Hur räknar man djuren i naturen?

Den mest exakta räkningen av djur får man, om räknar varenda individ av en bestämd art. Det är dock praktiskt möjligt, bara när det rör sig om arter, som både är fåtaliga och lätta att se eller höra. Mycket skygga djur och djur som är spridda över stora områden eller är mycket vanliga kan däremot vara mycket svåra att räkna. Därför måste biologerna ofta använda andra och mer inexakta metoder. Vid fågelräkningar räknar man exempelvis ofta individerna i ett mindre område av artens utbredningsområde. Därefter kan antalet räknas upp till den sammanlagda arealen av det område som arten finns i. Det kräver dock självklart att arten är jämnt fördelad över hela området. Många djur vandrar varje år fram och tillbaka mellan ett parningsområde och en vinterboplats. Dessa djur kan man i vissa fall räkna, när de passerar bestämda platser på sin vandring. Det gäller exempelvis gråvalarna i östra Stilla havet, som på sin väg mot parningsområdena i Kaliforniaviken passerar nära kusten utanför Kalifornien, och som därför lätt kan räknas. Andra djur slår sig ner på bestämda och ofta mycket exakt avgränsade vinterboplatser, där man kan göra en exakt räkning. Detta gäller till exempel de nordamerikanska monarkfjärilarna, som i stort sett samtliga övervintrar i ett bergsområde i Mexico. Djur som lever skyddade i till exempel regnskogsområden kan man bara räkna indirekt genom att registrera ljud eller spår från dem. I flera områden i Afrika räknar biologerna noshörningar genom att registrera fotavtryck. Det är så stor skillnad på avtrycken att varje djur kan identifieras, och därmed får man en ganska exakt uppfattning av beståndets storlek. Slutligen utför man även räkningar genom att märka enskilda individer. Efter en märkning lämnar biologerna området för en tid för att senare komma tillbaka och fånga in ett visst antal djur. Utifrån förhållandet mellan märkta och icke-märkta djur kan man göra en statistisk beräkning av hur stort djurbeståndet är.