Blåvalen - Blåvalen är världens största djur

När blåvalen ska äta öppnar den sin mun och tar in upp emot 110 ton vatten på en och samma gång. Ur vattnet silar blåvalen i sig så många kräftor som möjligt, vilket vanligtvis motsvarar cirka 58 kilo per munfull av vatten.

Denna effektiva metod att konsumera mat är endast möjlig tack vare blåvalens barder (kreatinplattor). I munnen har blåvalen mellan 260 och 400 par barder som hjälper blåvalen att sålla krillen från vattnet.

De lysande kräftdjuren har dessutom en intressant effekt på blåvalens avföring som ibland nästan ser regnbågsfärgad ut.

Blåvalen är dräktig i 10-11 månader

Innan menyn består av krill äter en blåvalskalv de första åtta månaderna av sitt liv uteslutande fet mjölk från sin mamma.

En blåval är dräktig i 10-11 månader och efter den långa vistelsen i moderns mage har blåvalkalven redan blivit sex meter lång när den föds.

Därefter växer de snabbt. En blåvalsunge dricker hela 190 liter mjölk om dagen och går upp 3,6 kilo i timmen, motsvarande nästan 90 kilo om dagen.

När kalven är cirka åtta månader gammal avvänjas den. Då är den lilla blåvalen 15 meter lång och väger cirka 23 ton.

Hur gammal kan en blåval bli?

Blåvalen blir vanligtvis 80 år. Den äldsta blåvalen som forskare känner till var dock 110 år gammal. Detta gör blåvalen till ett av de längsta levande däggdjuren på jorden, endast överträffad av sillvalen, som kan bli upp till 130 år gammal.

Blåvalar är väldigt skygga djur och därför är det också svårt att avgöra deras ålder när de lever.

Forskarnas information om blåvalens ålder kommer därför främst från studier av döda blåvalar. Genom att analysera till exempel skikten av öronvax kan man fastställa blåvalens ålder ganska exakt.

Hur många blåvalar finns det i världen?

I dag uppskattar forskare att det finns mellan 10 000 och 25 000 blåvalar i världen.

Beståndet har minskat under flera år, men på valfångarnas gamla jaktmarker nära South Georgia har trenden börjat vända.

South Georgia var tidigare en viktig födsel- och tillväxtplats för blåvalar, men mellan 1900 och 1966 minskade populationen där med nästan 97 procent. Nu verkar den växa stadigt igen.

Under 2018 registrerade forskare från British Antarctic Survey endast en blåval utanför South Georgia – under sin expedition i februari 2020 registrerade de hela 55 blåvalar utanför ön.

"För en så pass sällsynt art som blåvalen är detta ett aldrig tidigare skådat antal iakttagelser, och det tyder på att vattnen runt South Georgia återigen blir en viktig matplats under sommartid", säger forskningsledaren Trevor Branch till BBC.

Blåvalens värsta fiende är människan

Blåvalen har på grund av sin storlek få naturliga fiender.

Späckhuggare kan dock vid sällsynta tillfällen attackera blåvalen, främst i hopp om att få tag i de mindre blåvalkalvarna.

En blåval kan simma snabbt när den är hotad – upp emot 55 kilometer i timmen. Normalt simmar blåvalen i cirka 20 kilometer i timmen.

VIDEO: Blåvalar försvarar sig mot späckhuggare

Men inte ens en blåval i toppfart kan undkomma sin värsta fiende: Människan.

I början av 1900-talet slaktade valfångare tusentals blåvalar, främst i närheten ön South Georgia utanför Antarktis.

Före den industriella revolutionen levde omkring 240 000 blåvalar i världshaven. När det totala fångstförbudet på blåvalen trädde i kraft 1966 fanns det bara ett hundratal exemplar kvar.

Fyndet avslöjar att knölvalarna vid det här laget hade börjat ta form som ett slags jätteuttrar, eftersom de behövde ben att gå på land med samtidigt som de långsamt utvecklade en starkare svans att simma med.

De primitiva urvalarna hade fyra ben och många utterliknande drag innan de blev vattenlevande djur. Ritningarna ovan är gjorda av de fossiler som forskarna hittade i sediment (jordlager) i Peru.

Det är det första tydliga fyndet av ett skelett från en fyrbent val som grävts ut i Stilla havet och möjligen det äldsta exemplet på en forntida val i Amerika.

Urvalen hade huggtänder

Bardvalar, som förutom blåvalen bland annat omfattar även knölvalar och rätvalar, tros härstamma från en speciell art av urvalar vid namn Janjucetus.

Till skillnad från dagens blåvalar, kända som havets fridfulla jättar, var Janjucetus en betydligt mer skräckinjagande varelse.

Ett 25 miljoner år gammalt fossil av blåvalens släkting avslöjar att förfäderna hade flera centimeter långa huggtänder och levde av stora fiskar.

Janjucetus hittade förmodligen sina byten med hjälp av en skarp syn och en utmärkt hörsel.

1997 dök ett 25 miljoner år gammalt fossil av en släkting till dagens blåval upp i Australien. Fyndet visar att bardvalar, som blåvalen tillhör, utvecklats från detta forntida djur.

Blåvalens förfader var bara 3,5 meter lång, inte mycket större än dagens delfiner. Forskare uppskattar att blåvalen utvecklades från Janjucetus för cirka 34 miljoner år sedan.

Under miljontals år växte blåvalarna i storlek. Det var dock inte förrän för cirka två till tre miljoner år sedan som blåvalen utvecklades till att bli över tio meter lång.

Istiden gav blåvalen växtvärk

Blåvalen är det största djur som någonsin har levt på jorden, och det beror på en kedjereaktion som började med ett skifte i klimatet.

Enligt en amerikansk studie som publicerades i tidskriften Proceedings of the Royal Society B i 2017 blev valarna riktigt stora först när klimatförändringarna utlöste en explosion av nya födokällor i världshaven.

De amerikanska forskarna vid University of Chicago undersökte utvecklingen av valarnas storlek genom att titta på längden för 63 utdöda valraser och jämföra den med längden för 13 nu levande valarter.

Med hjälp av datorsimuleringar kunde forskarna se att valar inte riktigt blev längre än tio meter förrän för cirka två-tre miljoner år sedan.

Under den perioden skapade istiden ett mer instabilt klimat med större temperaturfluktuationer, vilket spred valarnas föda till olika delar av världshaven beroende på årstid.

Det gjorde att valarna under året fick migrera tusentals kilometer i jakten på föda och det krävdes en större kropp med enorma fettdepåer för att färdas över så stora avstånd.