Det finns mycket få berättelser om valar som angriper människor, och man behöver inte vara nervös för att bada vid stränder längs valrika farvatten. Några få gånger har valar i fångenskap blivit aggressiva mot djurskötare, och tidigare, då valfångst skedde med handkastad harpun från roddbåtar, kunde stora valar blir farliga för jägarna. Det var dock i rent självförsvar och inte som en följd av aggressivitet mot människor. Bland tandvalarna har späckhuggarna det största urvalet på menyn. De jagar allt från fisk och bläckfisk till fåglar och sköldpaddor, och de är de enda valar som fångar andra däggdjur.
Späckhuggarna är intelligenta jägare, som både kan jaga ensamma och ingå i ett jaktsamarbete med andra i flocken, så att de till exempel kan nedlägga valar, som är större än de själva. Även om havet är späckhuggarnas element, kan deras bytesdjur inte känna sig säkra på land – i varje fall inte om de uppehåller sig nära havet. Vid Patagoniens kust i Argentina samlas stora kolonier av sjölejon och sälar varje år för att fortplanta sig, och denna aktivitet har inte undgått späckhuggarnas uppmärksamhet.
Många sjölejon och sälar fångas ute i de fria vattenmassorna, men en del späckhuggare har också lärt sig en teknik för att fånga bytesdjur på stranden. Späckhuggarna simmar med full fart genom vågorna och halvvägs upp på stranden för att fånga de sjölejon och sälar som har sökt sin tillflykt där. Därefter återvänder de till havet med sin fångst. Hittills har man dock aldrig dokumenterat sådana angrepp mot människor.