Andrew J. Read/NOAA Permit 16185

Näbbvalar sätter extremt dykrekord

En näbbval har under ett osannolikt dyk befunnit sig under vatten en timme längre än det gamla rekordet. Enligt biologernas beräkningar borde det vara omöjligt.

Biologer från Duke University i USA har registrerat det absolut längsta dyket någonsin hos ett däggdjur. Den nya rekordet är på tre timmar och 42 minuter och utfördes av en Cuviers näbbval.

Under fem år placerade forskarna satellitsändare på 23 näbbvalar och följde totalt 3 680 av deras dyk.

© Jens E. Matthiesen

Djurens mästerdykare

Människa

Varaktighet: 24 minuter
Djup: 253 meter

Kejsarpingvin

Varaktighet: 32 minuter
Djup: 535 meter

Lädersköldpadda

Varaktighet: En timme och 25 minuter
Djup: 1 280 meter

Kaskelot

Varaktighet: En timme och 23 minuter
Djup: 2 250 meter

Sydlig sjöelefant

Varaktighet: Två timmar
Djup: 2 388 meter

Cuviers näbbval

Varaktighet: Tre timmar och 42 minuter
Djup: 2 992 meter

I genomsnitt varade dyken 59 minuter och därför är rekorddyket på drygt tre timmar helt exceptionellt. Det överraskade även biologerna av flera anledningar:

För det första är det nästan en timme längre än det gamla rekordet som också tillhörde en näbbval. För det andra borde det inte ens vara möjligt för en relativt liten val att befinna sig så länge under vattnet.

Näbbvalen nådde ned till 2 992 meters djup under sina långa dyk. Där är konkurrenterna få i jakten på bläckfiskar.

Näbbvalen är mindre än sju meter och väger bara 2,5 ton, vilket sätter gränser för hur mycket syre den kan lagra i kroppen.

I jämförelse väger kaskeloten, som också är känd för att kunna dyka både djupt och länge, ända upp emot 50 ton – men dess rekord under vattnet är bara 83 minuter.

Cuviers näbbval lever i alla stora hav, men trots det vet biologerna lite om den. Valen är svår att studera eftersom den befinner sig långt ner i djupet större delen av tiden.

© Mikkel Juul Jensen/SPL

Näbbvalens muskler innehåller stora mängder av ämnet myoglobin som kan lagra syre. Men enligt forskarnas beräkningar tar syret slut efter redan 77 minuter. Därefter omvandlar musklerna socker utan användning av syre genom en så kallad anaerob förbränning.

Valen borde drabbas av mjölksyra

Den typen av förbränning bildar mjölksyra som ackumuleras i musklerna och leder till att musklerna till slut inte orkar arbeta längre. Enligt forskarna måste näbbvalen vara utrustade med hittills okända fysiologiska mekanismer som förhindrar att syran drabbar musklerna.

Det tog fem år för forskarna att samla in data för sina studier om näbbvalens dyk. Den största utmaningen var att placera satellitsändare på valarnas ryggfenor. Valarna befinner sig vid ytan endast under korta perioder vilket gjorde det svårt för forskarna att komma tillräckligt nära djuren.

© Andrew J. Read/NOAA Permit 16185

Troligtvis kan valen använda sina syrereserver ännu längre än vad forskarna förväntar sig.

Det kan dels ske genom att den sänker sin hjärtrytm och därmed förbränningen, dels genom att den stänger ned blodtillförseln till de flesta andra organ så att endast hjärnan, hjärtat och musklerna använder syre.