor har däremot en tendens att ha höga välvda skal, bland annat för att de ger ett bättre skydd mot rovdjur. Hos arter med ett kraftigt välvt skal är halsen för kort för att de skall kunna använda samma teknik som de vattenlevande sköldpaddorna. I stället för en aktiv teknik utnyttjar de tyngdkraften för att vända sig. Ofta har skalets välvning nämligen en form som gör att sköldpaddan automatiskt välter åt rätt håll, eventuellt efter att den har satt sig i rörelse genom att sprattla med benen. Matematiker verksamma vid Budapestuniversitetet i Ungern har nyligen visat att vissa välvda skal har en form som är nästan identisk med den geometriska figur som är optimal för självvändning. Hos de sköldpaddsarter där hannarna ofta försöker vända varandra är det skillnad mellan könen, på så sätt att hannarnas skal är betydligt bättre format för självvändning än honornas. Det finns också sköldpaddsarter som använder en teknik som är ett mellanting mellan de båda ovannämnda.