Näbbvalar sätter extremt dykrekord

I genomsnitt varade dyken 59 minuter och därför är rekorddyket på drygt tre timmar helt exceptionellt. Det överraskade även biologerna av flera anledningar:

För det första är det nästan en timme längre än det gamla rekordet som också tillhörde en näbbval. För det andra borde det inte ens vara möjligt för en relativt liten val att befinna sig så länge under vattnet.

Näbbvalen är mindre än sju meter och väger bara 2,5 ton, vilket sätter gränser för hur mycket syre den kan lagra i kroppen.

I jämförelse väger kaskeloten, som också är känd för att kunna dyka både djupt och länge, ända upp emot 50 ton – men dess rekord under vattnet är bara 83 minuter.

Näbbvalens muskler innehåller stora mängder av ämnet myoglobin som kan lagra syre. Men enligt forskarnas beräkningar tar syret slut efter redan 77 minuter. Därefter omvandlar musklerna socker utan användning av syre genom en så kallad anaerob förbränning.

Valen borde drabbas av mjölksyra

Den typen av förbränning bildar mjölksyra som ackumuleras i musklerna och leder till att musklerna till slut inte orkar arbeta längre. Enligt forskarna måste näbbvalen vara utrustade med hittills okända fysiologiska mekanismer som förhindrar att syran drabbar musklerna.

Troligtvis kan valen använda sina syrereserver ännu längre än vad forskarna förväntar sig.

Det kan dels ske genom att den sänker sin hjärtrytm och därmed förbränningen, dels genom att den stänger ned blodtillförseln till de flesta andra organ så att endast hjärnan, hjärtat och musklerna använder syre.